Plötsligt händer det.

I morgon är det dagen med stort D.
Jag har blivit med lägenhet.
Tar mitt pick och pack och drar.

Hur härligt är inte detta?

Hur läskigt är inte detta?

Jag hade ju en gång en plan på att flytta hemifrån samma klockslag som jag fyllde 18, men det blev ju inte riktigt så. Bättre sent än aldrig.

Nu kör vi!

Mr. Snowie

Har kört arga leken med snön idag.

Jag förlora.

Mr Q

Var inne och jagade mat på Ica när en manlig figur stör min jakt. Han hade stått och kollat på ett paket köttfärs bra länge, vänt och vridit på det flera gånger. Och jag gjorde det stora misstaget att kolla upp och råka få ögonkontakt. Mannen lyser upp och traskar fram, "ursäkta ursäkta" säger han samtidigt som jag (genomsvensk som jag är icke vill ha kontakt med främlingar) suckar en lång och en väldigt lång inombords-suck.

Främling: Vet do vad för kött dehär är?

Jag: Va? Asså nötfärs (i tron om att främlingen inte kunde läsa).

Främling: Vad är det?

Här tänker jag "ånej ånej ånej varför varför varför".

Jag: Kött. Från nötkreatur.

Främling: Nö...?

Jag: Ko

Främling: Q? Från Q?

Jag:..............precis.



Vissa dagar orkar man. Andra inte.

Så blev det snö...igen.

Om snön hade velat bli vän med mig på Facebook, då hade jag fetignorerat.

Känn dig hatad, snöjävel.

Hard Work Work

Allt jag ville göra denna dag var att lägga mig ner i fosterställning och gråta. Jag lovar, hade du googlat ordet trött igår då hade det tamefan dykt upp en bild på mig. Som jag slet. Som jag höll på att gå under. I princip all energi gick åt till klara av att stå och andas på en och samma gång. Ibland gick inte ens det.

Ändå är jag trevlig nog att fråga en man och hans cappucino om dom ville ha vatten.

Vi serverar alltid vatten till kaffet. Där stod inget vatten.

Jag får inte ens ett mummel till svar. Samtidigt som jag häller upp ett glas vatten och ställer fram det, frågar jag igen.

"MEN DU HAR REDAN FRÅGAT TVÅ GÅNGER, JAG VILL INTE HA NÅ VATTEN! VAD ÄR DITT PROBLEM?! HARU NÅ SOCKER ELLER?"

Det är just detta tillfälle jag har väntat på sedan jag börjat. Någon gång måste det ju komma någon riktigt tappad människa, men jag visste ju bara inte när. Och jag var så inte beredd. Så inte fit for fight. Så no ammo.

Hjärnan är på semester och leverar svaret på tok för sent. Jag skulle kunna offra min lilltå om jag kunde spola tillbaka tiden och säga:


"Va? Om vi har vatten?"

Lite sunshine sådär på morgonkvisten

Hade ett litet "snack" med vädret jag.
Ser att det har gett resultat.