Knegerliklapperibock

Jag är hemskt trött nu för tiden, eller mer exakt dom två senaste dagarna.
Har börjat knega vettni.
Jo förfan.
Så är det.

Sitter just och undrar hur lång tid det kommer ta för min kropp att vänja sig och gå upp vid fem. Och inte fjorton noll noll.

Huvamig, det är hela nio timmar som min kropp ligger efter, före...saknar. Va.

Attberopåinläggetinnan (det är inte jag som har laggt till den fula texten i början av klippet. Väldigt viktigt)

Ungefär så här.
Alla skrattar åt bebisen.
Sara skrattar åt mannen bakom kameran.

Kej mej ka ko ki

Vad är det för fel på mig? Kan jag undra ibland. Den här gången beror det på en reklam som jag konstigt nog finner väldigt rolig. Den är då inte tänkt att vara rolig, utan allvarlig. Det är Banverkets reklam.



Har funderat och kommit fram till att det måste bero på att min humor delvis ligger på ett barns nivå. Kan finna det underhållande med konstiga ord och ljud och plötsliga rörelser, man skulle kunna jämföra det med när vuxna sätter händerna framför ansiktet för att sen ta bort dom och säga något i stil med "picka-bu!" för att underhålla en liten bebis. Idag nöjer jag mig inte riktigt med det, nu är det när folk rasar i backen som gäller.

Ni kanske börjar ana vart det är i klippet som jag börjar skratta. Precis. När kvinnan smackas på av tåget och dör. Men hallå?, kanske ni tänker. Jag vet, men kan inte hjälpa det.

Snälla nån

Hoppsan hejsan vad mycket fel det blev i det senaste inlägget. Inte minst av allt glömde jag bort hela poängen, anledningen till att jag skrev inlägget! Jesus. Borde inte blogga när jag näst intill sover.

Katten gör mig tokig.

För katten har kolik.

Jam jam jam. Hela tiden. Ibland tar den lite pauser, för att hämta luft. Men jag ser i hennes lilla kolikögon att hon jamar ändå, fast ljudlöst. Och jag spänner hela kroppen för vilken sekund som helst kan hon börja jama igen.

Bryt i hjärnan, det får jag snart.

Här om dagen när jag trodde att jag var ensam hemma kommer kattsvinet in i köket och börjar tokjama. Den försöker nästan överrösta sig själv.

"MEN VAD VILL DU...", ska precis lägga till kattjävel när lillasyster traskar in i köket med stora ögon.

"Men Sa-ra, det är bara en katt...?"

Var nära inpå att säga "men hon börja", skiter i det och fortsätter med mitt. Ida fortsätter med sitt. Katten fortsätter med sitt. Jam jam jam.

Hej då hårfria kläder.

Den nya tillfälliga rekryteringen i familjen. Mamma tar hand om det lilla spektaklet tills ett hem den får ett hem.

Min analys: En liten grå katt med gröna ögon gigantiska ögon och platt ansikte. Inte som om den sprungit in i en vägg, men platt. Även detta en misslyckad katt som inte lärt sig jama. Och hon har en tendens att väcka mig mitt i natten genom att sitta en sisådär 20 centimer från min fejs och lukta katt.

Den har minst sagt gjort ett mindre bra första intryck hos moi. Men det ska vi nog klara av i alla fall.

Ochsålitegnällpådet

I söndags såg jag den nya bondfilmen. Under hela kalaset satt jag och nästan kände att någe inte stod rätt till. Det var inte förens långt efter filmens slut som jag kom på det. Kan ha varit min kompanjon som kom på det, har inte bestämt mig än, jag går ju inte på bio själv direkt, att jag går på bio över huvud taget är ju ett jävla mirakel. Håhåjaja.

"Men jag saknade ändå alla bondprylar i filmen...", sa han.

"Jamen JAAAAAAAAAAAA!" hör jag min mun säga. Sen känner jag i samma veva hur min arm svänger upp och hur mitt finger pekar mot himlen Ett ståtligt rakt finger var det. "Justeja, det var det som fattades!", säger min mun igen.

Sen lugnade jag mig.

Men hallå här. En bondfilm utan bondprylar. Det blir ju bara en vanlig actionrulle. Eller? Vart var mobilen som kunde vecklas ut till en bil? Pennan som kunde bomba sönder allt och lite till? Boken som kunde gömma pengar i ett litet fack?

Gör man en kladdkaka utan kladd?

Nej.

Då borde man inte göra en bondfilm utan bondprylar.

Phillie

Dr. Phil har väldigt mycket smink på sig såg jag alldeles nyss.
Det nästan kittlar i näsan på mig, känns som om pudret flyger genom tv-skärmen varje gång han pratar.

Vart får jag allt ifrån? G-löggen!

Idag släpps 08-glöggen. Glöggen för årgång 2008. 08. Glögg. Inga konstigheter. Allt är i sin ordning.

Eller?!

Jag skulle nog inte påstå det nej. För vad är det för smak på tvåtusenåttas glögg? Svar blåbär.

Blåbär? Blå-bär!

Blåbär är sommar.
Snö är vinter.
Jordgubbar är sommar.
Vantar och halsduk är vinter.
Smultron är sommar.
Tomtebloss är vinter.

Hellre en glögg med smak av, låt oss säga tomtefar....... Nej förresten, låt oss inte säga det. En mycket osmaklig bild dök just upp i mitt trötta huvud. Dåligt val. Hellre glögg med smak av julgran, klappar eller snö. Rätt smak på rätt årstid.

Är det för mycket begärt?