Tack för ingenting!

Det finns en oskriven regel som gäller under människors bussåkande. Förvarna personen som sitter brevid dig att du ska av, i god tid. Om inte muntligt så kan du göra denne uppmärksam genom att börja fiffla med dina saker. Tidningen, väskan, musiken, you name it.
Alla dessa dårar jag råkat ut för, som plötsligt kommer på att "nämen här ska ju jag av" och om man inte är riktigt snabb på att flytta sig så får man en panikfylld klump flygandes över en.

Idag fick jag uppleva motsattsen. Kvinnan i fråga började flitigt fippla med sina saker. Nästan lite panikartat, hon hade ändå rätt mycket saker som skulle ner i väskan igen. Hon blir precis klar i samma stund då bussen stannar till vid busshållsplatsen. Jag orkade inte med krånglet att hon ska klämma sig förbi mig, så jag sätter mig helt enkelt på sätet bredvid. Men kärringen går inte av! Jag ville skrika åt henne, peka på henne och spotta ur mig "Men är du dum i huvudet?! Gör inte så där om du inte ska av!"

Men jag lät bli. Surade istället över att jag rest mig i onödan och nu fick sitta på ett kallt säte. Kollade irriterat på kärringen för att göra henne medveten om hur jobbigt hon gjort det för mig, men hon fortsatte bara att läsa sin fula bok. Då fick jag plötsligt lust för att säga "Vilken ful bok du har!" till henne. Men även där lät jag bli.

Ibland ångrar jag mig att min uppfostran hindrar mig från att handla dumt, ibland. Tack mamma, tack för ingenting!

En dag på stan med mamma mi

Gled in till stan en stund med självaste mamma. Vi skulle hjälpa mig att hitta klänningar, toppar, byxor, väskor och allt annat krims krams till en aningens speciellt tillfälle framöver.

Djupt inne i Indiska's skogar står jag i ett provrum med säkerligen 6-8 plagg som ska provas. Lilla mamma ska inte bara vara till allra största hjälp, hon ska även röra, planera och prata så strategiskt som möjligt. Till 100%. Allt ska gå undan! Inte gå undan på vilket "gå-undan-fart" som helst. Det ska gå undan "planerat-gå-undan."

Det tar sin lilla tid att prova igenom halva affären. Det är här Fröken Strategi kommer in i bilden. För hon såg nämligen till att springa fram och tillbaka med de plagg och accessoarer som jag kunde ha tänkas missat eller kanske skulle få syn på på utvägen.
Det hela liknade självaste muppet-show. Ibland så stannade hon upp för att oanmält kolla hur det gick för mig. Kissade på mig varje gång jag kollade upp från golvet och såg ett ansikte i spegeln som inte var mitt. Hon anade ingenstans hur uppiggande det var när hon tryckte in den ena överraskningen efter det andra genom draperierna. Och vips som det var hade vi gått igenom hela affären, istället för halva.

En busshistoria

Dagen till ära bjöds det på ett besök hos halsspecialisten. Under bussresan till min destination lyckades lillasyster göra mig påmind om vilken ooooh-trooolig lillasyster hon är med sina oooh-trooliga kvalitér.
Vi sitter på bussen. På bussar lyssnar man på musik. Jag har musik men inte Ida, det vet vi båda två. Hon är till och med på väg för att köpa nya hörlurar för att kunna återuppta denna musikrutin.

Jag fiskar upp min musik, hörlurarna är som vanligt helt i oordning. Jag trasslar, jag trasslar och jag trasslar. Jag trasslar extra länge för att Ida ska hinna se vad jag håller på med. Inte ett ord. Jag är färdig med mitt trasslande. Inte en blick. Jag sneglar på henne. Inte ett ord. Hon kollar bara åt mina händers håll med en dyster blick. Jag frågar vad som är fel. Ingenting svarar hon och fäster blicken någonstans utanför fönstret. Nehe tänker jag och sätter in den högra hörluren i höger öra och precis när jag ska trycka play, skiter hon ur sig ett "Kan jag också få lyssna?"

Detta innebär självklart att jag måste pausa, för att inte missa det grymma introt. Ta ut hörluren, för att ge den till Ida. Sätta i den vänstra i mitt vänstra öra och sen efter flera sekunders extraarbete börja om låten och seeen äntligen få lyssna på min musik.

Är inte min söta lillasyster helt ooootrolig? Men vi gillar henne ändå.

Direkt från mitt vardagsrum, till din dator

Lillebror kom nyligen upp till vår lilla grotta för att krubba och hälsa på. Han hade blivit tillfälligt invalidiserad. Ena kompisen hade hoppat på benet, ni vet latjat sådär som pojkar (efterblivet uttråkade pojkar) gör i den åldern. Han haltar värre än vad en hypokondriker skulle ha gjort i hans kläder.

Genast tar jag min chans att uttrycka min sykonkärlek. "Nu kan jag spotta och sparka på dig hur mycket jag vill, och du kommer inte att kunna springa efter mig." sa jag och puttade till honom på axeln. Gjorde samtidigt ett vigt hopp åt sidan, bara ut i fall att.

Sen när vi chillar järnet i soffan langar jag upp mina fötter i ansiktet på han och ska precis säga "Jag kan ha mina fötter i ditt ansikte och du kan inte springa efter mig."
Men jag hann inte. Istället inser jag vilken miss jag gjort och känner hur ena vristen vrids om i 360 sköna grader. "Spring! Men spring da Sara! Spring ifrån mig nu da!" grimaserar lillebror rakt upp i ansiktet på mig.

Hur otrevlig får man vara egentligen?

a k,.!

Jag har tappat greppet lita grann. Vet inte riktigt vad jag ska skriva längre. Kan ju inte påstå att idéerna strömmar in så fort mitt fagra ass nuddar stolen. Nej då står hjärnan på "stand by" och vill inte alls sammarbeta. Alla tankar besöker mig som mest på bussen eller strax innan jag ska somna. Jag vet att jag har minne som en purjolök, men likt förbannat intalar jag mig varje gång "Amen den här, den här gången.. då kommer jag nog ihåg det!"

Det gör jag inte. Istället slår jag mig ner framför skärmen och tänker "Fan, fan, fan!... Jag skulle ha skrivit ner det!"
Skrynklar ihop ansiktet som ett russin och så trycker jag lite på måfå på knapparna. Ett "a" där och ett "k" här, punkt eller komma? Äh vi kör på båda. Så binder vi ihop det hela med ett utropstecken.

Egentligen skulle jag behöva ha med mig den bärbara datorn 24-7 med en transportabel internatanlutning. Som en riktig kontorsnisse. Men sen kom jag på att jag som inte ens kan håll reda på en mobil. Tappar bort den, hittar den, nästan dränker den, tappar bort den igen, får låna en mobil och slutligen tappar bort batterilocket. Hur ska jag våga bära runt på en dator?

Har försökt med papper och penna. Men jag är så van vid att jag aldrig bär med mig det att när jag väl får en snilleblix, "kan" jag ändå inte skriva ner den.
Inte ens det här inlägget blev som när jag först fick tanken tidigare idag. Vart ska detta sluta?

Om du verkligen vill bli ihågkommen

Det här med första intrycket är egentligen viktigare än vad kanske många tror. Om du lyckas värva en väldigt nära vän, då kommer mest troligt era första intryck av varandra vara ett minne blott. Men är det en snubbe som du kanske inte träffar så ofta, stöter på lite då och då. En kompis kompis. Då kan du ge dig fan på att det där första intrycket du gjorde, sitter som fastnaglat.

Därför har jag bestämt mig för att börja hälsa så här.

-Hej, Sara.
-Tja Sara, Barkeburke va namnet.
-Nej asså Sa-ra!
-Ehh det var ju det jag sa?
-Nej.
-Nehe, vad sa jag da?
-Du sa Sarah, med H på slutet. Jag heter Sara, utan H.

...

Jag har ont i huvudet, känner mig snurrig och spyfärdig. Bakissymptomer. Jag känner mig bakis. Och det är ju ganska ovärt med tanke på att jag inte ens hade så pass roligt igår, eller i förrgår.

Det blev min fredag det. Nu ska jag gå upp på mitt rum och gråta. Tja.

AA

-Hej... Mitt namn är Sara Andersson, och jag låter som en snögubbe.

-Hej Sara!

Mig lurar du inte

På min hemvandring idag fick jag ett litet möte av en cyklist. Det var inte vem som helst som satt på denna cykel, det var en gammal lågstadielärare. Elisabeth. Kanske. Liknande. Jag är säker på att jag är ganska i närheten i alla fall.
Hela saken var att hon låtsades som om hon hade stirr. Stirr, när man har fastnat med blicken på en punkt och är inte medveten om det förens man blir avbruten av nån som viftar med fingrarna upp och in i ögonen på dig. Det är stirr.
Men vem tror hon att hon är? Vem tror hon att hon kan lura? Hon satt för sjutton gubbar på en cykel, då kan man inte få stirr! Det går inte för sig att fastna med blicken på en punkt, fordonet rör ju på sig. Och skulle man lyckas med det ändå, då är man inte direkt en pålitlig cyklist och det är ändå någonting som petiga Elisabeth inte vill göra sig skylldig till nej.

Varför smyga med det hela. Att vi en gång i tiden visste om vilka vi var? Varför ljuga? Hade det hela inte känts så mycket skönare för fröken Elliepellie om hon i förbifarten sa "Jag gillar fortfarande inte dig!" och jag "Inte jag heller!" eller "Du var ingen bra elev. Trögaste jag nånsin haft!" och jag "Och du var ingen bra lärare. Häxa! Det var vad du var!"

Nej, jag är inte på någe satans dåligt humör!! Vart har du fått det ifrån?!

Vi kommer få besök hos mamma i morgon. Övernattningsgäster. Bland annat min moster som jag skrivit om tidigare, hennes son, hennes man och hans dotter. Dom två sistnämnda har jag aldrig träffat.

Hur som haver har jag gått med på att låna ut mitt rum som campingplats. Självklart hade jag inte tänkt på att jag måste bädda rent åt dom innan. När jag rivit ut alla sängkläder och står med snoken inne i skåpet där allt nytt ligger, räcker jag ut handen, men hejdar mig. "Nemen va håller jag på med?" tänkte jag för mig själv. Inte ska två främmande människor få de finaste sängkläderna, dom vill ju jag ha själv, eftersom jag får bädda om skiten efter att dom har åkt. Så jag gör en ny ansats och väljer ett lite fulare. Nöjt bäddar jag rent och tänker att dom kommer inte ha en aning om att jag bäddade så fult med flit.

Kalla mig för en trasig människa... jag kommer ändå inte lyssna.

Ingen god karma för mig idag inte

Jag hade väldigt bråttom när jag åkte till skolan idag. Behövde prata med en lärare innan hon drog sin kos, och som vanligt var jag inte ute i god tid.
När jag kastat mig av bussen och flugit fram över marken i några minuter stannar kvinnan framför mig helt plötsligt Hon hade stannat vid en liten väg, en väg som är så liten så att den knappt kan kallas för en väg. En skogsstig med ett utmålat övergångsställe är vad det är. Hon kollar till höger, hon kollar till vänster och hon ska kolla till höger igen.
Men är människan blind eller? Hon ser väl att det inte kommer en bil på långa vägar, tänkte jag och ska precis göra en omkörning. Mitt i filbytet ser jag hur hon stirrar på mig, jag tittar tillbaka och ser hur hennes läppar rör på sig. Jag tar ut musiken i öronen och hon hann precis avsluta sin mening, utan att jag hört ett skvatt. Jag höjer därför på ögonbrynen och hon tar till luft igen.

Kvinna/Tant: Aaaauuulaan, vaart ligger aaauulaaan?

Vafa... Jag är väl inte efterbliven heller?! Musik i öronen kallas det. Man hör inte ett skvatt då. Jag blir så trött på amatörer.

Jag: Neeeeeeej deeeet veeeeet jaaaaag innnteeeee!!

Var jag kusligt nära att svara, men jag hade för bråttom. Sa kort och bestämt "Nej" och traskade vidare med en elak tanke i huvudet, "Det vet jag visst det!"

Om ändå...

Om en sjukdom ändå vore ett levande ting, en varelse. Någon/någonting som var din sjukdom eller hade orsakat den och levde nånstans där ute. Då hade jag tagit ledigt från skolan, satt mig ner och strategiskt börjat tillverka min plan.
Jag hade jagat den, och aldrig slutat förens jag fått tag på fanskapet. Sen hade jag som "biffen" i Sin City knutit remmar runt armar och ben, eller vad som nu sticker ut från sakens kropp, och sågat av lem efter lem. Sen skulle galna rabiessmittade hundar få äta upp skiten... min sjudom. Ja, så skulle jag nog ha gjort.

Men det kan jag ju inte. Nej, utan nu sitter jag istället här. Besegrad. Utan att varken jag eller läkare kan hindra att skiten kommer tillbaka gång på gång.

It's War

Schuuuuuuuuuuuuuiii - KABOM! Ratta-ta-ta-ta-ta-tah!! It's an ambush, it's an ambush! Ratta-ta-ta-ta-tah! BOM - KABANG!

Just nu pågår det ett krig i mitt huvud. En onådig dunk-dunk-huvudvärk. Inga tabletter i världen kommer att kunna bota den här jäkeln.

Flippa Kör Bara

Lördag:
Emmas kungliga insatts, hon gjorde hela min kväll. Tack!

Kamilla har tagit sig in i dimmans värld och jag är nykter denna kväll... men lyckades på nåt sätt hitta dit ändå (ser det ut som)

Fredag:

Varför hade jag musiken under bordet? Här har ni svaret... I like ^^

Här har jag ingen aning om att innan kvällen är slut kommer jag att ha kissat på slottet.

Hur skulle kvällen ha slutat om inte äpplet följde med?! Fannys förtjänst.

Det är till och med platt på undersiden, så hon kan ställa ifrån sig den lite ibland.

Tajmat och klart in i den minsta detalj

Vår familj måste ha gjort one hell of a impression på grannskapet när vi flyttade hit.
Vi pratade gamla minnen vid middagsbordet och pappas gamla hobby jakt dök upp. Han hade precis kommit hem med en fin liten bambi och hängt upp den i garaget för att börja flå den framtida middagen.

Min lillebror leker på uppfarten när två grannar kommer förbistrosandes. Dom frågar den kanske fyraårige pojken sådär som vuxna gör "Vad gör pappa din då?"
Alex svarar "Han har dödat en häst.." med samma tonläge som att pappa var och handla mjölk. Och precis i det underbara ögonblicket stegar pappa ut ur garaget med slaktarkniv och blodigt förkläde.

Dagens läxa

Dagens läxa:
Hur glad och full av skratt du än är, så att du inte ens vet vad du ska ta vägen, är det ingen bra idé att sparka med smalbenen in i bordsbenen. Det gör ont. Om inte samma kväll, och om inte dagen efter, så dagen efter det. Tro mig.
I fredags var jag nog för fnissig för att känna av smärtan. I lördags var jag nog för brutalt seg i huvudet för att nervernas smärtsignaler skulle orka fram till el hjärna. Vi säger så här, mamma frågade mig när jag skulle åka hemifrån. Jag svarar "......buss....?" Och hon kunde inget annat än skratta åt sin lille dotter.
Men igår och ännu värre idag, mina vänner. Då jävlar hann smärtan ikapp mig. Det känns som om en teleskopbatong har hälsat på mina ben. Not so sweet.

Vem fan sänkte taket?!

Dags för analys. Vad hände egentligen i fredags och i lördags? Hm, en fin fråga.

Fredag:
Kvällen började med ett förkrök hos mig. Med magarna fullproppade med godis, chips och rusdrycker drog vi oss vidare till Claras. Eftersom alla var panka och inte ville betala inträde, blev det the place to be.
Alla är fulla och glada. Man stöter på lite trevligt folk, det dansas lite och det dricks lite.
Jag bestämmer mig plötsligt för att dra vidare och lämnar packet, jag ber än en gång om ursäkt för det min vänner!
Hm, vad hände sen? Jo juste! Jag blev anklagad för att ha kissat på slottet, en ganska värslig sak det vill säga. Slottsvakten hugger stiligt tag i mig och tar mig åt sidan och frågar något i stil med varför jag kissade på slottet. Precis när jag ska öppna min förvånade munn hörs det från hans walkie-talkie "ung tjej -sprak- ingen jacka -sprak,sprak-" och plan 1, att ljuga, gick i bitar. Han fortsatte med sina otaliga frågor om jag var medveten vad jag gjort och vad jag gjort mig skyldig till. Jag bestämmer mig genast för att endast svara "Det beror på." Till slut fick jag leava.
Äntligen framme vid mitt mål slår jag mig ner på the place to be nummer 2.
En stund senare är vi på väg till the place to be nummer 3. En lägenhet och en säng. Sweet! Uppfyllde även mina drömmars drömmar och "lånade" med mig en GB-gubbe.

Lördag:
Här ska firas, Emma fyller år. Det blir middag, efterrätt och hela köret.
Vi kör stilfulla lekar som "jag har aldrig", men bestämde oss för att rikta alla frågor mot födelsedagsbarnet. Dom var i stil med "Jag har aldrig haft rött hår" och "Jag har aldrig fyllt år om 1 timme 53 minuter"
Man kan säga att vi söp henne under bordet ganska rejält. Kvällen slutade så här (för Emma) hon hoppar av bussen, tar med sig soptunnan och styr takterna hemmåt. Alltså anledningen till att vi åker in till stan och firar, försvinner. Lite deppigt, men det är sånt som händer.
Efter några timmar bestämmer även jag mig för att det är dags att åka hem. Första gången någonsin som jag tror att jag avbrutit en utekväll. Men vad gör det om hundra år.

PS! Nej, jag hade inte kissat på slottet, bara använt dess murar som skydd. Men dom tog illa upp ändå. Lättstötta eller vad?

Att festa sönder mig såg ut som en fin idé igår, den idén ser inte lika fin ut idag...

Just idag mår jag inte så bra, just idag känner jag mig verkligen inte stark. Säger som Fanny, "Allting snurrar."
Och som grädden på moset ska jag placera mitt ass i Emmas radhus om 55 minuter. Det är ju underbart. Bara och bita ihop, inte försöka tänka alltför långsamt och framför allt bita ihop. Det känns tufft att heta Sara Andersson idag. Mycket tufft

Skål! Vi ses kanske i dimman.

Just idag är jag stark! Just idag mår jag braa!

Idag är det fredag. Nu är det tagg.
Vi tänkte att nu kör vi, så vi körde.


Återkommer med det fina i morgon duvet. Nu ska jag festa sönder moi!

Fråga Anders och Måns

Förlåt. Vad är grejen med att jag svek er i söndags? Hade lovat att söndagar är lika med Anders och Måns dagar. Blev det någe Anders och Måns i söndags? Svar nej.
Men var inte buttra! Jag bjuder på en jävel nu istället.

Buddhiludda

Buddhiludda vann tävlingen. Rätt ska vara rätt!

Jag har inga fördomar - jag hatar alla lika mycket

Tänkte langa upp hur den ultimata partynatten ser ut. Så att dom som inte har en aning om det får reda på hur det går till.

Förberedelsen
A och O är att du lyssnar på musiken som får dig tagg till topp. Det är även nu du har chansen att lyssna på precis vad du vill utan att behöva höra "suck", "pust" och "vafan håller du på med, är du inte riktigt klok?"
Mellan sminktagen slinker en liten jävel ner, sjung ut och lev ut, sen är det bara att dansa ut genom dörren.

Förkrök
Det är något som absolut inte ska underskattas! Förkrök är ett måste om kvällen ska få en pirrande start inför kvällens äventyr. Det är liksom startskottet som introducerar dig för dimmans värld.
Så fort du tappar tagget en aning, finns det någon som kan hjälpa dig på spåren igen. Awesome!

Resan
Det är viktigt att man inte tappar andan nu. Det är nu ni kan ta och diskutera era sista djupa konversationer, lyssna på de sista skämten och historierna och framförallt dra några fina sånger innan festens portar står framför er.

För när ni väl kommer till köns tråkigheter ska man dra ner på tempot några hekton, annars får man vaktens ögon placerade på sig.

Väl under kvällens gång
För att en kväll ska bli en riktig helkväll ska helst detta ingå.

• Dans. Dansa tills benen sviker dig.
• Gör allt vad som faller dig in - både förslag från den lille ängeln och djävulen. Men ingenting elakt mot någon som inte förtjänar det.
• Några softa interna skämt och samtal med nära och kära, men också utbyta kommentarer, intressen och skratt med nya sköna ansikten. Viktigt, viktigt!
• Alkohol till den grad att du minns kvällen dagen efter. Man vill väl ändå minnas hur kul man haft det, eller? Och till den grad att du inte släpar hem en massa det-där-borde-jag-inte-ha-gjort-incidenter i ryggsäcken. En svår gräns att hitta, nästan omöjligt.
• Någonting man heller inte vill ta med sig hem är ett jag-borde-ha-sagt/gjort-sådär. Strul och bråk är ingenting vi vill ha, men har vi väl hamnat i gröten vill jag lämna den med en svidande näve eller en ägande kommentar
• Är jag på det humöret, så kan en dissning av en person som förtjänar det också vara en kvällshöjare.
• Lite mera dans, och mycket hopp. Kanske till och med upp på ett bord.
• Ett snyggt vad sitter aldrig fel.
• Grädde på moset, söndra någonting.
• EFTERFEST! Om du har energi kvar och är tillräckligt full, drilla vidare på en efterfest.
• Och pricken över i:et - Mc lovely Donalds på vägen hem och beroende på, antingen pratglada prickar -kända som okända- på vägen hem eller en skön och lugn tupplur.

87! What? What? What?

Bestämde mig för att göra om manlighetstestet. Tänkte att jag säkert slarvade, har ju sällan tålamod för någonting, så det hade kanske blivit fel... fick istället ett högre resultat. Samma kommentar, men ett högre resultat. Är det jag, eller är det bara jag som kan lyckas med det? Förstod inte riktigt vad som hände där måste jag medge.

Hejarklacken

Det var det här jag ville göra på skolavslutningen. På den här nivån, i den här klassen.
Men så blev det inte, eller hur? Vart jag ledsen? Ja det vart jag.
Dumjäveln till lärare vägrade ju säga "Glad sommar" eller ge oss busskorten. Vad är det för trevlig typ som inte säger glad sommar till ett par hypade och lulliga elever på självaste skolavslutningsdagen? Va?!

För er som inte läst om skolavslutningen så hittar ni den här.

Plöttsligt händer det

Alldeles nyss, för bara några sekunder sen, hände det! Slängde mig med en gång på datan och ville dela med mig av det underbara.

Jag tog min sista penicillintabletto! Jag lovar.

Krogen nästa! Nu ska jag bara fitta upp mig for fight inför helgen. Heliga Maria, jag nästan hyperventilerar. För snart ska jag få känna mig lite mänsklig igen.
(Måste inom parentes viska, så att inte halsen hör, att den är inte helt hundra. Men det låtsas jag inte om. Jag rent av skiter i det. För det man inte är medveten om eller väljer att ta reda på, det kan inte skada... för stunden.)

Kan knappt tänka klart. Känner på mig att nästa helg kommer bli en hejdundrande kväll, det ska jag i alla fall se till.
Det kommer vara omöjligt för mig att inte vara hyper, jag menar jag har suttit inlåst i 3-4 veckor. Se, jag kommer inte ens ihåg längre.
Jag ska ha skönaste fyllan på länge, jag ska vara taggare än tagg och när jag är klar med mig själv. Ja då kommer ni att få plocka upp mig från golvet i bitar, letandes med en lupp.

Say what?!

Det här är jag och min lillebror så att det bara sjunger om det. När han väl sätter igång och drar sina valser om WoW hit och dit, då är jag lost redan innan han dragit efter andan. Finns ju inte en chans att jag ska förstår ett dyft av vad människan säger.

Och det vet han om, och det är endast och endast därför han ens gör det.
Han vet då hur han ska ta minsta lilla tillfälle i akt för att roa sig själv. Måste medge att jag känner mig stolt...

Ett brev jag funderar på att framföra

Kära familj! Eftersom ni (pappa) inte riktigt förstår (är helt jävla efterblivet dum i huvudet) mig och mina få regler, tänkte jag möt er (fortfarande pappa) halvvägs genom att förklara än en gång (jag säger det bara en gång till och fattar du inte den här gången då fan ska du få se på helvete!)

Om jag stänger in mig på mitt rum, då är det för att jag har för låg energi för att orka med era tokigheter (När min dörr är stängd, då är den brutalt stängd! Min dörr är ingenting man kan slita upp hur som helst. Knacka! Förstår du inte vad det betyder, googla! Jag stänger in mig av en enda anledning, för att slippa alla idioti från alla idioter. Kom då inte in med den i min frizon!)

Jag vill också bara understryka (Om jag så ska behöva banka in skiten i skallen på dig) att när jag har sagt god natt vill jag inte bli störd (så kom ihåg en gång för alla, kommer du in på mitt rum en gång till efter att jag sagt god fucking natt och väcker mig, då jävlar är det på egen självrisk!)

Tack på förhand! MVH Sara (Dö och nu vet du.)

Inte helt ok

Gooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooood natt!

Innebandy!

Herre curry, Buddha leder och jag är glader.
Fan en skål och lite innebandy på det tack!

I'm the man

Om man är riktigt skillad, då skiter man i att öppna munnen och föra glaset till läpparna när man ska dricka.
Då kan du till exempel få äran att torka upp ett blött golv eller byta din nerblötta tröja till en torr. Kanske till och med hälla ut ditt glas med innehåll över hela benen, för att du sitter ner? Riktgit roligt! Det gjorde jag idag.
Synd bara att det var vatten i glaset, hade varit ännu roligare om det var mjölk. Och som pricken över i:et kanske hällt allt över skrevet istället för på låren? Jag menar, vem vill inte gå omkring och se ut som om man kissat ner sig själv?
Snacka om vad roligt jag hade haft då!
Jag kan bara trösta mig med att jag faktiskt fick chansen att göra det på lunchen, i skolan.

bad days

Det finns dagar då jag inte är på topp. Av olika anledningar, men oftas för att jag inte fått mina behövliga nio timmars sömn. Likt ett litet barn måste jag ha dessa för att fungera korrekt. Annars blir jag tjurig, trög och kan bara säga "Vill inte!"
Information som är tänkt att den ska fasta, åker in genom ena örat och ut ur det andra. Jag kan tro att jag förstår någonting, men har ingen aning om att jag egentligen inte gör det.
Ibland slutar det med en enda tanke i huvudet, "Jag pallar inte trycket", och så blir sängen the place to be resten av dagen.

Men riktigt så här brutalt har det nog aldrig varit...

Hyllerirey

Jag lyfter hatten för Filip och Fredrik... mest för Fredrik, för han har ätit en bit av sig själv.

Gandalf the man

Mobilkonversation

Det ringde i en killes mobil på engelskan idag. Det krävs mycket lite för att roa mig under lektionstid. The conversation went like this.

- Ah hallå?
-...
-Jag är i skolan.
-...
-Men kan du inte vänta på mig da? Jag slutar snart.
-...
-Men vänta lite till da.
-...
-Vadå hurdå?! Sitt ner på arslet och.. ät.
-...
-Haru slutat äta..? Men det är ju typ lika troligt som om jorden skulle börja snurra åt andra hållet..

Hur manlig är du?

Drillade runt och hittade en tjej som länkade till en sida där man kan göra ett "manlighetstest." Hon hade fått väldigt lågt resultat och en kommentar som "Du är ingen man. Du är mest troligt en kvinna som har gjort testet."

Det här fick jag...

Din poäng: 75
Du är inte en man, men du är inte heller en pojke. Du befinner dig i gråzonen som kallas för 'kille'. Du gillar partydrinkar och har enbart fjun på kroppen.

Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska ta det.

Mätt och glad

Precis kommit hem från tha plugg. Pallrade mig dit idag. Varit hemma i två veckor, så det kändes som om det var dags.
Lutar mig tillbaka och tänker "Så vad har vi lärt oss idag da?"

-Att kolla till vänster innan du går över gataaan! Det går heller inte att ha för hög musik i öronen. Annars kan man bli påkörd.

Hann precis rädda högerfot och mage från däck och sidospegel. Traskar vidare, glad att denna måndag inte slutade på sjukhuset. Men ser i ögonvrån att bilföraren hade en annan tanke. Vad vet jag inte, men hon stannade bilen i alla fall. Min mage var inte på prathumör. Mat ville den ha. Så lite diskret ökade jag takten och styrde den hem. Hem till kylskåpet.

Fråga Anders & Måns

Från och med nu kan du räkna med Anders och Måns på söndagar!

/ MVH Sara och Andersson

Talar ut

Alla är idioter. I stort sett så ser min syn ut på främlingar. Alla som jag inte känner eller har hunnit få en sorts uppfattning om, är mer eller mindre idioter. Vissa mer än andra.
Sen är det upp till dom att försöka motbevisa mig. Många lyckas, andra inte. Enstaka få klarar till och med av att ändra sin dömda titel från Idiot till Icke-Idiot.
En del har förmågan att bevisa vilken skön prick dom är på några få sekunder, för andra kan de ta ittsebittse längre tid.

Du får definitivt inga förmåner på grund av ditt yrke och klädsel. Poliser, vakter och andra paragrafryttare är lika mycket idioter dom... Tills dom motbevisar det.

Kalla mig cynisk eller inte, men att leva livet är inte alltid lätt. Eller rättvist.

Apotekuppdatering

Det finns en tant som kommer och handlar med jämna mellanrum. Hon ser ut som vilken gamling som helst. Hon knatar även omkring i affären och plockar sina varor som vilken annan människa.
Men det är när hon ska betala som det sker. Det är då det märks att hennes personlighet drar lite mot lirarhållet. Natasha får nämligen inte "blippa" hennes varor. Självklart måste man blippa in varorna i "datorn" för att hela köparproceduren ska kunna genomföras, och detta har tanten löst. Hon plockar alltid med sig två av allting som hon ska ha, dubbelt upp. Sen tar hon med sig de varor som inte har blivit blippade.

Varför? Av den enkla anledning att dom inte ska bli förgiftade, av blipparn.

Jag har inte riktigt tänkt, men jag talar ut

Min vapendragare Natasha har började extraarbeta för ett tag sen. Det måste firas tänkte jag. Ett antal dagar senare fick hon fast anställning. Det måste firas! Tänkte jag.
Det kommer bli en hel del firandes så fort mitt immunförsvar gaskat upp sig. Det är en dag jag kommer må bra. Mycket bra...

Hur som helst har jag fått ta del av en och annan rolig historia från henne. Information som är onödig om den går till spillo. Så jag tar här med på mig ansvaret att uppdatera allt vetovärt, det som kan tänkas vara värt att veta.
Hittills finns det två roliga tanter. Ett par stammisar. Men dom ska jag berätta om någon annan gång. Nu, sleepytime!

Letterman vs. Hilton

Bilen går bra? Vackert väder. Bla Bla. Vad tyckte du om fängelset!?
Skit i kallpratet, pang bom på bara. Haha!

David Letterman Paris Hilton 1-0

Hudsvin

Trodde att jag inte kunde bli vitare. Men det motbevisade huden ganska så fort jag hade hoppat in i duschen. Så nu är man ett snäpp blekare, jabadabaduu!

Är det tacken lixom? Så som jag har vårdat dig, min lilla skandinaviska hud. Trots att du och dina pigmentpolare inte tog er upp till mina förväntningar i sommar, så var jag nöjd! Vad gör du?! Du bara försvinner! Hudsvin!

Va? Jag? I kiss- och bajsåldern? Neeej nej.

Dåliga Nyheter!

Det är fredag. Det brukade vara en väldigt välkommen nyhet för bara några få veckor sedan. Men inte nu, inte förra helgen, inte förrförra och definitivt inte nästa helg eller nästnästa heller för den delen!

Det är nu alla partynissar drar ihop förkrök till utgång eller varstans det vankas fest. Kamilla är en av dom. Japp. Hon bröt det, hon bröt vårt kontrakt. Pratade precis med henne i telefon och hon låtsades inte ens om att nämna att hon ens hade en aning om att vi hade ett kontrakt. Men det har vi! Varesig hon vet om det eller inte. Och hon bröt det! Alla ni andra med för den delen!

Fest. Jag behöver en rejäl jävla fäzt. I' m a festis.

Hädan efter vill jag bli informerad om när jag ska bli sjuk innan jag blir det. För det här suger...

Jag har två saker att säga

För det första. Penelope Cruz låter som ett efterblivet retard när hon säger "Glossy Glossy" i den nya L' Oreal reklamen.

För det andra. Nu blir det 10 nya härliga dagar med penicillin. Återigen två ofrivilliga hemmasittande helger, i rad. Wi-hi!
Om man räknar på det kommer bli 5 veckor av no alcohol, i rad. Kommer i praktiskt tagit bli en alcohol-virgin.
Men med lättnad kan jag avslöja att Kamilla har ställt upp med att vara sympatinykter. Japp, hon kommer inte att få dricka föräns jag får det. Det hela blir som en aningens lindrigare då.
Jo juste Kamilla, om du läser det här nu så kom jag just på en sak. Du ska vara sympatinykter med mig i nästan två veckor, awesome eller vad?!

Thank you very much!

Domen är lagd. Ser ut som en alldeles nybliven heroinist på armen. Att ett litet stick kan få det att svullna upp och skifta färg i ljusblått, helt fascinerande.
Curry som haver, det var inte körtelfeber eller streptokocker. Inflammation i halsen, alltså fortfarande halsfluss. Men man kan ju inte förbise med att hon såg minst sagt förvånad ut över att det inte har försvunnit.
Fick i alla fall en ny medicin, inte någe kåvepenin här inte! Dalacin. Nu ska den banne mig fungera också, för 202 svenska rikstaler ska man väl få en fungerande medicin?! Plus 140 koronor bara för besöket. Rena rama rånet.

Fann i alla fall besöket mycket givande. Läkaren, som var inkallad som extra resurs och inte arbetade där i vanliga fall, bekräftade min teori. Thank you very much!
Nå, teori och teori. Men jag känner en stor misstänksamhet och missnöje med vad det erbjuds för service, resurser och kompetens i vårt lilla plåsterhus här i Älta.
Dessa ord smög sig nämligen menande men försiktigt ut ur hennes mun innan vi tackade för oss.

"Och om det fortfarande inte har blivit bättre... Ja, jag är ju inte här nästa vecka. Men om ni tycker att det är lite stökigt här så kan ni gå till en jätte duktigt läkare inne i stan..."

HA! Du menar att det här stället suger hästballe!? Var jag väldigt nära att brista ut i, men istället log jag och nickade instämande.

Myten om mannen

Det fanns en tid då jag tyckte att en mycket speciell person var one hell of a man. Men den tiden är förbi. Minnena är lika suddiga som en utgång med gänget och en hemgång som landar tidigast klockan 4 på morgonen.
Det vore fel att påstå att jag avgudade denne man, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte att han var en kämpe. Med glimten i ögat och luften i lungorna gjorde han det bästa av situationen. En situation som för honom var på liv eller död, vilket väldigt lätt glöms bort av oss andra.

Jag talar om ingen annan än Munspelsmannen.

Fyra små flickor traskade över plattan. Jag, Kamilla, Sarah och Sara. Vi hörde på avstånd hur den ljuvliga musiken från vår käre lirares munspel fyller luften. Under tiden som vi närmar oss droppades kanske en eller två kommentarer som "Där har vi honom!" och "En jävla lirare."
Sen sa jag nånting helt nytt. "Fan nån dag ska jag ge honom en hundring!" Flicksen skrattar. "Nej, det är sant!" Fortsatte jag.
Helt plötsligt skriker alla till och började löpa järnet. Jag fattade ingenting, hakade bara reflexivt på.
Det var munspelsmannen som jagade oss. Måste erkänna att jag var lite rädd i det ögonblicket. Han liksom smög sig på oss bakifrån, och sen började han jaga oss. Så där sprang jag, i takt till ljudet från ett munspel, och fattade inte riktigt vad som hade hänt. Visste bara att han just hade sumpat chansen till en hundralapp.

Inte lite fucked up den där asså

Jag skulle hellre låta den forne Arnold Schwarzenegger dela ut ett fint frislag, än att vara med i den där reklamen.

Jag skulle hellre gå ut från ett Mc Donalds fullproppat med folk med toalettpapper under skon, än att vara med i den där reklamen.

Jag skulle hellre fjäska för en lärare, än att vara med i den där reklamen.

Ni som har sett den, vet nog vad jag talar om. Jag kan inte ens kolla på den om jag inte håller en hand för ansiktet och kikar mellan fingrarna.

Allting är inte alltid vad det verkar

Tankarna förde mig tillbaka till midsommarafton. Inte så värst lyckad nej, men man ska se det från den ljusa sida. Nästa kan ju inte bli sämre!
Efter mycket om och men, dittan och dattan, hur och varför, anländer vi äntligen till the place to be. Som plåster på såren bjöds det även på shot och bubbel. Sakta men säkert började vi ta oss in i dimmans värld, somliga fortare än andra.

Sen var det dags för paus på el altano. Musiken pumpade som mest, och jag lyssnade med en viss förundran över hur en fest kan ha så bajsiga låtar.
Det blir en sekunds tystnad som övergår till kanske tre långa sekunder. Jag väntade spänt på vilken skitlåt som skulle bryta tystnaden när en arg medelålders röst gör det istället. Kunde inte höra vad han sa eftersom dörren var stäng. Men jag antog att det var en såndär fläschlåt där de ska snackas lite innan. Typ som Fågeln Roger där en snubbe goes like "Roger! Roger! Vart är du?"

Dock hade den här killen inte den snyggaste rösten, han lät förbannad och låten borde ha börjat vid det här laget. Men vad gjorde det, jag var full. Satt och gungade med huvudet i takt med babblet i alla fall.
Tills en kille glider ut och säger "Fan, grannen kom in och smällde till (vad han nu hette, husets ägare)!"
Det var ingen låt som hade satts på. Det var definitivt inget intro vi hade hört. Utan killens tokigt sura granne, inte bara tokigt sur. Han var tydligen tokigt tokig också.

Och där på andra sidan av de löjligt stora glasfönstrena hade vi fyra suttit och diggat till grannens uppläxning och käftsmällsutdelning.

Det kan då inte finnas någe roligare än att driva med folk

Eric Christian Olsen and Eva Longoria VS Paris Hilton

Skål!

Mitt kära Cypern

Dags för lite nostalgi!

Mannfred Mann - I Came For You (remix)
House of Pain - Jump Around
Timbaland - The Way I Are
Drunkenmunky - Calabria
Kat DeLuna - Whine Up
Fågeln Roger

Grabbarna Grus & Black Hawk, Ja tack!

Ola

Ser framför mig hur den besvikne Ola sitter i soffan med sin temugg i handen. Fingrar lite lätt på den samtidigt som han lägger fram hela storeyn.
När han är klar tar en en stilla paus, fixar till sin vita keps och avslutar sedan med "Jag blev jätteledsen..."

Lapplisan

Bilisters avsky mot den fruktande "Lapplisan" är mörk, mycket mörk. Dom är snabba och luriga. Du tror dig ha överlistat dessa blåklädda tillrättavisare genom att parkera busigt när dom inte ser. Men att lista ut deras schema funkar inte alltid i längden. En dag då sitter den förbannade lappen där, och kvar står du undrar "Va i.. hur kunde, dom ska ju inte komma förens om två timmar?!"

En person som jag verkligen vet vad han tycker om lappliser, är ingen annan än farsgubben. Han gillar dom inte. Han gillar definitivt inte att de understryker de fel han begår. Han vill ännu mindre behöva bli påmind om det när en betalning måste ske.

Men vad skulle en lapplisehatare säga om han fick höra att han själv har blivit en? -Vaaad sa hoon?!- Jo, jag sa. Vad skulle en lapplisehatare säga om han fick höra att han själv blivit en?
Ni hörde rätt, i familjen Anderssons villa bor en livs levande lapplisa.
Dessa mornar, oftast helger, kan man se den lysande lilla äckliga lappen. Det som gör den äcklig är att den ser liten ut, men i själv verket är listan hur lång som helst.

"Sara skulle du bara kunna tömma diskmaskinen och -KABAANG-" står det 72 andra saker som inte alls såg ut att stå där från början. Det hela är framlagt som en snäll fråga. En fråga som man skulle kunna få svara ja eller nej på, välja en eller två uppgifter.
Men icke! Man vet att det blir ett sjujäkla bitchin' about it om inte hela listan är fullt avprickad, slickad och klar.
Och om man inte är på alltför dåligt humör så gör man samhällstjänsten och muttrar "jävla lapplisehelvete" tills det känns lite bättre igen.

Dagens erkännande

Kamilla: Sara, din blogg..
Jag: aa..?
Kamilla: Den har blivit jätte dålig.
Jag: Jag vet...
Kamilla: Va händer?
Jag: Ingen aning.

Jag vet, jag vet. Och jag har vetat det ett litet tag nu. Men jag har ingen aning om varför.
Men en sak är jag säker på och det är att jag inte tänker be om ursäkt. För det krävs lite mer än så för att ni ska få höra ett "Förlåt" ur Sara Anderssons mun.

Men jag älskar henne ändå

Min lillebror ligger och chillar järnet i soffan när det ringer i hans mobil. Han har också Telenor, och det märktes. Han flyttade runt mobilen och ändrade ställning, vred lite på huvudet och försökte göra allt för att få teckning utan att behöva sätta sig upp.

Så många gånger som jag har försökt mig på det där, men det går helt enkelt inte.
Hans samtal bröts, han suckar och återigen ringer hans mobil. Sen säger han:

"Nee, men det är så jävla dålig täckning här!"

Då. Då, mina kära vänner, drar min mor det tråkigaste skämtet mina öron hittills någonsin skådat.

"Men rita en bättre själv da!"

Jag la mig ner och låtsades sova för att slippa visa att jag hörde det.