Marimekko marimekko marimekko-ko-ko-ko!

Ni vet den där lilla jollen som töntarna i Topmodel glider runt i? Den ska vi dra en sväng med nu i en vecka. Nej jag vet, inte så pjåkigt.

So long lo-ho-se-hers!

Forest Gump

Hur blev morgonstarten denna dag?

Mycket bra måste jag säga.

Fick skåda Forest Gump, katten, nysa och fjärta på en och samma gång. Det var så vackert på något sätt...

K-k-k-k-k-katt

Min mamma gillar katter.
Min mamma har ställt upp på att ta hand om hemlösa katter tills dom får ett hem.
Just nu har vi en katt hemma.

Han kan inte jama (bara fult, typ: määäuuuwj-gurgelljud-jjj), han kan inte leka och han kan inte ligga i famnen eller bli upplyft. Jag tror inte att han riktigt vet om hur man beter sig när man är en katt. Jag är nog inte ens säker på att han är en riktig katt. Men han försöker.

Igår morse försökte han jätte mycket. Han jamade och bräkte hela morgon, till och med när morgonen inte ens hade börjat. Till slut fick jag nog, upp och hoppa. Efter mycket om och men blandat med lite "TYYYYST!" gick även mor min upp.

Då blev katten nöjd och gick och la sig. Jag började inte direkt sjunga en sång om hur jag älskar alla katter, om man säger så.

en ninja

Om du plötsligt slogs av tanken "Åh shit, jag ska nog köpa något till Sara", så rekomenderar jag den här. En ninja. Det kan som inte bli bättre.

Två minuter innan inlämning

Vi fick en gång i svenskan till uppgift att skriva en dikt, hade glömt bort det här men läste om det i Carolinas blogg idag och blev genast påmind om mitt egna mästerverk.
Det tyckte dock inte snubben som vår lärare skulle lämna in alla dikter till. Han skulle välja ut dom två bästa och göra låtar av dom. Min kom inte med, fattar inte vad han höll på med.

"Hej då, hej då, hej då.
Nu ska jag gå.
Hej då, hej då, hej då."

Fick tillbaka den med ett tydligt "Slarvigt" signerat längst ned. Och det var inte Ewas handstil. Den där killen skulle då inte kunna känna igen ett mästerverk om han så fick det skrivet i pannan, skulle jag vilja säga. Amatör.

Sånt här får mig att undra...

...har folk lämnat in klagomål på att en skylt saknas?
...hjälper den?
...var det personalen som tröttnade på alla skrik tätt följda av svordomar?

Jag vet inte, men skulle vilja.

Sara Nitlott Andersson vs. Kamilla Alltid-Vinst Odelius

Jag och Kammie von Millie shoppade semlor igår. Hon köpte en. Jag köpte två, en till mig och en till mig.
Efter att vi nästan har immat igen glaset till bageridisken bestämmer vi oss för att plocka hem en varsin jäkil, två för 39 kosing. Men då slås jag av tanken att jag faktiskt skulle vilja bjuda min mor på en. Kan ju inte komma hem till ett hus jag inte har städat och trycka i mig en semla mitt framför nosen på na.

"Två semlor, tack!" Kvittrar jag mot fröken bakom disken.

"Dom finns redan färdigpackade runt hörnet." Bajsar hon ur sig.

Aha.... det var ju skit. Dom såg inte alls så underbart goda ut som dom gjorde bakom disken. Dom här färdigpackade semlorna såg precis ut som dom gör... som dom gör på Ica. Sketna Ica. (Och ja, vi stod inne på Ica Maxi. Men det hör inte hit.)

Så här blev resultatet:

Kamillas semla - ser god ut.
Mina semlor - ser inte goda ut.
Kamillas semla - fick en fin kartong med guldband och hjärtan på.
Mina semlor - fick en blek sjukhusvit låda med ingenting på.

Summan av kardemumman; jag är inte förvånad.

Jag säger som jag alltid brukar säga; men Kamillaaaaaa!

Ibland slår min beslutsångest till när jag minst anar det. Som idag när jag skulle köpa en kalender. Ett sådant sketet litet köp borde gå på två röda. För mig tog det tre år.

...och ändå inser jag på bussen hem att jag lyckats komma ut med den fulaste av dom alla. Hur skicklig är inte jag?

en morgon

Mammas försök att få tag på mig i morse blev många. För i samma stund ligger jag och snoozar järnet, och trycker bort samtal efter samtal i mitt halvsovande tillstånd.

När tredje eller fjärde "snoozningen" sattes igång vaknade jag till mycket förbryllad och undrade sen när mina 10 minutrar blev så korta. Öppnar ena ögat för att ge mobilen en arg blick, i samma veva ser man att det står klart och tydligt "Machma" på displayen.

Det andra att inse var att en liten försovning var på ingång. Så började min dag idag. Nu vet ni det.

Johnny Johnson

Kusinan, en av dom, från Norrland har vart på besök idag. Det har pratats minnen och rövarhistorier.

Bland annat Johnny Johnson, som var en långt avlägsen släkting om ens det, hade gått i samma klass som min mor.
Första dagen i ettan hade fröken frågat om det fanns någon som kunde räkna till tio.

"Ja kan!"

Hade Johnny sagt. Och fortsatt ändå upp till 100 utan att fröken fick en syl i vädret. Det var som givet vem som skulle styra och ställa i den klassen fram över.

Jag tror jag såg din farsa idag.

ett i-landsproblem

Ni vet den där vedervärdiga känslan av att man inte har nå kläder i garderoben (på golvet), eller det finns en eller annan trasa där inne (i soffan) men åtminstionde ingenting som du vill ha på dig. Den känslan har vi alla nog delat mer eller mindre från och till, men i morse överrumplades jag av den så kraftigt att jag nästan föll omkull.

Vart är alla mina kläder?! Jag letade runt i mitt rum men kunde ingenting finna, och min verksta började tänka så att det knaka. Vart kan allt ha tagit vägen? Är det här det enda jag äger, var det inte några tröjor till?
Visst, jag kan erkänna att det råder ett mindre kaos i mitt rum, men kläder kan inte bara försvinna!

Såvida man inte lostar dom utanför huset. Så många gånger man har gått förbi ett par frusna byxor eller en blöt tröja, men det känns lite oaktuellt. Jag förstår inte vad folk gör för att tappa sina plagg utomhus, hur går det till?
Men vem vet. Det kanske är precis så det har gått till, att jag har tappat bort mina kläder utomhus. Virrat runt i mitt stökiga rum på morgonen och i all stress inte märker att det fastnat en tröja under foten likt ett toalettpapper, dragit ut med den och sen tappat den någonstans på vägen.

Man ska aldrig säga aldrig.

Och paraplyt mår bra?

Varför får jag känslan av att ägaren till detta parraflax kanske inte hade den bästa dagen i sitt liv?