en liten fråga

Är det bara jag som har missat att det typ är krig i ett av mina kommentarsfält?

Fram med popcorn och läsk, här ska läsas!

Vad som helst

Vad som helst.

Konversation-on-on-on.......-on

"Såå, va ska ni göra efter studenten da?"

Jag: Plugga

"Plugga?"

Jag inser att jag kan ha svarat en aningens fel.

Jag: Va? Nej! Jag ska studera...!

"Arbeta?"

Jag: Ja, juste. Arbeta hette det.


Visst felkoppling en gång, men två gånger på raken? Tanken slog mig att mitt undermedvetna kanske ville säga mig något. Men det hann jag inte tänka särskilt länge innan jag skrattade bort det hela, känns ganska otrolig att jag skulle slänga mig på det tåget efter 12 långa år av plugg och jäkelskap. Om jag ska ta ett sabbatsår? Jag menar, skiter björnen i skogen? Sover Dolly Parton på rygg?

G som i GRATTIS!

Igår fyllde min käre vapendragare det gyllene talet 20 och idag ska det firas med dunder och brak. Det kommer att bli mycket mat, dricka och efterrätt så jag ska sätta på mig mitt ätarlinne, som jag hade tänkt låna av Natasha (så du vet, det är bästa att du langar fram det innan jag kommer!)

GRATTIS NATASHA!

Riddarna av det runda rummet

Idag har jag förresten varit i ett av Sveriges roligaste rum, i det runda rummet i moskén. Den ni! Man hör allt och allting där inne, ljudet lixom flyger runt i det runda rummet och landar i allas öron. Spelar ingen roll om man viskar, det hörs ändå. Helt otroligt, helt otroligt roligt!

Det fick även Tessan uppleva under sitt tidigare studiebesök dit för några år sen. "Vad ful han är" sade hon om guiden. Alla hör och alla skrattar, även guiden. Fast han skrattade nog inte. Jag tror bara att han hörde.

Men ååååhhh

Kom hem. Helt ensam. Riktigt njuter av tystnaden, smakar på ordet. "Ensam...eeeensaam." Det här är härligheter det. Får ett infall att jag ska fira min sköna ensamhet med en liten kaka, japp en kaka skulle sitta fint tänkte jag.

Det nyöppnade kakpaket ligger längst upp, precis på den höjd så att min fingrar inte når. Hoppar upp en gång och så avbryter jag. Hoppar upp en andra gång och ska precis slänga fram handen men så avbryts jag av tanken att min hand istället tappar ut alla kakor över golvet, det nystädade golvet, och jag landar lika tomhänt som första gången.
"Bangaru!?" hör jag en inre röst säga. Jag lackar och mumlar "Kallaru de här för å banga..", tar satts och langar iväg feta high fiven mot kakpaketet...
...Sen ligger det sjuhundrasjuttioelva kakbitar över hela golvet, det nymoppade golvet.

"Det är nystädat Sara, så stöka inte ner nu" var det sista pappa hade sagt och jag svarade "Neeeeeeeeeiiiiijj" med tonen av åååhh-jag-är-inte-fem-år innan jag la på och klev innan för dörren.

Hur länge kommer jag stå ut?

Status: en mattallrik, en sked, två glas och en osthyvel.

diskmaskin broken - big no no

Vad är grejen med att vår diskmaskin hos papi har gått sönder? Inte coolt nånstans. Nu måste vi handdiska, jag måste handdiska. Det ska det göras efter varje gång man smutsat ner någonting. Efter varje gång man ätit. Efter varje gång man återgärdat sin hunger. På dirr!

Vet ni hur ofta jag är hungrig eller?!

Näej, det här gillade jag inte. Det blev till att komma på en plan, och nu är planen påkommen. Jag ska spara all min disk i mitt rum och sen när diskmaskinen är lagad, då är det minsann bara att slänga in den.

Underbart!

in el badrummo

Stod en inte allt för sen kväll i badrummet och skulle genomföra ritualen inför sleepytime. Börjar oskyldigt nynna lite smått. Nynnandet över går till sång, som ganska snabb övergår till en massa osammanhängande ord blandat med ett alldeles påhittat språk. Jag vrider upp volymen allt efter som när jag står där inne och låter, brölar, tjoar och tjimar.
Under en av mina pauser när det är dags för att andas lite hör jag hur mamma ligger och pratar med katten och säger:

"Ibland blir dom sådär... men det kan man inte riktigt veta innan."

Jag tror att hon syftade på mig.Vad tror ni?

18 år? Javisst!

Jag: Ida öppna.
Ida: Va!?
Jag: Öppna!
Ida: Men nej, jag badar!
Jag: Öppna, det kommer vara värt det. Jag lovar!
Ida:....(suck) ok.

Ida får äran att skåda sin storasyster som står och gapar för glatta livet och blottar hela käften.

Jag: 180 centimeter! Nästan.

I min mun låg en tuggummirulle på 180 cm, tuggad såklart. Hur duktig är inte jag?! Visst jag sträckte käken på kuppen och nu har jag huvudvärk, men det var så värt det. Bevisade återigen för mig själv hur otroligt duktig jag faktiskt är på att utföra och genomföra svåra uppgifter, för det var en stund där som jag trodde att jag skulle ge upp. Men icke! Så nöjd.

Ida: Du är ju störd.

Spiderpigg, spiderpigg - nanana spiderpigg

Idag blev jag åter igen påmind om Kamillas spindelskräck och jag vägrade ta ansvaret som boven i dramat, men i efterhand kunde jag inte låta bli att känna mig lite skylldig.

Millson kollar igenom mina bilder på min mobil som jag för länge sen har glömt bort vad jag ens har där. Plötsligt slänger hon ifrån sig mobilen, mitt otejpade batteri glider ut och Fröken Orädd är uppe på ett avstånd på två meter under en tid av ungefär 0,7 sekunder. Då förstod jag vad som hade hänt, hon hade fått syn på bilden av en vidunderligt äcklig spindel i min mobil. Ett kort. Men en spindel är en spindel vare sig den är på ett kort eller inte, insåg jag.

Fast jag måste understryka att jag inte är lika skylldig denna gång som i 1-2:an då vi hade fått våra biologiböcker och mogna som vi är bläddrar vi igenom och pekar ut alla fula bilder och fråga något i stil med "Nämen vad gör du här Kamilla?", "Natta, fan va snygg du blev."

När jag får upp en bild på en brutalt förstorad spindel kör jag fram den under nosen på Kamilla. Hade jag då vetat hur spindelrädd hon egentligen är, hade jag nog aldrig gjort det. Kamilla skriker, flyger på Nathalie som i sin tur reagera precis som Kamilla fast utan en aning om varför. Hon bara hakar på.
Där sitter jag. Skyldig som ett barn med hjärtat i halsgropen. Jesus Kristus vad rädd jag blev. Det är något som jag aldrig kommer att göra om i hela mitt liv.

rawrawrowiee

Välkommen hem Tony

(Kamilla)

välkommen hem!

Nyårslöfte 08

Nyårslöfte: Hålla förra årets löfte.

...det vill säga sluta ge nyårslöften.

Farbror Tinitus på besök

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih-iieeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-IEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!

Så lät det i mina öron när jag skulle sova inatt. Då tänkte jag, amen gud så trevligt.

Har jag förstått rätt? Att när det är jul kan man bete sig som ett fån fån fån?

Säg mig, varför går hon bort och sen tillbaka för att stänga av kameran? Försöker hon få till ett utomordentligt slut eller glömmer hon bara att kameran är på? För jag förstår ingeting.
Är det hela ett vad eller förstod hon faktiskt inte att hon med denna trudelutt gjorde bort sig? För jag skämdes när jag såg filmen. Varför föreviga detta genom att lägga ut den på internet? Hjälp mig här nu.

Otippat

Kul att snön kommer på att den är en sisådär..alldeles för sen och nu börjar toksnöa. Ska sommaren bli lika sen? Nej det kommer jag inte finna mig i.