Kom hem. Helt ensam. Riktigt njuter av tystnaden, smakar på ordet. "Ensam...eeeensaam." Det här är härligheter det. Får ett infall att jag ska fira min sköna ensamhet med en liten kaka, japp en kaka skulle sitta fint tänkte jag.
Det nyöppnade kakpaket ligger längst upp, precis på den höjd så att min fingrar inte når. Hoppar upp en gång och så avbryter jag. Hoppar upp en andra gång och ska precis slänga fram handen men så avbryts jag av tanken att min hand istället tappar ut alla kakor över golvet, det nystädade golvet, och jag landar lika tomhänt som första gången.
"Bangaru!?" hör jag en inre röst säga. Jag lackar och mumlar "Kallaru de här för å banga..", tar satts och langar iväg feta high fiven mot kakpaketet...
...Sen ligger det sjuhundrasjuttioelva kakbitar över hela golvet, det nymoppade golvet.
"Det är nystädat Sara, så stöka inte ner nu" var det sista pappa hade sagt och jag svarade "Neeeeeeeeeiiiiijj" med tonen av åååhh-jag-är-inte-fem-år innan jag la på och klev innan för dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar