.

Nypåstigna, säger konduktören. Dunk dunk, säger skallen. Ett par trosor i finaste modell följer med, hakat sig fast i plånbokens trasiga dragkedja. Först rebell, tänker inte ta bort. Herrn har väl sett damunderkläder förut. Fast inte mina, mitt på ljusa dan, på roslagsbanan. Generad. Ångrar sig. Tar bort. Visar SL-kort. Konduktör står kvar. Tittar osäkert upp. Duktiga konduktören ville bara ta sig en titt i ögonen mina, se efter om flicka skäms, analysera om hon är på väg hem efter nattens bravader. Smink i halva ansiktet och stinker gammal sprit. Svaret blir ja. Dröjer sig kvar i två evigheter. Kan ha varit två sekunder, men det känns som två evigheters evigheter. Skakar på sitt fula huvud och återgår till arbete. Jag kan då inte skaka på mitt huvud, för tungt, för fullt med nackspärr. Sovit på en rutig soffa i alldeles för få och alldeles för många timmar på en och samma gång. Törstig. Hungrig. Rapar, smakar kebab. Då åt man tydligen kebab igår da. Börjar sakta men säkert undra om jag blivit för gammal för det här. Om jag har missat mitt bästföredatum och vägrar inse att jag dricker sur mjölk. Kanske borde vakna. Bli vuxen. På allvar...