Det var en gång en Anna.
Jag tror hon hette Anna, har faktiskt ingen aning.
Är rätt dålig på namn.
Anna är kompis med Angela, min kusin.
Angela delade med sig av en väldigt fin anekdot som Anna skapat, men som Angela själv inte vittnat till.
Annars hade hon nog ingripit.
Min kusin är en väldigt god människa.
Ej av den elaka sorten.
Hur som haver!
Anna är ute och slänger runt sig själv på krogen.
Spritkonsumtion på hög nivå.
Lite för hög nivå.
Anna stapplar hem.
Utan skor på fötterna, i Sveriges sköna vinterkyla, för dom har hon på händerna.
Och med sina händer "går" hon med skorna längs med husens väggar.
En vänlig själ som känner igen lilla Anna och tror sig veta var hon bor ringer polisen och ber dom skjutsa hem henne.
Polis kommer.
Polis skjutsar.
Anna ringer ett telefonsamtal, klockan fyra på natten.
Så här lyder konversationen:
Anna: Tuuuuut-tuuuuuuuuut-tuuut-tuuuuuuuuut-tuuuut!
Vännina: Anna är det du?!
Anna: Tuuuuuuuuuuuut-tuuuuut-tuuuuuuuuuuuuuut-tuuut-tuuuuuuuuuuuuuuut!
Vännina: Vad händer Anna? Mår du bra?
Anna: Tuuuuuuuuuuuut-tuuuuuuuuut-tuuuuuuuuuuuuuuuuut!
Vännina: Kan du svara!
Anna tutar lite till.
Kanske för att berätta att hon åker polisbil.
Men ingen vet.
Sedan lägger hon på.
På morgonen vaknar hon, tack och lov i sin säng.
Naken.
Kläderna hittar hon lite var stans i lägenheten.
Men inte riktigt alla.
En titt ut i trapphuset avslöjar att hon kan ha börjat klä av sig för läggdags en aningens för tidigt.
Där ligger linne och BH.
Ojsanhejsan vad Sara skrattade, jag skrattade mig nästan till en hostattack.
Men sen tänkte jag "Gud, låt mig aldrig göra en Anna."
Fast gubben finns ju inte.
Så det lär väl gå åt helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar