Ju närmare vi kommer nyårsafton desto mer avtar mitt humör för att fira. Vad händer? Jag vet inte. Vill helst bara dra täcket över huvudet och stanna hemma hela kvällen.
Med andra ord, idag känns de tungt att heta Sara Andersson.
måndag, december 31, 2007
lördag, december 29, 2007
Drömmeri
För några veckor sedan drömde jag en dröm som vid sitt tillfälle kändes så verklig. När jag vaknade kände jag mig till och med helt nedstämd och tom tills jag insåg att det bara var en dröm. Och efter att jag insett detta vart jag helt förbluffad över hur verkligt det hade känts, det är helt overkligt vad den var verklig!
Det är inte första gången jag drömt att jag dött, nu när jag tänker efter har det varje gång berott på någon annan, alltså dödad. Jag behöver nödvändigvis inte ha dött varje gång men i alla fall blivit skadad - skjuten eller knivhuggen. Men det har varit mer i stil med "oj jag ser inte pistolen och jag hör inte skotten, men jag har blivit träffad två gånger" och så flög man därifrån.
Den här gången var allt lika glasklart och tydligt som efter Ewa Beadeckes lektion. Vapnet var där, det syntes och det lät. Kulans kraft gjorde också så att jag inte riktigt kunde hålla balansen utan jag nästan föll omkull. Det blödde från magen och jag hostade blod.
Efter att ha smällt scenen i några minuter blev jag riktigt fascinerad över hur verkligt det hela var och kände mig tvungen att berätta det för någon. Någon blev många. Bland annat Kamilla.
Jag: Asså jag har ju drömt att jag har dött förut men den...
Kamilla: Va?! Har du?
Jag:...jaaa, eller va? Vadå, har inte du det?
Kamilla: Nej...!
Och ungefär där smög sig en härlig liten känsla av oro över mig. Vad göra? Det som jag alltid gör när jag inte vet vad göra. Prata med mamma. Hon kanske vet vad det betyder, och om inte så lyckas man alltid få ett bra svar, tips eller råd angående vad som helst. Även om det inte hörde till frågan eller inte. Om inte annat än att bara känna sig mycket bättre än vad man gjorde innan. Japp, mamma fick det bli.
Hon började berätta om att hon hade en sån där verklighetstrogen dröm för 18 år sen, hon kommer ihåg den än idag i och med att den hade känts så verklig. Som min. Hon hade drömt att hon hade tre barn. Och inte nog med det. Flicka, pojke, flicka var det också, i samma ordning. En sanndröm var det ja. Som... min?
Så lite så där i efterhand när konversationen för slut för länge sen kom jag på att jag inte alls var så nöjd med resultatet. Jag menar skjuten? Är det vad jag kanske har att se fram emot. Nej du mamma, ingen guldstjärna i kanten för dig inte.
Det är inte första gången jag drömt att jag dött, nu när jag tänker efter har det varje gång berott på någon annan, alltså dödad. Jag behöver nödvändigvis inte ha dött varje gång men i alla fall blivit skadad - skjuten eller knivhuggen. Men det har varit mer i stil med "oj jag ser inte pistolen och jag hör inte skotten, men jag har blivit träffad två gånger" och så flög man därifrån.
Den här gången var allt lika glasklart och tydligt som efter Ewa Beadeckes lektion. Vapnet var där, det syntes och det lät. Kulans kraft gjorde också så att jag inte riktigt kunde hålla balansen utan jag nästan föll omkull. Det blödde från magen och jag hostade blod.
Efter att ha smällt scenen i några minuter blev jag riktigt fascinerad över hur verkligt det hela var och kände mig tvungen att berätta det för någon. Någon blev många. Bland annat Kamilla.
Jag: Asså jag har ju drömt att jag har dött förut men den...
Kamilla: Va?! Har du?
Jag:...jaaa, eller va? Vadå, har inte du det?
Kamilla: Nej...!
Och ungefär där smög sig en härlig liten känsla av oro över mig. Vad göra? Det som jag alltid gör när jag inte vet vad göra. Prata med mamma. Hon kanske vet vad det betyder, och om inte så lyckas man alltid få ett bra svar, tips eller råd angående vad som helst. Även om det inte hörde till frågan eller inte. Om inte annat än att bara känna sig mycket bättre än vad man gjorde innan. Japp, mamma fick det bli.
Hon började berätta om att hon hade en sån där verklighetstrogen dröm för 18 år sen, hon kommer ihåg den än idag i och med att den hade känts så verklig. Som min. Hon hade drömt att hon hade tre barn. Och inte nog med det. Flicka, pojke, flicka var det också, i samma ordning. En sanndröm var det ja. Som... min?
Så lite så där i efterhand när konversationen för slut för länge sen kom jag på att jag inte alls var så nöjd med resultatet. Jag menar skjuten? Är det vad jag kanske har att se fram emot. Nej du mamma, ingen guldstjärna i kanten för dig inte.
fredag, december 28, 2007
Vilken besvikelse
Varför har man förenklat leksakerna som finns i kinderäggen? På min tid, när jag var ett litet kräk, då minsann fick man klura och tänkta vart alla de miljoner små bitar skulle sitta. Det fanns till och med en liten karta som instruerade hur man skulle gå till väga. Ändå misslyckades man.
Så går man in med värsta taggade humöret för att bygga det som man aldrig klarade av som liten. Och vad finns där i? Två små sketna bitar som trycks ihop till en liten Fiona. Varför underlätta för barnen? Misslyckad och otillräcklig är känslor som skapar drivkraft. Se bara vilken bra kinderäggsleksaksbyggare jag kunde ha blivit, om det nu fanns leksaker att bygga det vill säga.
Så går man in med värsta taggade humöret för att bygga det som man aldrig klarade av som liten. Och vad finns där i? Två små sketna bitar som trycks ihop till en liten Fiona. Varför underlätta för barnen? Misslyckad och otillräcklig är känslor som skapar drivkraft. Se bara vilken bra kinderäggsleksaksbyggare jag kunde ha blivit, om det nu fanns leksaker att bygga det vill säga.
onsdag, december 26, 2007
Har inte jag världens bästa mamma?
Visst fick jag fina pengar, kläder, smycken, smink och tidningar. Men jag kan inte neka att den bästa presenten jag fick av min käre mor var -trumvirvel- inget annat än -bongotrummor-
...KINDERÄGG!
Nu kan jag fullfölja mina experiment. Lilla mamma, hon är rolig hon.
...KINDERÄGG!
Nu kan jag fullfölja mina experiment. Lilla mamma, hon är rolig hon.
tisdag, december 25, 2007
God Morgon!
Jag har precis vaknat och klockan är tre. Fattar ingenting, förutom att klockan är tre.
Känner mig lika vilsen som en makrill.
Känner mig lika vilsen som en makrill.
måndag, december 24, 2007
God Jul mina vänner, god jul!
Jamen då var det den 24 december. Inte bara julafton, utan även den dagen då Kamilla drar sin kos. Din jävel. Va? Nej, jag sa inget! Varför skulle jag vara avundsjuk på sol, bad, varma stränder och att få komma bort från gråa, ovita, stressade Sverige? Nej nej, det är överskattat. Överskattat var ordet. Ordet var överskattat. Kamilla take me with you!
Hur som curry, jag har skrivit en liten hej då sång.
"Till min vän Kamillaaaa, skriver jag en liten hej då såååång (stamp i golvet)
Ja till min vän Kamillaaa har jag skrivit en liten hej dåå sååång (stamp, stamp)"
Adjö och varsågod Millie, see you later!
Hur som curry, jag har skrivit en liten hej då sång.
"Till min vän Kamillaaaa, skriver jag en liten hej då såååång (stamp i golvet)
Ja till min vän Kamillaaa har jag skrivit en liten hej dåå sååång (stamp, stamp)"
Adjö och varsågod Millie, see you later!
tisdag, december 18, 2007
Oh noooooooooo!
Åh nej! Åååh nej! Vilket misstag, vilken besvikelse!
Måste samla mig.
....
Aldrig att jag kunde tro att jag skulle kunna klanat mig så grovt, inte när det gäller detta. Vad har jag gjort? Jag skrev att inbetalningschecken skulle skickas hem till pappa och inte mamma. Han vet redan vad det kommer stå på min studentmössa och det känns värdelöst. Nu kan jag inte se fram emot den dagen jag kommer vingla innanför dörren och pappa får se sin lilla flicka med brodyren "Sara Aspackad."
...världen kommer gå under.
Måste samla mig.
....
Aldrig att jag kunde tro att jag skulle kunna klanat mig så grovt, inte när det gäller detta. Vad har jag gjort? Jag skrev att inbetalningschecken skulle skickas hem till pappa och inte mamma. Han vet redan vad det kommer stå på min studentmössa och det känns värdelöst. Nu kan jag inte se fram emot den dagen jag kommer vingla innanför dörren och pappa får se sin lilla flicka med brodyren "Sara Aspackad."
...världen kommer gå under.
måndag, december 17, 2007
Satan och Helvete
Ett religionsarbete ska vara inlämnat, idag egentligen, men enligt mina regler ska min uppsats vara inlämnad i morgon.
Kruxet är bara att på ena datorn har jag inte Word, på den andra har jag inte Internet och min egna bärbara har jag lånat ut till Kamilla. Inget illa menat Millson, men det börjar kännas som ett misstag nu. Är detta tacken för att man är snäll?
Jag vill att allt ska var enkelt, och det här är inte enkelt. Vill inte använda worpad för det suger stjärt, jag vill inte skriva för hand för det finns inte på världskartan, ska jag behöva sitta med två datorer?
Nej. Nu ska jag sjunga min ramsa, satans helvetes jävla skit, sen ska jag ta mig en funderare på om jag tänker ge upp eller inte.
Kruxet är bara att på ena datorn har jag inte Word, på den andra har jag inte Internet och min egna bärbara har jag lånat ut till Kamilla. Inget illa menat Millson, men det börjar kännas som ett misstag nu. Är detta tacken för att man är snäll?
Jag vill att allt ska var enkelt, och det här är inte enkelt. Vill inte använda worpad för det suger stjärt, jag vill inte skriva för hand för det finns inte på världskartan, ska jag behöva sitta med två datorer?
Nej. Nu ska jag sjunga min ramsa, satans helvetes jävla skit, sen ska jag ta mig en funderare på om jag tänker ge upp eller inte.
lördag, december 15, 2007
Julen är säkrad
Är det någon högtid som inte står på min carelista är det nog julen. Ingeting kunde få mig att vilja krypa ihop i fosterställning mer än julen.
Julklapparna skulle köpas och självklart alltid en vecka innan intryckt med alla andra stressade tokar på stan. Krimskrams ska fram upp och överallt, självklart räknades det med ens hjälp vare sig man ville eller inte. Mat ska köpas och lagas. Stressen. Stress, stress, stress.
Vill spontanspy bara jag tänker på det.
Kan det bero på att det här var en av de bråkigaste (krig, rena rama krigsperioden) tiderna då mor och far levde under samma tak? Men vad vet jag.
Nu på senare dar har jag en mer stillsammare inställning till det hela. Jag står ut med skiten, granar, maten och mysepysepysslet, bara jag slipper engagera mig i det. Och det känns bra. Faktum är att i år har jag aldrig känt mig lugnare än förut. Det är bara en enda julklapp som behövs fixas, sen är min insats gjord.
Men i morse försvann min jag-skiter-i-julen-attityd, tro det eller ej. No offence Rebecka, men er julgran såg förjävlig ut. Jag klandrar henne inte, hon fick göra det under tidspress med minstingen.
Där sitter jag och stirrar på en sne julgran som ser ut precis som den borde göra. Blivit klädd under stress med hjälp av en femåring.
Jag tänker inte mer på det och fortsätter knappa på min dator, men sen lår en tanke mig. Är det här vad jag ska sitta och kolla på varje morgon, det där? Nej fy och fan.
Så efter att Rebban dragit tog jag, J-A-G, tog ner alltihopa och klädde om granen. Jajemensan. Fin blev den också, det fick jag höra.
Sen att pappa trodde att han kunde lura mig till att pynta resten av huset var en miss.
Pappa: Det finns en karto...
Jag: Äej fifan! Jag tänker inte göra ett skit efter det här.
Pappa: Du har gjort din livsinsats nu eller?
Jag: Aa, ungefär.
Julklapparna skulle köpas och självklart alltid en vecka innan intryckt med alla andra stressade tokar på stan. Krimskrams ska fram upp och överallt, självklart räknades det med ens hjälp vare sig man ville eller inte. Mat ska köpas och lagas. Stressen. Stress, stress, stress.
Vill spontanspy bara jag tänker på det.
Kan det bero på att det här var en av de bråkigaste (krig, rena rama krigsperioden) tiderna då mor och far levde under samma tak? Men vad vet jag.
Nu på senare dar har jag en mer stillsammare inställning till det hela. Jag står ut med skiten, granar, maten och mysepysepysslet, bara jag slipper engagera mig i det. Och det känns bra. Faktum är att i år har jag aldrig känt mig lugnare än förut. Det är bara en enda julklapp som behövs fixas, sen är min insats gjord.
Men i morse försvann min jag-skiter-i-julen-attityd, tro det eller ej. No offence Rebecka, men er julgran såg förjävlig ut. Jag klandrar henne inte, hon fick göra det under tidspress med minstingen.
Där sitter jag och stirrar på en sne julgran som ser ut precis som den borde göra. Blivit klädd under stress med hjälp av en femåring.
Jag tänker inte mer på det och fortsätter knappa på min dator, men sen lår en tanke mig. Är det här vad jag ska sitta och kolla på varje morgon, det där? Nej fy och fan.
Så efter att Rebban dragit tog jag, J-A-G, tog ner alltihopa och klädde om granen. Jajemensan. Fin blev den också, det fick jag höra.
Sen att pappa trodde att han kunde lura mig till att pynta resten av huset var en miss.
Pappa: Det finns en karto...
Jag: Äej fifan! Jag tänker inte göra ett skit efter det här.
Pappa: Du har gjort din livsinsats nu eller?
Jag: Aa, ungefär.
Julstämningen är på topp
Det sista ljuset ska tändas i morgon och så här ser adventljusstaken ut hos mamma...
...och så här hos pappa.fredag, december 14, 2007
Förbannad som få
Igår var en sån dag som alla bara kunde dö. Dock slutade den bra.
Idag började dagen bra, men förvandlades fort till en dag när alla bara kan strypa sig själva, långsamt. Tack.
Idag började dagen bra, men förvandlades fort till en dag när alla bara kan strypa sig själva, långsamt. Tack.
Hur har dagen flytit på?
Vaknar.
Somnar om.
Vaknar.
Somnar om.
Vaknar.
Funderar på att strunta i dagens enda lektion.
Ligger kvar och funderar.
Funderar fortfarande.
Sliter mitt trötta ass upp ur sängen.
Tänker göra frukost.
Mår illa, det blir ingen frulle.
Fryser i väntan på en sen buss.
Stapplar upp för skolans 90 graders backe.
Får reda på att lektionen är inställd.
Tänker att det här händer inte.
Åker hem och förbereder mig mentalt på att sitta barnvakt.
En timme innan det är dags får jag reda på att minstingen är sjuk.
SJUK!
Det innebär en sömnlös natt.
Jag blir illa tvungen att avboka mitt besök som skulle hålla mig sällskap.
Vad gör alla andra? De ska ut.
Vad gör jag i morgon?
Ingenting, för jag ska jobba på söndag.
Vad hände med att alla fredagar är underbara? För den här suger stjärt.
Somnar om.
Vaknar.
Somnar om.
Vaknar.
Funderar på att strunta i dagens enda lektion.
Ligger kvar och funderar.
Funderar fortfarande.
Sliter mitt trötta ass upp ur sängen.
Tänker göra frukost.
Mår illa, det blir ingen frulle.
Fryser i väntan på en sen buss.
Stapplar upp för skolans 90 graders backe.
Får reda på att lektionen är inställd.
Tänker att det här händer inte.
Åker hem och förbereder mig mentalt på att sitta barnvakt.
En timme innan det är dags får jag reda på att minstingen är sjuk.
SJUK!
Det innebär en sömnlös natt.
Jag blir illa tvungen att avboka mitt besök som skulle hålla mig sällskap.
Vad gör alla andra? De ska ut.
Vad gör jag i morgon?
Ingenting, för jag ska jobba på söndag.
Vad hände med att alla fredagar är underbara? För den här suger stjärt.
Nu är även min blogg komplett, man måste väl nästan ha kommenterat henne för att få kalla sin blogg för en blogg?
Isabella Löwengrip, är det så hon heter? Även kallad Blondinbella, väldigt originellt och påhittigt. Har faktiskt stött på den här bruden på en middag. Man kan säga att jag ofrivilligt genast placerade in henne i ett fack. Jag försöker att inte döma andra på en gång och jag kämpade verkligen emot, jag gjorde det! Men monstret inuti mig fick övertaget, tänkte några elaka tankar, mådde finfint för en sekund för att sen känna mig kall och naken. Nej jag måste sluta ljuga, jag mådde hur bra som helst hela kvällen.
Vad hände undrar ni?
Jag kommer in i hallen. Hänger av mig jackan. Alla som redan var där har nu hunnit komma för att hälsa. Och vi hälsar, tja, tja, tjena, shit, hej och sen kommer vi till fröken Löwengrip.
Vi sträcker fram händerna för att utföra hälsningen, tar tag i varandras händer och, OCH, människan tar satts och niger. Hon niger samtidigt som hon presenterar sig. NIGER!?
Vad hände undrar ni?
Jag kommer in i hallen. Hänger av mig jackan. Alla som redan var där har nu hunnit komma för att hälsa. Och vi hälsar, tja, tja, tjena, shit, hej och sen kommer vi till fröken Löwengrip.
Vi sträcker fram händerna för att utföra hälsningen, tar tag i varandras händer och, OCH, människan tar satts och niger. Hon niger samtidigt som hon presenterar sig. NIGER!?
onsdag, december 12, 2007
Luci-aaah-vaka-aaAAAAH!
Kvällen till ära är det dagen före Lucia, det vill säga it's fucking luciavaka tonight assholes! En halvt oplanerad utgång är nu inplanerad och jag är minst sagt lycklig, i och med att det kommer inte bli någe partaje för mig i helgen. Nej, den bjuder på jobb och barnvaktssittande.
Min insats för exaktilus 365 dagar sen såg ut så här, jag siktar på att prestera ungefär lika mycket i morgon.
Helst hade jag suttit hemma och pillat mig i naveln, men sen kom jag på att någon god själ måste ge sig ut och vaka över Lucia.
Se till så att... hon blir... vakad... över... typ. Men hey, sån är jag. Tänker på andra för mig själv. Men känn dig inte dålig för det, alla kan inte vara bäst.
Min insats för exaktilus 365 dagar sen såg ut så här, jag siktar på att prestera ungefär lika mycket i morgon.
Helst hade jag suttit hemma och pillat mig i naveln, men sen kom jag på att någon god själ måste ge sig ut och vaka över Lucia.
Se till så att... hon blir... vakad... över... typ. Men hey, sån är jag. Tänker på andra för mig själv. Men känn dig inte dålig för det, alla kan inte vara bäst.
tisdag, december 11, 2007
Twice
Förlåt mig, jag hade missuppfattat hela situationen. Det är klart som korvspat att Kamilla är säker som en gnu och taggad som en mört på att ingå i rollen som en TMNT. Shit två ursäkter på en och samma dag, snacka om givmild.
Det är fröken Nathalie och Sarah som skall peppas sönder och samma för att sedan återuppstå som en äkta turtle ninja, svik oss inte grabbar. Det kommer inte bli en vacker syn. Det kommer Kamilla se till.
Det är fröken Nathalie och Sarah som skall peppas sönder och samma för att sedan återuppstå som en äkta turtle ninja, svik oss inte grabbar. Det kommer inte bli en vacker syn. Det kommer Kamilla se till.
Silence, I kill you!
I förbifarten skulle jag bara vilja be Tessans pojkvän om ursäkt för att jag boxade dig i magen och tog din cheesebrugare i helgen. Inte så snällt någonstans.
måndag, december 10, 2007
It's Messias, bitch!
Här lovar Carolina att hon ska kalla mig för Messias om jag lyckas göra denna min. Gjorde ett tappert försök i lördags, tycker i och för sig att det inte var så mycket till försök, utan att jag rålyckades.
Men det tyckte inte Carolina. Hon klagade istället två hela gånger och sa att jag skulle göra om skiten. Till slut sa jag ifrån, för det gjorde ont som fan och började värka i hela ansiktet. Hävdar fortfarande att jag lyckades.
TMNT
Titta! Det där kan vara jag det 15:e april, på vår slutskiva. Temat är skurkar & hjältar. Jag är hur ivrig som helst. Kan inte bärga mig, längtar tills jag får hoppa omkring som en teenage mutant ninja turtels en hel kväll. Hoppas att förslaget bara går igenom hos dom tre andra stjärtarna. Kamilla, don't you banga nu!Att bero på en viss gästbloggning
Som vi alla märkte fick Johanna och Kamilla chansen till en gästbloggning, det vill säga världens chans till att göra nånting stort! Allt eller inget.
Dom körde på inget. Jag klandrar dom inte, jag om någon har råkat ut för ideetorka. Därför ska dom få en ny chans, använd den väl denna gång. Säg till när ni är redo, okej?
Dom körde på inget. Jag klandrar dom inte, jag om någon har råkat ut för ideetorka. Därför ska dom få en ny chans, använd den väl denna gång. Säg till när ni är redo, okej?
söndag, december 09, 2007
Tjo och Tjim
Så vaknar vi upp, jag och min baksmälla, med stearin i håret. Jag minns precis hur det gick till, låtsades bara om att om jag blundade riktigt hårt så skulle det försvinna av sig själv. Men icke! Sjuttioelva sms fattigare är jag också, jäklar vad flitig jag blir med mobilen efter ett par öl. Svor gjorde jag också, skickade sms till höger och vänster fullproppade med en massa svordomar.
Trevlig jag var. Ungefär lika trevlig som när jag sa till en kille att tar han nackgrepp på min kompis en gång till så skär jag av honom halsen och pissar i den. Inga kommentarer. Han skrattade lite, men hade inget att säga till sitt försvar. Skylldig som ett litet barn var han. Senare drog han in mig på toaletten på två röda sekund, förstår fortfarande inte hur det gick till, för att säga att han hade flickvän. Tack hej.
Så här såg jag ut igår...
... och så här ser jag ut idag. Men det skiter väl ni i.
lördag, december 08, 2007
Johi und Kami gästbloggerish
Heeeeeiijjj på deeeiiiijj!
Vi e nog inge bra bloggare men jo förresten d e vi!
Vi e nog inge bra bloggare men jo förresten d e vi!
It's Sara, bitch!
Kvällen går i alkoholens tecken. Fannielisouse and Johannieshameless bjuder upp till dans och det ska tjockas på med middag och utgång. Båda har fyllt 18, den ena tidigare än den andra, men hur som haver det spelar ingen roll. Nu är det fest, här ska firas, här ska sjungas och framför allt - här ska dansas.
Tjarå!
Tjarå!
See you soon, my Ayia little Napa
Sitter och läser gamla inlägg från tiden då jag precis var hemkommen från Ayia Napa, och till och med denna äckliga påminnelse gör det alldeles pirrigt i magen. Snart, snart är vi tillbaka i landet där man får grisa och samtidigt smälta in. Kan det bli bättre? Svar nej, det kan det inte.
Yataah!
När jag blir vuxen, HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Nej men seröst. När jag blir vuxen, då ska jag också se till att skaffa mig ett jobb som ger mig så här mycket fritid.
Och bra betalt. Tjäna storkosingen och inte behöva arbeta. Det avslutar vi med ett Hiro Nakamura skrik, Yataaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!
Och bra betalt. Tjäna storkosingen och inte behöva arbeta. Det avslutar vi med ett Hiro Nakamura skrik, Yataaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!
fredag, december 07, 2007
Dagens kommentar
Idag undrade vår religionslärare vad vi tyckte att definitionen av en vuxen var, alltså när är man vuxen? Vad "får" man inte göra och vad "måste" man göra? Alla började prata på en gång. Vissa med varandra, andra om vad som händer i helgen och ja, det tjattrades på en hel del. El lärare försöker återfå allas uppmärksamhet genom att ställa en fråga direkt till Malin.
"Malin, vad anses som barnsligt i din ålder? Vad får man inte göra?"
"Va? Eh, jag vet inte. Jag brukar hoppa i vattenpölar."
Så rätt, så jävla rätt.
"Malin, vad anses som barnsligt i din ålder? Vad får man inte göra?"
"Va? Eh, jag vet inte. Jag brukar hoppa i vattenpölar."
Så rätt, så jävla rätt.
torsdag, december 06, 2007
Fy och fan
Jag är förstörd.
Jag är sliten.
Jag är oförstådd.
Jag ser inga tecken på vilja till samarbete.
Jag är barnvakt, med andra ord jag är väldigt när ett sammanbrott.
Öl. Funderar på att gå och köpa öl. 20 minuter fram och tillbaka tar det, kan man lämna en femåring hemma så länge? Om man inte säger till när man går kanske det går i alla fall tio minuter innan hon märker något och kanske ytterligare två innan hon inser att jag inte är hemma. Det blir åtta minuter i panik... hm. Det borde funka.
Jag är sliten.
Jag är oförstådd.
Jag ser inga tecken på vilja till samarbete.
Jag är barnvakt, med andra ord jag är väldigt när ett sammanbrott.
Öl. Funderar på att gå och köpa öl. 20 minuter fram och tillbaka tar det, kan man lämna en femåring hemma så länge? Om man inte säger till när man går kanske det går i alla fall tio minuter innan hon märker något och kanske ytterligare två innan hon inser att jag inte är hemma. Det blir åtta minuter i panik... hm. Det borde funka.
onsdag, december 05, 2007
Så in i norden
Var som sagt på studiebesök här om dagen, Nordiska museet rättare sagt. Det blev inget vanligt studiebesök för mig inte. Nej, annars brukar jag sjunka in i mitt vanliga komatillstånd, vara okontaktbar och inte ge någon slags respons på någonting.
Men igår blev det andra bullar. Sa hej och vinkade till alla fula kläder och skor, utmanade packet på "Sist den upp för trappen", ingen hakade. Synd för jag vann. Ställde frågor hit och dit, att det sen rörde sig om att jag undrade om Jasmine skulle med till Ayia Napa är en annan femma.
Jag undrade också vad den här var till för. Ingen annan undrade. Men jag var tvungen att veta. Petade, puttade och glodde för allt vad jag var värd, men ingenting hände.
Den ser ut att ha en knapp, men det är ingen knapp! Det störde mig like hell. Till slut när dessa gulingar dök upp här och var bakom varje hörn började resten av gänget också bli fundersamma. Törstande efter kunskap dansade vi omkring och visste inte riktigt hur detta skulle sluta. Det slutade med att jag och Johanna råkade ha sönder två stycken. Men vad gör det om hundra år.
För en gångs skulle gjorde Kamilla en tabbe som annars bara jag brukar göra. Hon snubblade på det enda föremålet i ett tomt rum. En stol. Var jag tvungen att ta kort? Ja, det var jag. Det här skall minnas.
Men igår blev det andra bullar. Sa hej och vinkade till alla fula kläder och skor, utmanade packet på "Sist den upp för trappen", ingen hakade. Synd för jag vann. Ställde frågor hit och dit, att det sen rörde sig om att jag undrade om Jasmine skulle med till Ayia Napa är en annan femma.
Jag undrade också vad den här var till för. Ingen annan undrade. Men jag var tvungen att veta. Petade, puttade och glodde för allt vad jag var värd, men ingenting hände.
Den ser ut att ha en knapp, men det är ingen knapp! Det störde mig like hell. Till slut när dessa gulingar dök upp här och var bakom varje hörn började resten av gänget också bli fundersamma. Törstande efter kunskap dansade vi omkring och visste inte riktigt hur detta skulle sluta. Det slutade med att jag och Johanna råkade ha sönder två stycken. Men vad gör det om hundra år.
För en gångs skulle gjorde Kamilla en tabbe som annars bara jag brukar göra. Hon snubblade på det enda föremålet i ett tomt rum. En stol. Var jag tvungen att ta kort? Ja, det var jag. Det här skall minnas.
tisdag, december 04, 2007
Dagens mest givande konversation
Har precis hämtat illbattingen från dagis, det tar ungefär fem minuter för oss att gå hem därifrån. Så här spenderade vi minuterna.
Jag: Gäsp
Ungen: Gäsp... Jag är trött som en sten.
Jag: Jag med.
Ungen: Och stenar snarkar.
Jag: Jag med.
Ungen: Dom har satt upp lampor dära! Pekar ut mot dagsgården där riktigt långa och till synes exklusiva lampor stod och inte lyste för tillfället.
Jag: Aa vad bra. Kanske lite läskigt när det är så mörkt som det är nu. Tycker du att det är läskigt med mörkret?
Ungen: När jag kollar in i starka lampor får jag ont i ögonen.
Jag: Ok.
Dom resterande två minuter gick hon och pekade ut i tomma intet och sa "Där är en grön fläck!...Och där är en grön fläck!....en till!....och där är en gul!!" Jag kollade varje gång men såg ingenting som ens skulle kunna tänkas vara färgade fläckar. Började genast fundera på vad hon kan ha fått i sig, och om någon skulle kunna ge samma sak.
Jag: Gäsp
Ungen: Gäsp... Jag är trött som en sten.
Jag: Jag med.
Ungen: Och stenar snarkar.
Jag: Jag med.
Ungen: Dom har satt upp lampor dära! Pekar ut mot dagsgården där riktigt långa och till synes exklusiva lampor stod och inte lyste för tillfället.
Jag: Aa vad bra. Kanske lite läskigt när det är så mörkt som det är nu. Tycker du att det är läskigt med mörkret?
Ungen: När jag kollar in i starka lampor får jag ont i ögonen.
Jag: Ok.
Dom resterande två minuter gick hon och pekade ut i tomma intet och sa "Där är en grön fläck!...Och där är en grön fläck!....en till!....och där är en gul!!" Jag kollade varje gång men såg ingenting som ens skulle kunna tänkas vara färgade fläckar. Började genast fundera på vad hon kan ha fått i sig, och om någon skulle kunna ge samma sak.
Tur att det inte var för jäves, varsi Kammie.
Idag bjöds det på studiebesök och en kort skoldag, inte alltför illa må jag säga. Men får jag fråga vad som hände på hemvägen? Ja det får jag.
Bussen närmar sig hållplatsen Älta Gård, det är en såndär plats där alla eller åtminstone någon kliver av eller på. Alltid. Förutom idag.
Och precis, PRECIS PÅ PRICKEN NÄR DET ÄR FÖR SENT ATT PLINGA, säger Kamilla.
K: Här ska inte du av va?
Jag: Va (kollar ut) Joooh! (Räcker upp en han för att plinga, men inser att det inte är lönsamt och tar sorgset ner den igen) Men Kamillaaaaah....
K: (skrattar) Va??
Jag: Kunde du inte ha sagt det tidigare. Muttrade jag. Klassikern, skylla ifrån sig när det inte ens går att skylla på någon annan.
Jag bestämmer mig för att åka upp till mamma istället, jag var för hungrig, och hela vägen tills det är dags för henne att hoppa av skrattar hon. Och skrattar. Och Skrattar.
Men inte hade hon skrattat klart när hon väl hoppat av nej, två minuter senare får man ett sms där det stod såhär:
"Hahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahaha"
Bussen närmar sig hållplatsen Älta Gård, det är en såndär plats där alla eller åtminstone någon kliver av eller på. Alltid. Förutom idag.
Och precis, PRECIS PÅ PRICKEN NÄR DET ÄR FÖR SENT ATT PLINGA, säger Kamilla.
K: Här ska inte du av va?
Jag: Va (kollar ut) Joooh! (Räcker upp en han för att plinga, men inser att det inte är lönsamt och tar sorgset ner den igen) Men Kamillaaaaah....
K: (skrattar) Va??
Jag: Kunde du inte ha sagt det tidigare. Muttrade jag. Klassikern, skylla ifrån sig när det inte ens går att skylla på någon annan.
Jag bestämmer mig för att åka upp till mamma istället, jag var för hungrig, och hela vägen tills det är dags för henne att hoppa av skrattar hon. Och skrattar. Och Skrattar.
Men inte hade hon skrattat klart när hon väl hoppat av nej, två minuter senare får man ett sms där det stod såhär:
"Hahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahaha"
måndag, december 03, 2007
Vem är du? Vem är jag?
Idag blev jag upplyst om att ordet "negerhora" och "mongoluder" finns i mobilens T9, men inte "blöja." Var tvungen att testa. Det var sant. Carolina testade också, men på hennes mobil var det inte sant för hon har ingen SonyEricsson.
Det luktar jävulskap, är det någon uttråkad anställd som sitter och jävlas? Jag vill veta! Är brutalus el nyfikos på vem eller vilka som ansvarar för att lägga in dom färdigvalda orden i SonyEricssons mobiler, VEM!?
Skulle kunna ge bra mycket för att få veta tanken bakom valet av varje ord. Speciellt "Negerhora" och "Mongoluder."
Det luktar jävulskap, är det någon uttråkad anställd som sitter och jävlas? Jag vill veta! Är brutalus el nyfikos på vem eller vilka som ansvarar för att lägga in dom färdigvalda orden i SonyEricssons mobiler, VEM!?
Skulle kunna ge bra mycket för att få veta tanken bakom valet av varje ord. Speciellt "Negerhora" och "Mongoluder."
lördag, december 01, 2007
På den..?
Uppdrag: Smälla kinderkapsel mot kroppen.
Status: Misslyckad.
Orsak: Hade glömt bort hur löjligt dyra kinderägg är.
Varför är jag fattig? Skit i de ru.
Status: Misslyckad.
Orsak: Hade glömt bort hur löjligt dyra kinderägg är.
Varför är jag fattig? Skit i de ru.
fredag, november 30, 2007
Precis innan sleepytime
Jag: By the way mamma jag ska till Ayia Napa i sommar, igen.
Mamma: Näehh...!
Jag: joooh heh
Mamma:......
Jag:......
Mamma: Näehh...!
Jag: joooh heh
Mamma:......
Jag:......
torsdag, november 29, 2007
en jävel till skojare
Hur många tror att den här bilden inte är manipulerad?Jag tänkte väl det.
Rolig kille, rooolig kille.
I skitcentrum finns det ännu skitigare affärer
Älta Centrum, ha! Det måste vara den fulaste lögn jag någonsin hört. Att Ältas lilla skräphydda som är förstärkt med lite cement och plåt kan kallas för ett centrum, man kan ju tro att Pinocchio har varit i farten. Affärer flyttar ut kort efter att dom flyttat in, ja jag förstår att dom inte överlever i detta centrum utan konsumenter. De enda besökarna är människor utan mat och a-lagarna.
Älta Centrum, en av Sveriges första centrum, jadu det märks. Nej vet ni vad, jag hatar Älta Centrum.
I Ältas lilla lekstuga ligger ett bibliotek. Dit ringde jag nyss och frågade om jag kunde få skriva ut ett papper och om jag ägde två rikstaler lovade tanten att jag fick ta mig friheten.
Väl där får jag frågan vad jag ska skriva ut. Mitt svar blir hotmail.
"Jamen det funkar inte alltid förstår du, datorerna brukar spärra allt som kommer från hotmail."
Jaha nemen säger du det? Gud vad förträffligt att du ville säga det nu istället för i telefonen, det blir ju som lite mysigare när jag får chansen att höra det face to face. KÄRRINGIDIOTJÄVEL!
Chansen att jag har sparat mitt privata på min mail är väl ändå ganska stor, eller? Folk är så dumma. Jag hatar att behöva komma i kontakt med dumt folk.
Hem klampar jag värre än bockarna brus, svänger med armarna så kraftigt att de pendlar från vänster till höger vänster till höger istället för att dingla längst med sidorna. Muttrar och har mig samtidigt som jag tänker "Nej nu jävlar har dom skitigt i det blå skåpet, det här tänker jag skriva upp! Med en gång!"
Älta Centrum, en av Sveriges första centrum, jadu det märks. Nej vet ni vad, jag hatar Älta Centrum.
I Ältas lilla lekstuga ligger ett bibliotek. Dit ringde jag nyss och frågade om jag kunde få skriva ut ett papper och om jag ägde två rikstaler lovade tanten att jag fick ta mig friheten.
Väl där får jag frågan vad jag ska skriva ut. Mitt svar blir hotmail.
"Jamen det funkar inte alltid förstår du, datorerna brukar spärra allt som kommer från hotmail."
Jaha nemen säger du det? Gud vad förträffligt att du ville säga det nu istället för i telefonen, det blir ju som lite mysigare när jag får chansen att höra det face to face. KÄRRINGIDIOTJÄVEL!
Chansen att jag har sparat mitt privata på min mail är väl ändå ganska stor, eller? Folk är så dumma. Jag hatar att behöva komma i kontakt med dumt folk.
Hem klampar jag värre än bockarna brus, svänger med armarna så kraftigt att de pendlar från vänster till höger vänster till höger istället för att dingla längst med sidorna. Muttrar och har mig samtidigt som jag tänker "Nej nu jävlar har dom skitigt i det blå skåpet, det här tänker jag skriva upp! Med en gång!"
Dagens fråga
Jag tänkte en tanke idag, och kom fram till att jag inte är lika nyfiken och frågvis som jag borde vara. Eller nyfiken är jag och frågor kan jag ställa, men den där biten när man tar sig i kragen och ser till att man får svar på det du undrar, det är där jag faller.
Alla möjligheter till kunskap bara glider förbi mig. Det här funkar inte. Jag måste sluta falla, med omedelbar verkan.
Se här.
Ni vet dessa gula plastkapslar inuti kinderäggen, dom kan man göra små bomber av. Med hjälp av lite potatismjöl, vatten och en stunds skakning så skjuter dom iväg.
Undra hur ont det gör att få en sådan på sig?
Det ska jag ta reda på i morgon min vänner. Let the adventure begin!
Alla möjligheter till kunskap bara glider förbi mig. Det här funkar inte. Jag måste sluta falla, med omedelbar verkan.
Se här.
Ni vet dessa gula plastkapslar inuti kinderäggen, dom kan man göra små bomber av. Med hjälp av lite potatismjöl, vatten och en stunds skakning så skjuter dom iväg.
Undra hur ont det gör att få en sådan på sig?
Det ska jag ta reda på i morgon min vänner. Let the adventure begin!
onsdag, november 28, 2007
När jag inte förstår blir jag icke kladh
Systra mi, om hon bara vill så kan den människan göra mig skogstokig. Lika tokig som en hel skog tillsammans.
Ska beskriva ett litet scenario för någon dag sedan.
Hon duschar, hon har duschat klart, hon kollar lite på tv, hon raffsar runt där uppe och hon gör lite allt möjligt.
Nu är det min tur. Jag duschar, blir klar och ska nu fullfölja ritualen på toaletten där upp med body lotion och hela köret. Jag går upp för trappan, långsamt långsamt, ser till att göra mig hörd. Varför? För att om Ida inte hunnit göra det som jag är på väg för att göra vill jag ge henne en chans att hinna göra det, hon duschade ju ändå före mig. Väntar, lyssnar. Kusten är klar.
Jag går in och låser ungefär precis, där!
"Men Sara du kan ju inte låsa!"
Vaf.. Hur i hela världen kunde detta hända? Jag som förvarande henne så bra. Jag förklarar att jag mycket väl kan låsa in mig för jag har duschat, jag ska smörja in mig, jag ska vara naken. Jag har rätten på min sida.
Hon säger att hon bara ska in och hämta en grej. Jag låser upp och hon hämtar sin grej - lotionet. Det blir ett raballder och jag klargör att jag är älsdt och att jag har rätt med den är undertonen "är-du-dum-i-hela-huvudet-och-plus-att-jag-är-starkare-än-dig."
Segern är min och dörren åter låst. Det går en sisådär 1½ sekund innan hon knackar, knack-knack-knack-KNACK!
"Sara var inte där inne så himla länge nu!"
Det var jag inte heller. Gjorde mig snabbt klar för att hon skulle slippa ruttna i sin torra hud.
Jag: Det är ledigt nu Ida!
Ida:....................................
Hittar henne nere i soffan framför tv:n.
Jag: Du kan gå in nu.
Ida: mmh
Ida går in kanske en kvart senare.
Längre in på kvällen sitter vi och kollar på tv tillsammans och det blir paus. Ida ber mig att ropa när det börjar igen och går sin väg.
Jag: Ida det har börjaaat!!
Ida:......................................
Jag: Ida?!?
Ida:......................................
Jag: Ida ska du se eller inte!!
Ida: Neej!
VA?! Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va?
Sa jag att jag inte förstod någonting? För det gör jag tamefan inte.
Ska beskriva ett litet scenario för någon dag sedan.
Hon duschar, hon har duschat klart, hon kollar lite på tv, hon raffsar runt där uppe och hon gör lite allt möjligt.
Nu är det min tur. Jag duschar, blir klar och ska nu fullfölja ritualen på toaletten där upp med body lotion och hela köret. Jag går upp för trappan, långsamt långsamt, ser till att göra mig hörd. Varför? För att om Ida inte hunnit göra det som jag är på väg för att göra vill jag ge henne en chans att hinna göra det, hon duschade ju ändå före mig. Väntar, lyssnar. Kusten är klar.
Jag går in och låser ungefär precis, där!
"Men Sara du kan ju inte låsa!"
Vaf.. Hur i hela världen kunde detta hända? Jag som förvarande henne så bra. Jag förklarar att jag mycket väl kan låsa in mig för jag har duschat, jag ska smörja in mig, jag ska vara naken. Jag har rätten på min sida.
Hon säger att hon bara ska in och hämta en grej. Jag låser upp och hon hämtar sin grej - lotionet. Det blir ett raballder och jag klargör att jag är älsdt och att jag har rätt med den är undertonen "är-du-dum-i-hela-huvudet-och-plus-att-jag-är-starkare-än-dig."
Segern är min och dörren åter låst. Det går en sisådär 1½ sekund innan hon knackar, knack-knack-knack-KNACK!
"Sara var inte där inne så himla länge nu!"
Det var jag inte heller. Gjorde mig snabbt klar för att hon skulle slippa ruttna i sin torra hud.
Jag: Det är ledigt nu Ida!
Ida:....................................
Hittar henne nere i soffan framför tv:n.
Jag: Du kan gå in nu.
Ida: mmh
Ida går in kanske en kvart senare.
Längre in på kvällen sitter vi och kollar på tv tillsammans och det blir paus. Ida ber mig att ropa när det börjar igen och går sin väg.
Jag: Ida det har börjaaat!!
Ida:......................................
Jag: Ida?!?
Ida:......................................
Jag: Ida ska du se eller inte!!
Ida: Neej!
VA?! Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va? Va?
Sa jag att jag inte förstod någonting? För det gör jag tamefan inte.
Ingen rubrik
Jag tror bestämt att jag har sett en tvättäkta idiot, det måste det ha varit. Han hade fucking shorts på sig. Shorts! Nu? Det är vinter!
SHORTS?!
SHORTS?!
What a fucking result!
Första gången jag fick höra min egna röst inspelad var en traumatisk upplevelse. Att på dagen efter få ifyllt vad som egentligen hände känns ännu värre. Men att själv få bevittna det inspelat är kanske bland det oskönaste jag gjort. Att veta att du har varit full och se dig själv full är två brutalt skilda ting.
Analys
Personlighet: Lite smått förändrad (väldigt oskönt)
Reaktionsförmåga: Inte på topp för fem öre. Lite dummare och lite segare. (förståeligt och det kan jag stå för)
Röst: Rätt snygg, och vad hände med uttalandet? Divig slash någonting, kan inte sätta fingret på det. (jag gillar det inte, men jag står för det)
Återgärd: Minska på alkoholintaget nästa gång.
Analys
Personlighet: Lite smått förändrad (väldigt oskönt)
Reaktionsförmåga: Inte på topp för fem öre. Lite dummare och lite segare. (förståeligt och det kan jag stå för)
Röst: Rätt snygg, och vad hände med uttalandet? Divig slash någonting, kan inte sätta fingret på det. (jag gillar det inte, men jag står för det)
Återgärd: Minska på alkoholintaget nästa gång.
tisdag, november 27, 2007
När hissen inte riktigt går ända upp
Lillebror för väldigt många år sedan. Sisådär årgång lågstadiet.
"Philip säger att han ska byta skola för att han blir mobbad. Men vadå mobbad?? Vi som inte ens pratar med han..!"
"Philip säger att han ska byta skola för att han blir mobbad. Men vadå mobbad?? Vi som inte ens pratar med han..!"
En kall medelsvensson
Drog en sväng förbi Sickla igår och avslutade hela rundan med en snickers, yes jag slog på stort. Började genast mumsa i mig den samtidigt som jag killar ut. Utanför står en hemlös och säljer Situation Stockholm. Tycker att det är så sorgligt synd om dom hemlösa och finner alltid denna situation lika jobbig, så jag väljar att inte låtsas se honom.
Gubbe: Köp en bara idag...
Jag ler.
Gubbe: Du bara äter massa choklad istället och blir tjock i magen.
Jag går.
Gubbe: Jag bara skoja!!
Jag har gått.
Gubbe: Köp en bara idag...
Jag ler.
Gubbe: Du bara äter massa choklad istället och blir tjock i magen.
Jag går.
Gubbe: Jag bara skoja!!
Jag har gått.
måndag, november 26, 2007
Berg-och dalbana
Berg:
Lördagen startade bra med god mat och efterrätt. Gott sällskap och mycket skratt, plus en strippa på det.
Vi drog oss in till stan och under bussfärden försökte jag övertala ett gäng punkare, rockare, emos, dittan eller dattan, att sjung små grodorna med oss.
Kille: Små grodorna? Haha neeej... Vi sjunger nåt annat!
Jag: Nåt annat? Vad ska vi sjunga da?
Killen sätter på sin lilla lilla bandspelare han har med sig och jag står och lyssnar och lyssnar. Inser att det vi lyssnar på inte tänkte bjuda på en låttext utan bara massa ljud och rassel.
Jag: Meh, det där kan man ju inte sjung till!
Killen kollar ner på sin spelare väntar en stund och säger: Va.. Nej kanske inte.
Dal:
Sen börjar kvällens roligheter dra sig mot sitt slut. Vi ska vidare från Claras till The Vibe, vakten som två av mina vänner känner är lack. Tydligen väldigt lack. Jag är den förste som räcker fram legget och hinner knappt blinka innan han frågar "Hur mycket har du druckit da?"
Jag som har hört historier om den här herrn innan visste precis vad han gick för: dum idiot/ kanske farlig idiot. Så jag ville ge ett så ärligt svar som möjligt istället för att bara dra till med någonting som den vanliga Sara Andersson hade gjort och börjar räkna mina öl. Hann inte långt innan han bestämmer sig för att jag inte får komma in.
I efterhand fick jag veta att han hade tänkt släppa in mig, han ville bara visa för alla vem som bestämde. En såndära cool kille ni vet, som man ser upp till för att han är ballast i stan. Man blir så impad av hans maktbegär så att man nästan faller omkull. Idiot.
Jag drar vidare med glassplitter i foten och en död mobil.
Får reda på att en nära väns pojkvän har blivit knivhuggen fyra gånger varav två var livshotande skador.
Inser på morgonen att jag hade kunnat slippa dom två sista ölen.
...Med andra ord, kvällen hade kunnat sluta bättre.
Lördagen startade bra med god mat och efterrätt. Gott sällskap och mycket skratt, plus en strippa på det.
Vi drog oss in till stan och under bussfärden försökte jag övertala ett gäng punkare, rockare, emos, dittan eller dattan, att sjung små grodorna med oss.
Kille: Små grodorna? Haha neeej... Vi sjunger nåt annat!
Jag: Nåt annat? Vad ska vi sjunga da?
Killen sätter på sin lilla lilla bandspelare han har med sig och jag står och lyssnar och lyssnar. Inser att det vi lyssnar på inte tänkte bjuda på en låttext utan bara massa ljud och rassel.
Jag: Meh, det där kan man ju inte sjung till!
Killen kollar ner på sin spelare väntar en stund och säger: Va.. Nej kanske inte.
Dal:
Sen börjar kvällens roligheter dra sig mot sitt slut. Vi ska vidare från Claras till The Vibe, vakten som två av mina vänner känner är lack. Tydligen väldigt lack. Jag är den förste som räcker fram legget och hinner knappt blinka innan han frågar "Hur mycket har du druckit da?"
Jag som har hört historier om den här herrn innan visste precis vad han gick för: dum idiot/ kanske farlig idiot. Så jag ville ge ett så ärligt svar som möjligt istället för att bara dra till med någonting som den vanliga Sara Andersson hade gjort och börjar räkna mina öl. Hann inte långt innan han bestämmer sig för att jag inte får komma in.
I efterhand fick jag veta att han hade tänkt släppa in mig, han ville bara visa för alla vem som bestämde. En såndära cool kille ni vet, som man ser upp till för att han är ballast i stan. Man blir så impad av hans maktbegär så att man nästan faller omkull. Idiot.
Jag drar vidare med glassplitter i foten och en död mobil.
Får reda på att en nära väns pojkvän har blivit knivhuggen fyra gånger varav två var livshotande skador.
Inser på morgonen att jag hade kunnat slippa dom två sista ölen.
...Med andra ord, kvällen hade kunnat sluta bättre.
Kan inte riktigt sätta fingret på det
Idag har det varit en ovanligt bra skoldag. Vet inte riktig vad det var som gjorde det, men jag fylldes bara av den där känslan att så här borde varje dag i skolan se ut.
Sovmorgon. Åker till skolan. Inser att vi inte har några lektioner. Åker hem. Äter. Vilar.
Sovmorgon. Åker till skolan. Inser att vi inte har några lektioner. Åker hem. Äter. Vilar.
lördag, november 24, 2007
This is for you Nattie
Dagen till ära så är det Nathalies födelsedag, grattis grattis min vän, och det är inte många timmar kvar tills vi alla bjudna festsugna samlas för att börja äta, dricka, sjunga, festa, skratta, skrika och gapa.
Nathalie snålade inte precis med inbjudningarna, det kommer komma 30 middagsgäster, och jag tror att det kommer bli ruskigt bra. Ruskigt bra!
Sen väntar vi bara på att Fanny ska fyllerieårie sen är järngänget slutet, jabidubie!
Nathalie snålade inte precis med inbjudningarna, det kommer komma 30 middagsgäster, och jag tror att det kommer bli ruskigt bra. Ruskigt bra!
Sen väntar vi bara på att Fanny ska fyllerieårie sen är järngänget slutet, jabidubie!
fredag, november 23, 2007
Vad ska du bli när du blir stor? Bäst.
Vi var på Sacomässan igår. Jag, Kamilla och Nathalie. Då tänkte jag "Jaaaanujävlar! Här ska peppas, nu kanske jag kommer på vad jag vill bli eller blir taggad på att hitta nånting jag skulle kunna gilla! Taggaa!"
När vi väl var där ledsnade jag efter mitt första andetag. Det slutade med att jag svassade efter Kamilla och Nathalie och tog dom kataloger som dom tog. Och en halvtimme efter det orkade jag inte ens förmå mig att ta några kataloger alls. Bra där, skön där... bra där.
Men jag var inte ledsen för det! Kom hem med påsen full av pennor, tandborstar, godis, mandariner och äpplen. Allt som var gratis åkte ner. Gratis är gott, mycket gott. Så det var rena rama himlen för mig i en hel timme och en kvart.
När vi väl var där ledsnade jag efter mitt första andetag. Det slutade med att jag svassade efter Kamilla och Nathalie och tog dom kataloger som dom tog. Och en halvtimme efter det orkade jag inte ens förmå mig att ta några kataloger alls. Bra där, skön där... bra där.
Men jag var inte ledsen för det! Kom hem med påsen full av pennor, tandborstar, godis, mandariner och äpplen. Allt som var gratis åkte ner. Gratis är gott, mycket gott. Så det var rena rama himlen för mig i en hel timme och en kvart.
torsdag, november 22, 2007
Tjuvlyssning on tha buss
Kille 1: Jag ska ha spanska prov i morgon.... Ska du ha franska prov?
Kille 2: Nej.
Kille 1: Ska du ha franska prov?
Kille 2: Neej.
Kille 1: Skaaa du ha fraaanska prrrov??
Kille 2: Men NEJ sa jag!
Kille 1: Aha, trodde du sa va..
Kille 2: Fan så börjar du sjunga och skit
Kille 1: Ja men jag vet att du hatar det, så jag gör det när jag vill att du ska lyssna.
Kille 2 slår grabbigt till Kille 1
Inser nu att det här inte alls var lika roligt som jag upplevde det på bussen. Dessa ögonblick är sorgligare än vad man tror. Mycket sorgligare.
Kille 2: Nej.
Kille 1: Ska du ha franska prov?
Kille 2: Neej.
Kille 1: Skaaa du ha fraaanska prrrov??
Kille 2: Men NEJ sa jag!
Kille 1: Aha, trodde du sa va..
Kille 2: Fan så börjar du sjunga och skit
Kille 1: Ja men jag vet att du hatar det, så jag gör det när jag vill att du ska lyssna.
Kille 2 slår grabbigt till Kille 1
Inser nu att det här inte alls var lika roligt som jag upplevde det på bussen. Dessa ögonblick är sorgligare än vad man tror. Mycket sorgligare.
onsdag, november 21, 2007
onsdag som i onsadag
Eftersom jag typ är mer taggad tills på lördag än vad Nathalie själv är tänkte jag att det här måste styras upp. Kom till slut på den magnifika idéen att klippa ut siffror och sätta upp på hennes skåp för att räkna ner till dagen med stort D.
Kamilla McPrilla ringer precis när jag färglagt och skrivit klar mitt lilla meddelande på baksidan av siffran.
Mil: Vad gör du?
Jag: emh, heh, har gjort en 5:a.
Mil: Va?
Jag: Jag ska klippa ut siffror och räkna ner till Nattas födelsedag.
Mil: Va! Nej fan vad läskigt jag tänkte också att vi kunde göra det!
Jag: Äej!
Mil: Jo!
Jag: Äej!
Mil: Jo!
Jag: Äej!
Mil: MEN JO!
Jag: Ok.
Sen berättade jag den här hisnande historian för min lillebror idag, för han hade varit med om något liknande.
Fast egentligen gick det ju till så här, typ Timon och Pumba, sa Alex.
Du (jag): Kamilla jag har kommit på värsta bra ideen. Vi klipper ut siffror och sätter på Nathalies skåp och räknar ner tills på lördag.
Kamilla: Njaej...... Men du, jag vet! Vi klipper ut siffror och sätter upp på Nathalies skåp och räknar ner till hennes födelsedag!
Du (jag): JAAA!!
Kamilla McPrilla ringer precis när jag färglagt och skrivit klar mitt lilla meddelande på baksidan av siffran.
Mil: Vad gör du?
Jag: emh, heh, har gjort en 5:a.
Mil: Va?
Jag: Jag ska klippa ut siffror och räkna ner till Nattas födelsedag.
Mil: Va! Nej fan vad läskigt jag tänkte också att vi kunde göra det!
Jag: Äej!
Mil: Jo!
Jag: Äej!
Mil: Jo!
Jag: Äej!
Mil: MEN JO!
Jag: Ok.
Sen berättade jag den här hisnande historian för min lillebror idag, för han hade varit med om något liknande.
Fast egentligen gick det ju till så här, typ Timon och Pumba, sa Alex.
Du (jag): Kamilla jag har kommit på värsta bra ideen. Vi klipper ut siffror och sätter på Nathalies skåp och räknar ner tills på lördag.
Kamilla: Njaej...... Men du, jag vet! Vi klipper ut siffror och sätter upp på Nathalies skåp och räknar ner till hennes födelsedag!
Du (jag): JAAA!!
tisdag, november 20, 2007
FKB FKB FKB!
Det är inte långt kvar tills vår Nathalie fyller 18 underbara år och självklart ska det firas med ett tjobrakarkalas på lördag. Är taggare än tagg och kan knappt bärga mig. Studsar omkring och ger ifrån mig konstiga ljud likt en seriefigur. Känner på mig att det kommer att bli en riktigt bra kväll, i äkta FKB style. Mitt huvud kommer sprängas om inte tiden vill gå fortare!
måndag, november 19, 2007
Studentmössan - stundens allvar
Jag har ju alldeles glömt bort att avslöja vad som komma skall stå inbroderat på min studentmössa.
I stundens allvar när det var dags för klass SJ3 att skicka in sin beställning satt elev efter elev och fnulade, vissa lite mer osäkra än andra. Det här var ju ändå en stor dag, kanske skulle bli en av deras största dagar i sina livhistorier, mössan måste vara perfekt, seriös, ambitiösavslöjande, värdig att brodera in släcktnamnet i! Visserligen kommer det att vara en dag i FKB-anda, men mössan ska vara obefläckad in i den minsta detalj.
Där stod jag mitt i tumultet, alldeles lugn, jag hade redan bestämt mig. När det blev min tur tänkte jag, nu kör jag. Så körde jag.
Sara ¤ Aspackad
Inte ens i stundens hetta kan jag vara seriös, livets allvarligheter rår nog inte på mig. Den ska inte heller ha en massa krims krams på; Diamantmössan, uppsalamotivet, Sara ¤ Aspackad. Clean och ärlig. Obefläckad på mitt egna lilla vis. Helt enkelt Sara Andersson, in i den minsta detalj.
I stundens allvar när det var dags för klass SJ3 att skicka in sin beställning satt elev efter elev och fnulade, vissa lite mer osäkra än andra. Det här var ju ändå en stor dag, kanske skulle bli en av deras största dagar i sina livhistorier, mössan måste vara perfekt, seriös, ambitiösavslöjande, värdig att brodera in släcktnamnet i! Visserligen kommer det att vara en dag i FKB-anda, men mössan ska vara obefläckad in i den minsta detalj.
Där stod jag mitt i tumultet, alldeles lugn, jag hade redan bestämt mig. När det blev min tur tänkte jag, nu kör jag. Så körde jag.
Sara ¤ Aspackad
Inte ens i stundens hetta kan jag vara seriös, livets allvarligheter rår nog inte på mig. Den ska inte heller ha en massa krims krams på; Diamantmössan, uppsalamotivet, Sara ¤ Aspackad. Clean och ärlig. Obefläckad på mitt egna lilla vis. Helt enkelt Sara Andersson, in i den minsta detalj.
Min dag
Vaknar.
Inser att jag har vaknat. Fan.
Överväger att köra på en sovmorgon.
Jag kör.
Sätter mig ner för att äta frukost.
Inser att jag mår illa, magen vill inte ha besök. Fan.
Kommer försent.
Min arbetsledare ringer och jag trordet är en helt annan person och låter brutalus el otrevligus.
Helvete.
Skolans återstående timmar går lika segt som sirap.
Suck.
Skolans prov och annat plugg gör sig påmint.
Efter dessa ångestfyllda minuter dyker andra trevliga tankar upp.
Kommer hem.
Ser att det bröd som jag speciellt inhandlat bara för att se hur det smakar är nästan helt slut.
Var jag sugen på bröd till mellis? Nej.
Men blir så illa tvungen, det är min sista chans för att se hurvida lingongrovan med äppelsmak är godkänd eller inte.
Slinter med smörkniven och trycker in smöret i magen.
Smörfläck uppstår.
Det blir en tyst minut med slutna ögon och knytna nävar.
Det här är ett exemplariskt exempel på en trist och uberseg dag. Imba.
Inser att jag har vaknat. Fan.
Överväger att köra på en sovmorgon.
Jag kör.
Sätter mig ner för att äta frukost.
Inser att jag mår illa, magen vill inte ha besök. Fan.
Kommer försent.
Min arbetsledare ringer och jag trordet är en helt annan person och låter brutalus el otrevligus.
Helvete.
Skolans återstående timmar går lika segt som sirap.
Suck.
Skolans prov och annat plugg gör sig påmint.
Efter dessa ångestfyllda minuter dyker andra trevliga tankar upp.
Kommer hem.
Ser att det bröd som jag speciellt inhandlat bara för att se hur det smakar är nästan helt slut.
Var jag sugen på bröd till mellis? Nej.
Men blir så illa tvungen, det är min sista chans för att se hurvida lingongrovan med äppelsmak är godkänd eller inte.
Slinter med smörkniven och trycker in smöret i magen.
Smörfläck uppstår.
Det blir en tyst minut med slutna ögon och knytna nävar.
Det här är ett exemplariskt exempel på en trist och uberseg dag. Imba.
söndag, november 18, 2007
Tjaaaa
Efter att äntligen samlat mod till att göra i ordning en tugga för att testa om den skulle kunna gå ner, kläcker pappa ur sig:
"Det här skulle ju kunna vara precis en sån maträtt som dem serverar på ditt jobb, Sara."
Åh fan, det säger du!? Jag har ju inte bara vart där i sex timmar idag. Satan i gatan vad kul att du påminde mig. Tack, tack, tacka fan!
"Det här skulle ju kunna vara precis en sån maträtt som dem serverar på ditt jobb, Sara."
Åh fan, det säger du!? Jag har ju inte bara vart där i sex timmar idag. Satan i gatan vad kul att du påminde mig. Tack, tack, tacka fan!
En restauranghistoria
Du borde sätta dig ner, och ramla inte omkull nu, men jag, Sara "lat-det-löser-sig-sen" Andersson har kirrat sig ett jobb. Efter en sisådär 2 ½ års ursäktande av "När jag har skrivit mitt CV då jävlar" eller "Idag ska jag skriva mitt CV det första jag gör när jag kommer hem".
Hur gick det? Jo tack visst gick det bra eftersom de vill ha mig där i fortsättningen, men om jag sammanfattar mig så här: efter att ha arbetet i en restaurang, kommer jag ha väldigt svårt för att sätta mig ner och äta i en. Tolka det precis hur du vill, men jag säger bara fiifaan.
Vad har vi haft för trevliga kunder idag da? En riktig skojare sa när han beställde en månadsöl "fast kan jag inte få den färskare", sa jag att han sa det varje gång han beställde en? Nej, men det gjorde han. En jävel till komiker.
Fast hellre dessa misslyckade skämtare än surkärringar och gubbjävlar.
Fick in ett sällskap på tre personer, antagligen mamma, pappa och deras vuxne son.
Har du någonsin fått känna på känslan att någon klär av dig med blicken? Om du byter ut kläderna till kroppsdelar så fånger du ungefär precis den känslan jag fick när deras son kollade på mig. Många mysiga ögonblick. Varje gång jag kollade upp, bak eller åt sidan, vem mötte min blick om inte Mr. Styckmördare.
Nej nu måste jag gå och sätta mig och stirra på middagsmaten, aptiten är rätt låg.
Hur gick det? Jo tack visst gick det bra eftersom de vill ha mig där i fortsättningen, men om jag sammanfattar mig så här: efter att ha arbetet i en restaurang, kommer jag ha väldigt svårt för att sätta mig ner och äta i en. Tolka det precis hur du vill, men jag säger bara fiifaan.
Vad har vi haft för trevliga kunder idag da? En riktig skojare sa när han beställde en månadsöl "fast kan jag inte få den färskare", sa jag att han sa det varje gång han beställde en? Nej, men det gjorde han. En jävel till komiker.
Fast hellre dessa misslyckade skämtare än surkärringar och gubbjävlar.
Fick in ett sällskap på tre personer, antagligen mamma, pappa och deras vuxne son.
Har du någonsin fått känna på känslan att någon klär av dig med blicken? Om du byter ut kläderna till kroppsdelar så fånger du ungefär precis den känslan jag fick när deras son kollade på mig. Många mysiga ögonblick. Varje gång jag kollade upp, bak eller åt sidan, vem mötte min blick om inte Mr. Styckmördare.
Nej nu måste jag gå och sätta mig och stirra på middagsmaten, aptiten är rätt låg.
lördag, november 17, 2007
MUMS!
En gång för länge sedan fick Sara Fjärthine Andersson en tjobrakaridé hurvida hon skulle underhålla sig själv under familjeresan till självaste Turkland. Förutom att messa upp varje bild hennes far tog, skulle hon testa gränserna och dra i varje snöre. Det började i incheckningskön på Arlanda.
Pappa:....
Alex:....
Ida:....
Ungen:.....
Jag: Jag ska nog tatuera mig i Turkiet.
Alex och Ida lyfter blicken.
Pappa:.... (!!!!!)
Jag: Ett äpple......med en fjäril på...
Pappa: Ska du verkligen?
Jag: Som säger mums....
Pappa: ????!!!
Jag: I pannan.
Pappa:...Va! En djup, mycket djup tystnad. Jag nästan snubblade över den fasten jag stod stilla.
Detta driv följde med under hela resan. Vid ett tillfälle trodde pappa att jag var så seriös med att göra i alla fall någon slags tatuering så att han erbjöd med en suckande röst "Aah, här har du ju en tattoostudio, om du nu vill göra...."
Hela fucking grejen är att min lillasyster har pushat igenom att deras klasströjors tryck ska bestå av en fjäril, som sitter på ett äpple... och säger mums.
Jag fick veta det idag, och jag är rördare än rörd! Jag är stolt. Stolt är vad jag är!
Skål Ida, tamefan skål på dig!
Pappa:....
Alex:....
Ida:....
Ungen:.....
Jag: Jag ska nog tatuera mig i Turkiet.
Alex och Ida lyfter blicken.
Pappa:.... (!!!!!)
Jag: Ett äpple......med en fjäril på...
Pappa: Ska du verkligen?
Jag: Som säger mums....
Pappa: ????!!!
Jag: I pannan.
Pappa:...Va! En djup, mycket djup tystnad. Jag nästan snubblade över den fasten jag stod stilla.
Detta driv följde med under hela resan. Vid ett tillfälle trodde pappa att jag var så seriös med att göra i alla fall någon slags tatuering så att han erbjöd med en suckande röst "Aah, här har du ju en tattoostudio, om du nu vill göra...."
Hela fucking grejen är att min lillasyster har pushat igenom att deras klasströjors tryck ska bestå av en fjäril, som sitter på ett äpple... och säger mums.
Jag fick veta det idag, och jag är rördare än rörd! Jag är stolt. Stolt är vad jag är!
Skål Ida, tamefan skål på dig!
onsdag, november 14, 2007
Mr. White
Igår kom snön.
Idag flydde svanarna.
Jag tror bestämt att vintern har kommit,
och den är här för att stanna.
Burr.
Idag flydde svanarna.
Jag tror bestämt att vintern har kommit,
och den är här för att stanna.
Burr.
tisdag, november 13, 2007
Pyllebylle
Strök runt vid Apotekets trakter idag, och fick bevittna en "si-så-där" konversation. En konversation som du helst vill slippa som personalare, eller kanske över huvudtaget med en främling, men som utomstående finns det inga som helst problem med att låta öronen lyssna.
En mamma med sitt barn ska betal för inplockade varor och har dessutom frågor om dittan och dattan. Hon stod där redan innan jag kom och misstänkte att hon stått där ett bra tag.
Vårat Apotek är hur minimalt i sin storlek som helst, den rymmer kanske en tre personer på sin höjd och det är sällan mer än två personer där inne. Men ändå, ÄNDÅ, envisas dom jävlarna med att ha kvar nummerlapparna.
Så där står jag med min fula lapp i handen och väntar på att någon av de två idioterna i dem enda två kassorna ska bli klara.
Plötsligt hör jag hur den här mamman frågar sin sjuttioelfte fråga.
Mamman: Men den blir inte pyllebylle da?
Kassörska:...Förlåt?
Mamman: Aa det är jag.. som har lite konstigt svenska. Pyllebylle betyder för liten.
Kassörska:....
Va? Va?! VA!? I vilken värld betyder pyllebylle för liten, undrar jag. "Lite dålig svenska" jo jag tackar, det där var inte ens ett dåligt uttal av ett språk, grammatisk fel eller vice versa, det var för fan ett eget påhittat ord.
Jag säger då det.
En mamma med sitt barn ska betal för inplockade varor och har dessutom frågor om dittan och dattan. Hon stod där redan innan jag kom och misstänkte att hon stått där ett bra tag.
Vårat Apotek är hur minimalt i sin storlek som helst, den rymmer kanske en tre personer på sin höjd och det är sällan mer än två personer där inne. Men ändå, ÄNDÅ, envisas dom jävlarna med att ha kvar nummerlapparna.
Så där står jag med min fula lapp i handen och väntar på att någon av de två idioterna i dem enda två kassorna ska bli klara.
Plötsligt hör jag hur den här mamman frågar sin sjuttioelfte fråga.
Mamman: Men den blir inte pyllebylle da?
Kassörska:...Förlåt?
Mamman: Aa det är jag.. som har lite konstigt svenska. Pyllebylle betyder för liten.
Kassörska:....
Va? Va?! VA!? I vilken värld betyder pyllebylle för liten, undrar jag. "Lite dålig svenska" jo jag tackar, det där var inte ens ett dåligt uttal av ett språk, grammatisk fel eller vice versa, det var för fan ett eget påhittat ord.
Jag säger då det.
fredag, november 09, 2007
Vafan! Är du inte riktigt klok!?
"Om du vill göra det lättare för dig själv kan du föreslå att hon tar cykel."
Det var meningen som skulle introducera mig till mitt alldeles egna lilla minihelvete. Med lågt blodsocker förvandlas det allra enklaste väldigt lätt till det allra svåraste.
Jag skulle hämta minstingen från dagis, dessutom behövdes det handlas eftersom jag inte nöjde mig med endast vatten till middag. Planen blev så här: hämta ungen, plocka upp cykeln på tillbaka vägen och styra vår kos till Konsums skogar. För ville jag göra det lätt för mig skulle jag ju lyckas få henne att vilja cykla. Det passade mig alldels uteliutmärkt eftersom jag vill gå fort, fort, fort då värmen har svikit Sveriges invånare.
Jag: Jag har tänkt att vi ska gå och handla på en gång tillsammans, det blir väl kul? (skiter i att vänta på svar) Vill du cykla i såna fall? Håller tummarna.
Ungen: JAAAAAA!!
Yes suckaah, tänkte jag. Men väl på tillbakavägen då the picking up of the bicycle ska sättas i verk, inser jag att denna gula cykel med stödhjul inte är gul. Den är rosa utan stödhjul, med en pinne som man ska hålla i. Crap.
Jag: Men ska vi inte gå da istället?
Ungen: Men jaaag vill cyykla!
Jag: m'k.............
Hjälmen krånglar
Jag: Men kom igen, vi går. Det blir lättare.
Ungen: Men jag VILL cykla
Jag: (ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHH!!! VARFÖR!?) Ok.
Två och en sjättedels sekund efter att jag har sagt "Up, up and away" och minstingen "Va?" inser jag att hon och jag inte riktigt är överens om vad cykla innebär. Det blev mer att jag krampaktigt höll i pinnhelvetet för att inte cykelhelvetet skulle välta, och hon sitter och vilar sina fötter mot pedalerna samtidigt som hon kungligt blickar ut över utsikten.
Var min insats uppskattad? Nej, svar nej. "Sluta tippa cykeln!" fick jag istället höra, om och om och om igen.
Och ungefär preciiis där, och med där menar jag halvvägs, inser jag att om jag har mina händer fulla med ett handtag, vart i fåglarna ska jag hålla kassen då? Jag kan ju inte gärna veva upp den på hennes styre, det skulle resultera i en sönderutsliten påse med hål i och matvaror längs vägen som om vi vore självaste Hans och Greta. Kul att vara Hans och Greta.
Det är lika långt hem som till affären. Jag behövde inte tänka länge, min lathet tog över. Jag tänkte inte gå tillbaka!
Efter att ha skippat 90% av inköpslistan återvänder vi med tre matvaror som utan problem kunde hängas över hennes styre. Efter åtskilliga 13 minuter och flertalet tillsägningar om att det var dags att fullborda sin önskning och börja cykla, vilket endast resulterade i samma fart som parisehjulet, mina förväntningar låg ungefär på nivån av en hamster och dess hjul, så var vi äntligen hemma.
Med flåsen i halsen ställer jag undan cykeln, hör hur ungen pustar ut i ett "Puhh!" precis som om hon har ansträngt sig, konstaterar jag att det här var den dummaste idén jag någonsin blivit tilldelad, på länge i alla fall. Och pappa kommer, sanna mina ord, få sota för det här.
Det var meningen som skulle introducera mig till mitt alldeles egna lilla minihelvete. Med lågt blodsocker förvandlas det allra enklaste väldigt lätt till det allra svåraste.
Jag skulle hämta minstingen från dagis, dessutom behövdes det handlas eftersom jag inte nöjde mig med endast vatten till middag. Planen blev så här: hämta ungen, plocka upp cykeln på tillbaka vägen och styra vår kos till Konsums skogar. För ville jag göra det lätt för mig skulle jag ju lyckas få henne att vilja cykla. Det passade mig alldels uteliutmärkt eftersom jag vill gå fort, fort, fort då värmen har svikit Sveriges invånare.
Jag: Jag har tänkt att vi ska gå och handla på en gång tillsammans, det blir väl kul? (skiter i att vänta på svar) Vill du cykla i såna fall? Håller tummarna.
Ungen: JAAAAAA!!
Yes suckaah, tänkte jag. Men väl på tillbakavägen då the picking up of the bicycle ska sättas i verk, inser jag att denna gula cykel med stödhjul inte är gul. Den är rosa utan stödhjul, med en pinne som man ska hålla i. Crap.
Jag: Men ska vi inte gå da istället?
Ungen: Men jaaag vill cyykla!
Jag: m'k.............
Hjälmen krånglar
Jag: Men kom igen, vi går. Det blir lättare.
Ungen: Men jag VILL cykla
Jag: (ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHH!!! VARFÖR!?) Ok.
Två och en sjättedels sekund efter att jag har sagt "Up, up and away" och minstingen "Va?" inser jag att hon och jag inte riktigt är överens om vad cykla innebär. Det blev mer att jag krampaktigt höll i pinnhelvetet för att inte cykelhelvetet skulle välta, och hon sitter och vilar sina fötter mot pedalerna samtidigt som hon kungligt blickar ut över utsikten.
Var min insats uppskattad? Nej, svar nej. "Sluta tippa cykeln!" fick jag istället höra, om och om och om igen.
Och ungefär preciiis där, och med där menar jag halvvägs, inser jag att om jag har mina händer fulla med ett handtag, vart i fåglarna ska jag hålla kassen då? Jag kan ju inte gärna veva upp den på hennes styre, det skulle resultera i en sönderutsliten påse med hål i och matvaror längs vägen som om vi vore självaste Hans och Greta. Kul att vara Hans och Greta.
Det är lika långt hem som till affären. Jag behövde inte tänka länge, min lathet tog över. Jag tänkte inte gå tillbaka!
Efter att ha skippat 90% av inköpslistan återvänder vi med tre matvaror som utan problem kunde hängas över hennes styre. Efter åtskilliga 13 minuter och flertalet tillsägningar om att det var dags att fullborda sin önskning och börja cykla, vilket endast resulterade i samma fart som parisehjulet, mina förväntningar låg ungefär på nivån av en hamster och dess hjul, så var vi äntligen hemma.
Med flåsen i halsen ställer jag undan cykeln, hör hur ungen pustar ut i ett "Puhh!" precis som om hon har ansträngt sig, konstaterar jag att det här var den dummaste idén jag någonsin blivit tilldelad, på länge i alla fall. Och pappa kommer, sanna mina ord, få sota för det här.
onsdag, november 07, 2007
Konspiration och ett osammanhängande utdrag ur min onsdagsvardag
Jag bakar sällan, eller jag bakar snarare aldrig. Den lusten dog för många år sedan. Varje gång lilla Natasha tjoar ur sig "Men kan vi inte baka nånting da?", hon älskar att baka, suckar och pustar jag. Är jag riktigt samarbetsvillig kan jag föreslå att hon bakar, jag väntar framför tv:n och sen så äter vi tillsammans. Det tycker jag är en bra deal. Jag kan inte riktigt förstå vart hon ser det tråkiga i det.
Men missförstå mig inte, jag är inte dålig på att baka. Jag kan baka, har bara tröttnat på det. Tills för någon dag sen, lusten för att baka chockade mig så kraftigt att jag nästan ramlade omkull. Efter att ha samlat mig satte jag igång och inom kort var tiden inne för att skåda mitt mästerverk. Allt var fint, förutom att mitt mästerverk inte var något mästerverk, det var ett skitverk. Nästan precis allt var som det inte fick vara. Så det var inte så fint trots allt.
Vad fan hände här, tänkte jag. Det är då inte jag som inte kan baka, det är klart som korvspad att det är fel på varorna eller ugnen. För jag kan baka.
Ibland väcks en sjuklig tävlingsinstinkt... eller mer en stolthet kanske, hurry som curry! Jag kunde i alla fall inte låta mig bli ägd av en kaka, AV EN KAKA!
Idag var det dags för hämnd. Efter att ha inhandlat ägg, mjöl, florsocker och margarin står jag hemma och glor på mina varor på köksbänken. Va i hel... Har jag glömt äggen?? Jag kan inte ha glömt äggen! Jag har säkert lagt in dom i kylen (öppnar kylen), nej det hade jag inte. Jag har säkert glömt dom i påsen (kollar i påsen), nej det hade jag inte. (Öppnar kylen igen) Fan! Jag kan inte ha glömt äggen i affären! Kan jag?
Efter ett samtal till Konsum fick jag det bekräftat att det hade jag visst det. Jag tänkte det är nog bara för att du har feber Sara, då kan man nog bli lite vimsig. Ja, så måste det vara. För inte glömmer jag ett par ägg på banden rakt under ögonen på mig som jag just betalt för, åh nej.
Jag förklarade att jag verkligen inte hade tid att komma och hämta dom nu, jag orkade helt enkelt inte gå tillbaka, Mr. Konsum-Dude sa bara "Men då lägger jag undan dom åt dig då Sara" och så var saken ur vägen.
Några timmar senare var jag på väg. Mitt uppe i att irritera mig över kassörskan att det var helt klart hennes fel att jag glömde äggen, avbröt en tanke mig. Vad skulle jag säga? "Ja hej, jag har lagt undan ett par ägg under namnet Sara."
Sen tänkte jag, jo men varför inte. Det är trots allt roligt att driva med folk, låt dom tro på fullaste allvar att jag går och lägger undan matvaror som om det vore en klädaffär.
Men självklart satt det en fd. klasskamrat som man inte har sätt på evigheters evigheter, som man aldrig någonsin har pratat med och allra minst skämtat med. Det hade funkat på en främling. Men inte på henne. Komma här och förstöra mitt skämt. Ja men då var den här dagen nerdragen på en normalnivå, den kunde ha blivit en rolig en. Men icke! Tack, tack för ingenting. Kundernas varor försöker hon sno också! Konspiration, det luktar konspiration. Få kunderna att betala för varor som de sedan inte får med sig hem.
Men missförstå mig inte, jag är inte dålig på att baka. Jag kan baka, har bara tröttnat på det. Tills för någon dag sen, lusten för att baka chockade mig så kraftigt att jag nästan ramlade omkull. Efter att ha samlat mig satte jag igång och inom kort var tiden inne för att skåda mitt mästerverk. Allt var fint, förutom att mitt mästerverk inte var något mästerverk, det var ett skitverk. Nästan precis allt var som det inte fick vara. Så det var inte så fint trots allt.
Vad fan hände här, tänkte jag. Det är då inte jag som inte kan baka, det är klart som korvspad att det är fel på varorna eller ugnen. För jag kan baka.
Ibland väcks en sjuklig tävlingsinstinkt... eller mer en stolthet kanske, hurry som curry! Jag kunde i alla fall inte låta mig bli ägd av en kaka, AV EN KAKA!
Idag var det dags för hämnd. Efter att ha inhandlat ägg, mjöl, florsocker och margarin står jag hemma och glor på mina varor på köksbänken. Va i hel... Har jag glömt äggen?? Jag kan inte ha glömt äggen! Jag har säkert lagt in dom i kylen (öppnar kylen), nej det hade jag inte. Jag har säkert glömt dom i påsen (kollar i påsen), nej det hade jag inte. (Öppnar kylen igen) Fan! Jag kan inte ha glömt äggen i affären! Kan jag?
Efter ett samtal till Konsum fick jag det bekräftat att det hade jag visst det. Jag tänkte det är nog bara för att du har feber Sara, då kan man nog bli lite vimsig. Ja, så måste det vara. För inte glömmer jag ett par ägg på banden rakt under ögonen på mig som jag just betalt för, åh nej.
Jag förklarade att jag verkligen inte hade tid att komma och hämta dom nu, jag orkade helt enkelt inte gå tillbaka, Mr. Konsum-Dude sa bara "Men då lägger jag undan dom åt dig då Sara" och så var saken ur vägen.
Några timmar senare var jag på väg. Mitt uppe i att irritera mig över kassörskan att det var helt klart hennes fel att jag glömde äggen, avbröt en tanke mig. Vad skulle jag säga? "Ja hej, jag har lagt undan ett par ägg under namnet Sara."
Sen tänkte jag, jo men varför inte. Det är trots allt roligt att driva med folk, låt dom tro på fullaste allvar att jag går och lägger undan matvaror som om det vore en klädaffär.
Men självklart satt det en fd. klasskamrat som man inte har sätt på evigheters evigheter, som man aldrig någonsin har pratat med och allra minst skämtat med. Det hade funkat på en främling. Men inte på henne. Komma här och förstöra mitt skämt. Ja men då var den här dagen nerdragen på en normalnivå, den kunde ha blivit en rolig en. Men icke! Tack, tack för ingenting. Kundernas varor försöker hon sno också! Konspiration, det luktar konspiration. Få kunderna att betala för varor som de sedan inte får med sig hem.
It hurts the most when I'm sober
Skulle trixa fram lite krubb i köket tidigare idag, radion är på och allt är fint. Plötsligt smög sig en otrevlig tanke på som påminde mig om den kommande fredagen. Det är fest, ett 20-årsfirande som grädden på moset, och det kommer mest troligt bli ett hejdundrande kalas.. och jag har valt att inte gå. Jag skulle ju kunna gå och slita ut mig i samma andetag som jag börjar bli bättre och i praktiskt taget kan kalla mig frisk. Men jag tog ett vuxet beslut och avstår. Börjar nu vela fram och tillbaka och kan inte riktigt se om jag gör rätt eller fel.
Först tänker jag "HELVETE!" sen tänker jag "Men Sara, är det så farligt om du missar en fest (ljuger jag för mig själv, har ju varit sjuk i två evigheter, har missat ett jävla massa festande)" Så var allting bra och paniken rann sakta av mig. I samma veva kommer någon ny låt med någon Cascada och jag kunde inte tro mina öron. Sjöng hon "It hurts the most when I'm sober"!?
Vad är det jag hör? Vad är det som händer? Hon kan ju inte ha sjungit.. snälla säg att det är det hon sjunger! Eller håller jag på att tappa greppet bara för att jag varit utan och förbjuden ifrån någon sketen underbar alkohol i flera långa perioder!? Ska jag börja bli orolig, ska jag bli orolig över att jag reagerar på det här sättet?
Låt mig va!!
Först tänker jag "HELVETE!" sen tänker jag "Men Sara, är det så farligt om du missar en fest (ljuger jag för mig själv, har ju varit sjuk i två evigheter, har missat ett jävla massa festande)" Så var allting bra och paniken rann sakta av mig. I samma veva kommer någon ny låt med någon Cascada och jag kunde inte tro mina öron. Sjöng hon "It hurts the most when I'm sober"!?
Vad är det jag hör? Vad är det som händer? Hon kan ju inte ha sjungit.. snälla säg att det är det hon sjunger! Eller håller jag på att tappa greppet bara för att jag varit utan och förbjuden ifrån någon sketen underbar alkohol i flera långa perioder!? Ska jag börja bli orolig, ska jag bli orolig över att jag reagerar på det här sättet?
Låt mig va!!
måndag, november 05, 2007
en rätt okall dag
För övrigt var det kallt, förbannat kallt idag. Det gick varken att prata, skratta eller gå. Gick gjorde jag i och för sig, men gick jag snyggt? Svar nej.
Hade jag eller någon annan på någe vis haft om kull mig hade jag fallit handlöst, landat raklång med ansiktet mot marken. Sen hade jag inte kunnat resa mig upp utan få ligga kvar där. Så kallt var det ute, så stel var jag.
...jag är så tacksam för att jag inte snubblade idag.
Hade jag eller någon annan på någe vis haft om kull mig hade jag fallit handlöst, landat raklång med ansiktet mot marken. Sen hade jag inte kunnat resa mig upp utan få ligga kvar där. Så kallt var det ute, så stel var jag.
...jag är så tacksam för att jag inte snubblade idag.
Måndag morgon
Jag har faktiskt ställt klockan hela lovet för att inte sova bort dagarna. Nu hade jag i och för sig ingenting att hinna upp till eller se fram emot på kvällarna, satt ju hemma för lite rehab, men i alla fall. Sen att jag inte gick upp på en gång utan låg och drog mig i ungefär två timmar är en annan femma, jag ställde i alla fall klockan och jag kände mig i alla fall duktig.
Sen när det är söndag kväll och det vankas måndag morgon, vad gör jag då? Jo då av alla dagar glömmer jag att ställa klockan. Jag försover mig a little bit. Jag har sovmorgon men lyckas försova mig ändå, man måste ändå ha lite skills för att lyckas med det.
Anyway, pappa kommer in och frågar frågan:
"Har du försovit dig?"
Jag som tror att han väcker mig på min sköna sovmorgon vrålar likt Gandalf himself:
"NEEEEJ JAAG HAR SOOOVMORGOOON ! !"
En jäkla bra stund senare vaknar jag, lika förvånad som alltid när man vaknar utan att alarmet ringer i örat. Kollar på mobilen och ser att klockan är alldeles för mycket. Hoppsansa. Dessutom var jag inte ensam när jag vaknade. Hörde smattret från ett tangentbord nere i källaren, pappa skulle jobba hemma. Fan. Smygandes for jag runt och likt en tyst liten mus lämnade jag huset. Mission completed.
Sen när det är söndag kväll och det vankas måndag morgon, vad gör jag då? Jo då av alla dagar glömmer jag att ställa klockan. Jag försover mig a little bit. Jag har sovmorgon men lyckas försova mig ändå, man måste ändå ha lite skills för att lyckas med det.
Anyway, pappa kommer in och frågar frågan:
"Har du försovit dig?"
Jag som tror att han väcker mig på min sköna sovmorgon vrålar likt Gandalf himself:
"NEEEEJ JAAG HAR SOOOVMORGOOON ! !"
En jäkla bra stund senare vaknar jag, lika förvånad som alltid när man vaknar utan att alarmet ringer i örat. Kollar på mobilen och ser att klockan är alldeles för mycket. Hoppsansa. Dessutom var jag inte ensam när jag vaknade. Hörde smattret från ett tangentbord nere i källaren, pappa skulle jobba hemma. Fan. Smygandes for jag runt och likt en tyst liten mus lämnade jag huset. Mission completed.
fredag, november 02, 2007
Hard work work!
Som jag sagt innan så får min hårt arbetande vän Natasha träffa på en hel del.. intressanta karaktärer tack vare sitt yrke. Apoteket is the place to be för hennes del, logiskt eller inte? Jag vet inte. Tvivlar i och för sig på att alla galningar får hämta sina mediciner själva på Apoteket, men ändå.
Det finns en söt liten tank som pratar väldigt mycket. Hon bryr sig inte ett skvatt om du lyssnar eller inte. Hon bekymrar sig inte heller för att kön växer likt ogräs så fort det är hennes tur att betala. Natasha skulle kunna kila iväg för att köpa kudde och täcke, bädda upp på disken framför henne och lägga sig sovandes och snarkandes rakt under snoken på henne. Hon skulle fortsätta prata.
Avslutningsvis rabblar hon upp samma mening om och om igen ett antal gånger innan hon slutligen bestämmer sig för att fly sin kos.
Det finns en söt liten tank som pratar väldigt mycket. Hon bryr sig inte ett skvatt om du lyssnar eller inte. Hon bekymrar sig inte heller för att kön växer likt ogräs så fort det är hennes tur att betala. Natasha skulle kunna kila iväg för att köpa kudde och täcke, bädda upp på disken framför henne och lägga sig sovandes och snarkandes rakt under snoken på henne. Hon skulle fortsätta prata.
Avslutningsvis rabblar hon upp samma mening om och om igen ett antal gånger innan hon slutligen bestämmer sig för att fly sin kos.
torsdag, november 01, 2007
Alla problem går att lösa, bra och mindre bra
Igår var det onsdag, lillördag. En ursäkt till att kunna partajsa loss mitt i veckan, en jäkla bra ursäkt vill jag säga. Även om ursäkten lyder "För att det är lillördag", "Amen för att vi har döööpt dagen till lillördag, pucko."
Men nu är det så att hur mycket helg, lillördag eller fest det än är så är jag fortfarande sjuk. Den enda fest jag kan säga hej till är kalaset med min streptokocker, sittandes i soffan framför tv:n.
Därför har jag kommit på en lösning till mitt lilla problem. Jag korsförhör Kamilla på detaljer dagen efter om vad som har hänt, vilka som var med, vilka de stötte på, vem sa vad och så vidare. Det har Kamilla lärt sig vid det här laget, hon till och med ringde upp självmant och langade fram detaljerna utan att jag hann fråga idag. På så sätt kan jag låtsas att jag var med.
Kan redan nu se framför mig hur måndag morgon kommer arta sig. Packet börjar snickelisnacka om hur roligt dom haft det på lovet. Speciellt fredag, lördag, onsdag, fredag och lördag.
Jag: Haha aah, som när jag gjorde det där ni vet!
Packet: Va?
Jag: Ahh som när jag sa det där, innan vi drog vidare.
Packet: Men Sara du var ju inte ens med. Vad snackar du om?
Jag: Men vänta ni bara på när jag blir frisk! För då jävlar ska jag vara med! Jag ska vara med så mycket så att det bara ryker om det!
Packet: Ah, det låter jätte bra Sara.
Jag:...
Packet: (Fortsätter att prata om roligheterna)
Men nu är det så att hur mycket helg, lillördag eller fest det än är så är jag fortfarande sjuk. Den enda fest jag kan säga hej till är kalaset med min streptokocker, sittandes i soffan framför tv:n.
Därför har jag kommit på en lösning till mitt lilla problem. Jag korsförhör Kamilla på detaljer dagen efter om vad som har hänt, vilka som var med, vilka de stötte på, vem sa vad och så vidare. Det har Kamilla lärt sig vid det här laget, hon till och med ringde upp självmant och langade fram detaljerna utan att jag hann fråga idag. På så sätt kan jag låtsas att jag var med.
Kan redan nu se framför mig hur måndag morgon kommer arta sig. Packet börjar snickelisnacka om hur roligt dom haft det på lovet. Speciellt fredag, lördag, onsdag, fredag och lördag.
Jag: Haha aah, som när jag gjorde det där ni vet!
Packet: Va?
Jag: Ahh som när jag sa det där, innan vi drog vidare.
Packet: Men Sara du var ju inte ens med. Vad snackar du om?
Jag: Men vänta ni bara på när jag blir frisk! För då jävlar ska jag vara med! Jag ska vara med så mycket så att det bara ryker om det!
Packet: Ah, det låter jätte bra Sara.
Jag:...
Packet: (Fortsätter att prata om roligheterna)
onsdag, oktober 31, 2007
Tack för ingenting!
Det finns en oskriven regel som gäller under människors bussåkande. Förvarna personen som sitter brevid dig att du ska av, i god tid. Om inte muntligt så kan du göra denne uppmärksam genom att börja fiffla med dina saker. Tidningen, väskan, musiken, you name it.
Alla dessa dårar jag råkat ut för, som plötsligt kommer på att "nämen här ska ju jag av" och om man inte är riktigt snabb på att flytta sig så får man en panikfylld klump flygandes över en.
Idag fick jag uppleva motsattsen. Kvinnan i fråga började flitigt fippla med sina saker. Nästan lite panikartat, hon hade ändå rätt mycket saker som skulle ner i väskan igen. Hon blir precis klar i samma stund då bussen stannar till vid busshållsplatsen. Jag orkade inte med krånglet att hon ska klämma sig förbi mig, så jag sätter mig helt enkelt på sätet bredvid. Men kärringen går inte av! Jag ville skrika åt henne, peka på henne och spotta ur mig "Men är du dum i huvudet?! Gör inte så där om du inte ska av!"
Men jag lät bli. Surade istället över att jag rest mig i onödan och nu fick sitta på ett kallt säte. Kollade irriterat på kärringen för att göra henne medveten om hur jobbigt hon gjort det för mig, men hon fortsatte bara att läsa sin fula bok. Då fick jag plötsligt lust för att säga "Vilken ful bok du har!" till henne. Men även där lät jag bli.
Ibland ångrar jag mig att min uppfostran hindrar mig från att handla dumt, ibland. Tack mamma, tack för ingenting!
Alla dessa dårar jag råkat ut för, som plötsligt kommer på att "nämen här ska ju jag av" och om man inte är riktigt snabb på att flytta sig så får man en panikfylld klump flygandes över en.
Idag fick jag uppleva motsattsen. Kvinnan i fråga började flitigt fippla med sina saker. Nästan lite panikartat, hon hade ändå rätt mycket saker som skulle ner i väskan igen. Hon blir precis klar i samma stund då bussen stannar till vid busshållsplatsen. Jag orkade inte med krånglet att hon ska klämma sig förbi mig, så jag sätter mig helt enkelt på sätet bredvid. Men kärringen går inte av! Jag ville skrika åt henne, peka på henne och spotta ur mig "Men är du dum i huvudet?! Gör inte så där om du inte ska av!"
Men jag lät bli. Surade istället över att jag rest mig i onödan och nu fick sitta på ett kallt säte. Kollade irriterat på kärringen för att göra henne medveten om hur jobbigt hon gjort det för mig, men hon fortsatte bara att läsa sin fula bok. Då fick jag plötsligt lust för att säga "Vilken ful bok du har!" till henne. Men även där lät jag bli.
Ibland ångrar jag mig att min uppfostran hindrar mig från att handla dumt, ibland. Tack mamma, tack för ingenting!
tisdag, oktober 30, 2007
En dag på stan med mamma mi
Gled in till stan en stund med självaste mamma. Vi skulle hjälpa mig att hitta klänningar, toppar, byxor, väskor och allt annat krims krams till en aningens speciellt tillfälle framöver.
Djupt inne i Indiska's skogar står jag i ett provrum med säkerligen 6-8 plagg som ska provas. Lilla mamma ska inte bara vara till allra största hjälp, hon ska även röra, planera och prata så strategiskt som möjligt. Till 100%. Allt ska gå undan! Inte gå undan på vilket "gå-undan-fart" som helst. Det ska gå undan "planerat-gå-undan."
Det tar sin lilla tid att prova igenom halva affären. Det är här Fröken Strategi kommer in i bilden. För hon såg nämligen till att springa fram och tillbaka med de plagg och accessoarer som jag kunde ha tänkas missat eller kanske skulle få syn på på utvägen.
Det hela liknade självaste muppet-show. Ibland så stannade hon upp för att oanmält kolla hur det gick för mig. Kissade på mig varje gång jag kollade upp från golvet och såg ett ansikte i spegeln som inte var mitt. Hon anade ingenstans hur uppiggande det var när hon tryckte in den ena överraskningen efter det andra genom draperierna. Och vips som det var hade vi gått igenom hela affären, istället för halva.
Djupt inne i Indiska's skogar står jag i ett provrum med säkerligen 6-8 plagg som ska provas. Lilla mamma ska inte bara vara till allra största hjälp, hon ska även röra, planera och prata så strategiskt som möjligt. Till 100%. Allt ska gå undan! Inte gå undan på vilket "gå-undan-fart" som helst. Det ska gå undan "planerat-gå-undan."
Det tar sin lilla tid att prova igenom halva affären. Det är här Fröken Strategi kommer in i bilden. För hon såg nämligen till att springa fram och tillbaka med de plagg och accessoarer som jag kunde ha tänkas missat eller kanske skulle få syn på på utvägen.
Det hela liknade självaste muppet-show. Ibland så stannade hon upp för att oanmält kolla hur det gick för mig. Kissade på mig varje gång jag kollade upp från golvet och såg ett ansikte i spegeln som inte var mitt. Hon anade ingenstans hur uppiggande det var när hon tryckte in den ena överraskningen efter det andra genom draperierna. Och vips som det var hade vi gått igenom hela affären, istället för halva.
måndag, oktober 29, 2007
En busshistoria
Dagen till ära bjöds det på ett besök hos halsspecialisten. Under bussresan till min destination lyckades lillasyster göra mig påmind om vilken ooooh-trooolig lillasyster hon är med sina oooh-trooliga kvalitér.
Vi sitter på bussen. På bussar lyssnar man på musik. Jag har musik men inte Ida, det vet vi båda två. Hon är till och med på väg för att köpa nya hörlurar för att kunna återuppta denna musikrutin.
Jag fiskar upp min musik, hörlurarna är som vanligt helt i oordning. Jag trasslar, jag trasslar och jag trasslar. Jag trasslar extra länge för att Ida ska hinna se vad jag håller på med. Inte ett ord. Jag är färdig med mitt trasslande. Inte en blick. Jag sneglar på henne. Inte ett ord. Hon kollar bara åt mina händers håll med en dyster blick. Jag frågar vad som är fel. Ingenting svarar hon och fäster blicken någonstans utanför fönstret. Nehe tänker jag och sätter in den högra hörluren i höger öra och precis när jag ska trycka play, skiter hon ur sig ett "Kan jag också få lyssna?"
Detta innebär självklart att jag måste pausa, för att inte missa det grymma introt. Ta ut hörluren, för att ge den till Ida. Sätta i den vänstra i mitt vänstra öra och sen efter flera sekunders extraarbete börja om låten och seeen äntligen få lyssna på min musik.
Är inte min söta lillasyster helt ooootrolig? Men vi gillar henne ändå.
Vi sitter på bussen. På bussar lyssnar man på musik. Jag har musik men inte Ida, det vet vi båda två. Hon är till och med på väg för att köpa nya hörlurar för att kunna återuppta denna musikrutin.
Jag fiskar upp min musik, hörlurarna är som vanligt helt i oordning. Jag trasslar, jag trasslar och jag trasslar. Jag trasslar extra länge för att Ida ska hinna se vad jag håller på med. Inte ett ord. Jag är färdig med mitt trasslande. Inte en blick. Jag sneglar på henne. Inte ett ord. Hon kollar bara åt mina händers håll med en dyster blick. Jag frågar vad som är fel. Ingenting svarar hon och fäster blicken någonstans utanför fönstret. Nehe tänker jag och sätter in den högra hörluren i höger öra och precis när jag ska trycka play, skiter hon ur sig ett "Kan jag också få lyssna?"
Detta innebär självklart att jag måste pausa, för att inte missa det grymma introt. Ta ut hörluren, för att ge den till Ida. Sätta i den vänstra i mitt vänstra öra och sen efter flera sekunders extraarbete börja om låten och seeen äntligen få lyssna på min musik.
Är inte min söta lillasyster helt ooootrolig? Men vi gillar henne ändå.
söndag, oktober 28, 2007
Direkt från mitt vardagsrum, till din dator
Lillebror kom nyligen upp till vår lilla grotta för att krubba och hälsa på. Han hade blivit tillfälligt invalidiserad. Ena kompisen hade hoppat på benet, ni vet latjat sådär som pojkar (efterblivet uttråkade pojkar) gör i den åldern. Han haltar värre än vad en hypokondriker skulle ha gjort i hans kläder.
Genast tar jag min chans att uttrycka min sykonkärlek. "Nu kan jag spotta och sparka på dig hur mycket jag vill, och du kommer inte att kunna springa efter mig." sa jag och puttade till honom på axeln. Gjorde samtidigt ett vigt hopp åt sidan, bara ut i fall att.
Sen när vi chillar järnet i soffan langar jag upp mina fötter i ansiktet på han och ska precis säga "Jag kan ha mina fötter i ditt ansikte och du kan inte springa efter mig."
Men jag hann inte. Istället inser jag vilken miss jag gjort och känner hur ena vristen vrids om i 360 sköna grader. "Spring! Men spring da Sara! Spring ifrån mig nu da!" grimaserar lillebror rakt upp i ansiktet på mig.
Hur otrevlig får man vara egentligen?
Genast tar jag min chans att uttrycka min sykonkärlek. "Nu kan jag spotta och sparka på dig hur mycket jag vill, och du kommer inte att kunna springa efter mig." sa jag och puttade till honom på axeln. Gjorde samtidigt ett vigt hopp åt sidan, bara ut i fall att.
Sen när vi chillar järnet i soffan langar jag upp mina fötter i ansiktet på han och ska precis säga "Jag kan ha mina fötter i ditt ansikte och du kan inte springa efter mig."
Men jag hann inte. Istället inser jag vilken miss jag gjort och känner hur ena vristen vrids om i 360 sköna grader. "Spring! Men spring da Sara! Spring ifrån mig nu da!" grimaserar lillebror rakt upp i ansiktet på mig.
Hur otrevlig får man vara egentligen?
a k,.!
Jag har tappat greppet lita grann. Vet inte riktigt vad jag ska skriva längre. Kan ju inte påstå att idéerna strömmar in så fort mitt fagra ass nuddar stolen. Nej då står hjärnan på "stand by" och vill inte alls sammarbeta. Alla tankar besöker mig som mest på bussen eller strax innan jag ska somna. Jag vet att jag har minne som en purjolök, men likt förbannat intalar jag mig varje gång "Amen den här, den här gången.. då kommer jag nog ihåg det!"
Det gör jag inte. Istället slår jag mig ner framför skärmen och tänker "Fan, fan, fan!... Jag skulle ha skrivit ner det!"
Skrynklar ihop ansiktet som ett russin och så trycker jag lite på måfå på knapparna. Ett "a" där och ett "k" här, punkt eller komma? Äh vi kör på båda. Så binder vi ihop det hela med ett utropstecken.
Egentligen skulle jag behöva ha med mig den bärbara datorn 24-7 med en transportabel internatanlutning. Som en riktig kontorsnisse. Men sen kom jag på att jag som inte ens kan håll reda på en mobil. Tappar bort den, hittar den, nästan dränker den, tappar bort den igen, får låna en mobil och slutligen tappar bort batterilocket. Hur ska jag våga bära runt på en dator?
Har försökt med papper och penna. Men jag är så van vid att jag aldrig bär med mig det att när jag väl får en snilleblix, "kan" jag ändå inte skriva ner den.
Inte ens det här inlägget blev som när jag först fick tanken tidigare idag. Vart ska detta sluta?
Det gör jag inte. Istället slår jag mig ner framför skärmen och tänker "Fan, fan, fan!... Jag skulle ha skrivit ner det!"
Skrynklar ihop ansiktet som ett russin och så trycker jag lite på måfå på knapparna. Ett "a" där och ett "k" här, punkt eller komma? Äh vi kör på båda. Så binder vi ihop det hela med ett utropstecken.
Egentligen skulle jag behöva ha med mig den bärbara datorn 24-7 med en transportabel internatanlutning. Som en riktig kontorsnisse. Men sen kom jag på att jag som inte ens kan håll reda på en mobil. Tappar bort den, hittar den, nästan dränker den, tappar bort den igen, får låna en mobil och slutligen tappar bort batterilocket. Hur ska jag våga bära runt på en dator?
Har försökt med papper och penna. Men jag är så van vid att jag aldrig bär med mig det att när jag väl får en snilleblix, "kan" jag ändå inte skriva ner den.
Inte ens det här inlägget blev som när jag först fick tanken tidigare idag. Vart ska detta sluta?
Om du verkligen vill bli ihågkommen
Det här med första intrycket är egentligen viktigare än vad kanske många tror. Om du lyckas värva en väldigt nära vän, då kommer mest troligt era första intryck av varandra vara ett minne blott. Men är det en snubbe som du kanske inte träffar så ofta, stöter på lite då och då. En kompis kompis. Då kan du ge dig fan på att det där första intrycket du gjorde, sitter som fastnaglat.
Därför har jag bestämt mig för att börja hälsa så här.
-Hej, Sara.
-Tja Sara, Barkeburke va namnet.
-Nej asså Sa-ra!
-Ehh det var ju det jag sa?
-Nej.
-Nehe, vad sa jag da?
-Du sa Sarah, med H på slutet. Jag heter Sara, utan H.
Därför har jag bestämt mig för att börja hälsa så här.
-Hej, Sara.
-Tja Sara, Barkeburke va namnet.
-Nej asså Sa-ra!
-Ehh det var ju det jag sa?
-Nej.
-Nehe, vad sa jag da?
-Du sa Sarah, med H på slutet. Jag heter Sara, utan H.
fredag, oktober 26, 2007
...
Jag har ont i huvudet, känner mig snurrig och spyfärdig. Bakissymptomer. Jag känner mig bakis. Och det är ju ganska ovärt med tanke på att jag inte ens hade så pass roligt igår, eller i förrgår.
Det blev min fredag det. Nu ska jag gå upp på mitt rum och gråta. Tja.
Det blev min fredag det. Nu ska jag gå upp på mitt rum och gråta. Tja.
torsdag, oktober 25, 2007
Mig lurar du inte
På min hemvandring idag fick jag ett litet möte av en cyklist. Det var inte vem som helst som satt på denna cykel, det var en gammal lågstadielärare. Elisabeth. Kanske. Liknande. Jag är säker på att jag är ganska i närheten i alla fall.
Hela saken var att hon låtsades som om hon hade stirr. Stirr, när man har fastnat med blicken på en punkt och är inte medveten om det förens man blir avbruten av nån som viftar med fingrarna upp och in i ögonen på dig. Det är stirr.
Men vem tror hon att hon är? Vem tror hon att hon kan lura? Hon satt för sjutton gubbar på en cykel, då kan man inte få stirr! Det går inte för sig att fastna med blicken på en punkt, fordonet rör ju på sig. Och skulle man lyckas med det ändå, då är man inte direkt en pålitlig cyklist och det är ändå någonting som petiga Elisabeth inte vill göra sig skylldig till nej.
Varför smyga med det hela. Att vi en gång i tiden visste om vilka vi var? Varför ljuga? Hade det hela inte känts så mycket skönare för fröken Elliepellie om hon i förbifarten sa "Jag gillar fortfarande inte dig!" och jag "Inte jag heller!" eller "Du var ingen bra elev. Trögaste jag nånsin haft!" och jag "Och du var ingen bra lärare. Häxa! Det var vad du var!"
Hela saken var att hon låtsades som om hon hade stirr. Stirr, när man har fastnat med blicken på en punkt och är inte medveten om det förens man blir avbruten av nån som viftar med fingrarna upp och in i ögonen på dig. Det är stirr.
Men vem tror hon att hon är? Vem tror hon att hon kan lura? Hon satt för sjutton gubbar på en cykel, då kan man inte få stirr! Det går inte för sig att fastna med blicken på en punkt, fordonet rör ju på sig. Och skulle man lyckas med det ändå, då är man inte direkt en pålitlig cyklist och det är ändå någonting som petiga Elisabeth inte vill göra sig skylldig till nej.
Varför smyga med det hela. Att vi en gång i tiden visste om vilka vi var? Varför ljuga? Hade det hela inte känts så mycket skönare för fröken Elliepellie om hon i förbifarten sa "Jag gillar fortfarande inte dig!" och jag "Inte jag heller!" eller "Du var ingen bra elev. Trögaste jag nånsin haft!" och jag "Och du var ingen bra lärare. Häxa! Det var vad du var!"
Nej, jag är inte på någe satans dåligt humör!! Vart har du fått det ifrån?!
Vi kommer få besök hos mamma i morgon. Övernattningsgäster. Bland annat min moster som jag skrivit om tidigare, hennes son, hennes man och hans dotter. Dom två sistnämnda har jag aldrig träffat.
Hur som haver har jag gått med på att låna ut mitt rum som campingplats. Självklart hade jag inte tänkt på att jag måste bädda rent åt dom innan. När jag rivit ut alla sängkläder och står med snoken inne i skåpet där allt nytt ligger, räcker jag ut handen, men hejdar mig. "Nemen va håller jag på med?" tänkte jag för mig själv. Inte ska två främmande människor få de finaste sängkläderna, dom vill ju jag ha själv, eftersom jag får bädda om skiten efter att dom har åkt. Så jag gör en ny ansats och väljer ett lite fulare. Nöjt bäddar jag rent och tänker att dom kommer inte ha en aning om att jag bäddade så fult med flit.
Kalla mig för en trasig människa... jag kommer ändå inte lyssna.
Hur som haver har jag gått med på att låna ut mitt rum som campingplats. Självklart hade jag inte tänkt på att jag måste bädda rent åt dom innan. När jag rivit ut alla sängkläder och står med snoken inne i skåpet där allt nytt ligger, räcker jag ut handen, men hejdar mig. "Nemen va håller jag på med?" tänkte jag för mig själv. Inte ska två främmande människor få de finaste sängkläderna, dom vill ju jag ha själv, eftersom jag får bädda om skiten efter att dom har åkt. Så jag gör en ny ansats och väljer ett lite fulare. Nöjt bäddar jag rent och tänker att dom kommer inte ha en aning om att jag bäddade så fult med flit.
Kalla mig för en trasig människa... jag kommer ändå inte lyssna.
Ingen god karma för mig idag inte
Jag hade väldigt bråttom när jag åkte till skolan idag. Behövde prata med en lärare innan hon drog sin kos, och som vanligt var jag inte ute i god tid.
När jag kastat mig av bussen och flugit fram över marken i några minuter stannar kvinnan framför mig helt plötsligt Hon hade stannat vid en liten väg, en väg som är så liten så att den knappt kan kallas för en väg. En skogsstig med ett utmålat övergångsställe är vad det är. Hon kollar till höger, hon kollar till vänster och hon ska kolla till höger igen.
Men är människan blind eller? Hon ser väl att det inte kommer en bil på långa vägar, tänkte jag och ska precis göra en omkörning. Mitt i filbytet ser jag hur hon stirrar på mig, jag tittar tillbaka och ser hur hennes läppar rör på sig. Jag tar ut musiken i öronen och hon hann precis avsluta sin mening, utan att jag hört ett skvatt. Jag höjer därför på ögonbrynen och hon tar till luft igen.
Kvinna/Tant: Aaaauuulaan, vaart ligger aaauulaaan?
Vafa... Jag är väl inte efterbliven heller?! Musik i öronen kallas det. Man hör inte ett skvatt då. Jag blir så trött på amatörer.
Jag: Neeeeeeej deeeet veeeeet jaaaaag innnteeeee!!
Var jag kusligt nära att svara, men jag hade för bråttom. Sa kort och bestämt "Nej" och traskade vidare med en elak tanke i huvudet, "Det vet jag visst det!"
När jag kastat mig av bussen och flugit fram över marken i några minuter stannar kvinnan framför mig helt plötsligt Hon hade stannat vid en liten väg, en väg som är så liten så att den knappt kan kallas för en väg. En skogsstig med ett utmålat övergångsställe är vad det är. Hon kollar till höger, hon kollar till vänster och hon ska kolla till höger igen.
Men är människan blind eller? Hon ser väl att det inte kommer en bil på långa vägar, tänkte jag och ska precis göra en omkörning. Mitt i filbytet ser jag hur hon stirrar på mig, jag tittar tillbaka och ser hur hennes läppar rör på sig. Jag tar ut musiken i öronen och hon hann precis avsluta sin mening, utan att jag hört ett skvatt. Jag höjer därför på ögonbrynen och hon tar till luft igen.
Kvinna/Tant: Aaaauuulaan, vaart ligger aaauulaaan?
Vafa... Jag är väl inte efterbliven heller?! Musik i öronen kallas det. Man hör inte ett skvatt då. Jag blir så trött på amatörer.
Jag: Neeeeeeej deeeet veeeeet jaaaaag innnteeeee!!
Var jag kusligt nära att svara, men jag hade för bråttom. Sa kort och bestämt "Nej" och traskade vidare med en elak tanke i huvudet, "Det vet jag visst det!"
onsdag, oktober 24, 2007
Om ändå...
Om en sjukdom ändå vore ett levande ting, en varelse. Någon/någonting som var din sjukdom eller hade orsakat den och levde nånstans där ute. Då hade jag tagit ledigt från skolan, satt mig ner och strategiskt börjat tillverka min plan.
Jag hade jagat den, och aldrig slutat förens jag fått tag på fanskapet. Sen hade jag som "biffen" i Sin City knutit remmar runt armar och ben, eller vad som nu sticker ut från sakens kropp, och sågat av lem efter lem. Sen skulle galna rabiessmittade hundar få äta upp skiten... min sjudom. Ja, så skulle jag nog ha gjort.
Men det kan jag ju inte. Nej, utan nu sitter jag istället här. Besegrad. Utan att varken jag eller läkare kan hindra att skiten kommer tillbaka gång på gång.
Jag hade jagat den, och aldrig slutat förens jag fått tag på fanskapet. Sen hade jag som "biffen" i Sin City knutit remmar runt armar och ben, eller vad som nu sticker ut från sakens kropp, och sågat av lem efter lem. Sen skulle galna rabiessmittade hundar få äta upp skiten... min sjudom. Ja, så skulle jag nog ha gjort.
Men det kan jag ju inte. Nej, utan nu sitter jag istället här. Besegrad. Utan att varken jag eller läkare kan hindra att skiten kommer tillbaka gång på gång.
tisdag, oktober 23, 2007
It's War
Schuuuuuuuuuuuuuiii - KABOM! Ratta-ta-ta-ta-ta-tah!! It's an ambush, it's an ambush! Ratta-ta-ta-ta-tah! BOM - KABANG!
Just nu pågår det ett krig i mitt huvud. En onådig dunk-dunk-huvudvärk. Inga tabletter i världen kommer att kunna bota den här jäkeln.
Just nu pågår det ett krig i mitt huvud. En onådig dunk-dunk-huvudvärk. Inga tabletter i världen kommer att kunna bota den här jäkeln.
måndag, oktober 22, 2007
Flippa Kör Bara
Lördag:
Emmas kungliga insatts, hon gjorde hela min kväll. Tack!
Emmas kungliga insatts, hon gjorde hela min kväll. Tack!
Kamilla har tagit sig in i dimmans värld och jag är nykter denna kväll... men lyckades på nåt sätt hitta dit ändå (ser det ut som)
Fredag:Varför hade jag musiken under bordet? Här har ni svaret... I like ^^
Här har jag ingen aning om att innan kvällen är slut kommer jag att ha kissat på slottet.
Hur skulle kvällen ha slutat om inte äpplet följde med?! Fannys förtjänst. Det är till och med platt på undersiden, så hon kan ställa ifrån sig den lite ibland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)