Igår var det onsdag, lillördag. En ursäkt till att kunna partajsa loss mitt i veckan, en jäkla bra ursäkt vill jag säga. Även om ursäkten lyder "För att det är lillördag", "Amen för att vi har döööpt dagen till lillördag, pucko."
Men nu är det så att hur mycket helg, lillördag eller fest det än är så är jag fortfarande sjuk. Den enda fest jag kan säga hej till är kalaset med min streptokocker, sittandes i soffan framför tv:n.
Därför har jag kommit på en lösning till mitt lilla problem. Jag korsförhör Kamilla på detaljer dagen efter om vad som har hänt, vilka som var med, vilka de stötte på, vem sa vad och så vidare. Det har Kamilla lärt sig vid det här laget, hon till och med ringde upp självmant och langade fram detaljerna utan att jag hann fråga idag. På så sätt kan jag låtsas att jag var med.
Kan redan nu se framför mig hur måndag morgon kommer arta sig. Packet börjar snickelisnacka om hur roligt dom haft det på lovet. Speciellt fredag, lördag, onsdag, fredag och lördag.
Jag: Haha aah, som när jag gjorde det där ni vet!
Packet: Va?
Jag: Ahh som när jag sa det där, innan vi drog vidare.
Packet: Men Sara du var ju inte ens med. Vad snackar du om?
Jag: Men vänta ni bara på när jag blir frisk! För då jävlar ska jag vara med! Jag ska vara med så mycket så att det bara ryker om det!
Packet: Ah, det låter jätte bra Sara.
Jag:...
Packet: (Fortsätter att prata om roligheterna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar