2008 - tvåa, nolla, nolla, åtta - S som i Suger

Ju närmare vi kommer nyårsafton desto mer avtar mitt humör för att fira. Vad händer? Jag vet inte. Vill helst bara dra täcket över huvudet och stanna hemma hela kvällen.

Med andra ord, idag känns de tungt att heta Sara Andersson.

Drömmeri

För några veckor sedan drömde jag en dröm som vid sitt tillfälle kändes så verklig. När jag vaknade kände jag mig till och med helt nedstämd och tom tills jag insåg att det bara var en dröm. Och efter att jag insett detta vart jag helt förbluffad över hur verkligt det hade känts, det är helt overkligt vad den var verklig!

Det är inte första gången jag drömt att jag dött, nu när jag tänker efter har det varje gång berott på någon annan, alltså dödad. Jag behöver nödvändigvis inte ha dött varje gång men i alla fall blivit skadad - skjuten eller knivhuggen. Men det har varit mer i stil med "oj jag ser inte pistolen och jag hör inte skotten, men jag har blivit träffad två gånger" och så flög man därifrån.

Den här gången var allt lika glasklart och tydligt som efter Ewa Beadeckes lektion. Vapnet var där, det syntes och det lät. Kulans kraft gjorde också så att jag inte riktigt kunde hålla balansen utan jag nästan föll omkull. Det blödde från magen och jag hostade blod.

Efter att ha smällt scenen i några minuter blev jag riktigt fascinerad över hur verkligt det hela var och kände mig tvungen att berätta det för någon. Någon blev många. Bland annat Kamilla.

Jag: Asså jag har ju drömt att jag har dött förut men den...
Kamilla: Va?! Har du?
Jag:...jaaa, eller va? Vadå, har inte du det?
Kamilla: Nej...!

Och ungefär där smög sig en härlig liten känsla av oro över mig. Vad göra? Det som jag alltid gör när jag inte vet vad göra. Prata med mamma. Hon kanske vet vad det betyder, och om inte så lyckas man alltid få ett bra svar, tips eller råd angående vad som helst. Även om det inte hörde till frågan eller inte. Om inte annat än att bara känna sig mycket bättre än vad man gjorde innan. Japp, mamma fick det bli.

Hon började berätta om att hon hade en sån där verklighetstrogen dröm för 18 år sen, hon kommer ihåg den än idag i och med att den hade känts så verklig. Som min. Hon hade drömt att hon hade tre barn. Och inte nog med det. Flicka, pojke, flicka var det också, i samma ordning. En sanndröm var det ja. Som... min?
Så lite så där i efterhand när konversationen för slut för länge sen kom jag på att jag inte alls var så nöjd med resultatet. Jag menar skjuten? Är det vad jag kanske har att se fram emot. Nej du mamma, ingen guldstjärna i kanten för dig inte.

Vilken besvikelse

Varför har man förenklat leksakerna som finns i kinderäggen? På min tid, när jag var ett litet kräk, då minsann fick man klura och tänkta vart alla de miljoner små bitar skulle sitta. Det fanns till och med en liten karta som instruerade hur man skulle gå till väga. Ändå misslyckades man.

Så går man in med värsta taggade humöret för att bygga det som man aldrig klarade av som liten. Och vad finns där i? Två små sketna bitar som trycks ihop till en liten Fiona. Varför underlätta för barnen? Misslyckad och otillräcklig är känslor som skapar drivkraft. Se bara vilken bra kinderäggsleksaksbyggare jag kunde ha blivit, om det nu fanns leksaker att bygga det vill säga.

Har inte jag världens bästa mamma?

Visst fick jag fina pengar, kläder, smycken, smink och tidningar. Men jag kan inte neka att den bästa presenten jag fick av min käre mor var -trumvirvel- inget annat än -bongotrummor-

...KINDERÄGG!

Nu kan jag fullfölja mina experiment. Lilla mamma, hon är rolig hon.

God Morgon!

Jag har precis vaknat och klockan är tre. Fattar ingenting, förutom att klockan är tre.

Känner mig lika vilsen som en makrill.

God Jul mina vänner, god jul!

Jamen då var det den 24 december. Inte bara julafton, utan även den dagen då Kamilla drar sin kos. Din jävel. Va? Nej, jag sa inget! Varför skulle jag vara avundsjuk på sol, bad, varma stränder och att få komma bort från gråa, ovita, stressade Sverige? Nej nej, det är överskattat. Överskattat var ordet. Ordet var överskattat. Kamilla take me with you!

Hur som curry, jag har skrivit en liten hej då sång.

"Till min vän Kamillaaaa, skriver jag en liten hej då såååång (stamp i golvet)
Ja till min vän Kamillaaa har jag skrivit en liten hej dåå sååång (stamp, stamp)"

Adjö och varsågod Millie, see you later!

Oh noooooooooo!

Åh nej! Åååh nej! Vilket misstag, vilken besvikelse!
Måste samla mig.







....








Aldrig att jag kunde tro att jag skulle kunna klanat mig så grovt, inte när det gäller detta. Vad har jag gjort? Jag skrev att inbetalningschecken skulle skickas hem till pappa och inte mamma. Han vet redan vad det kommer stå på min studentmössa och det känns värdelöst. Nu kan jag inte se fram emot den dagen jag kommer vingla innanför dörren och pappa får se sin lilla flicka med brodyren "Sara Aspackad."

...världen kommer gå under.

Satan och Helvete

Ett religionsarbete ska vara inlämnat, idag egentligen, men enligt mina regler ska min uppsats vara inlämnad i morgon.
Kruxet är bara att på ena datorn har jag inte Word, på den andra har jag inte Internet och min egna bärbara har jag lånat ut till Kamilla. Inget illa menat Millson, men det börjar kännas som ett misstag nu. Är detta tacken för att man är snäll?
Jag vill att allt ska var enkelt, och det här är inte enkelt. Vill inte använda worpad för det suger stjärt, jag vill inte skriva för hand för det finns inte på världskartan, ska jag behöva sitta med två datorer?

Nej. Nu ska jag sjunga min ramsa, satans helvetes jävla skit, sen ska jag ta mig en funderare på om jag tänker ge upp eller inte.

Julen är säkrad

Är det någon högtid som inte står på min carelista är det nog julen. Ingeting kunde få mig att vilja krypa ihop i fosterställning mer än julen.
Julklapparna skulle köpas och självklart alltid en vecka innan intryckt med alla andra stressade tokar på stan. Krimskrams ska fram upp och överallt, självklart räknades det med ens hjälp vare sig man ville eller inte. Mat ska köpas och lagas. Stressen. Stress, stress, stress.
Vill spontanspy bara jag tänker på det.
Kan det bero på att det här var en av de bråkigaste (krig, rena rama krigsperioden) tiderna då mor och far levde under samma tak? Men vad vet jag.

Nu på senare dar har jag en mer stillsammare inställning till det hela. Jag står ut med skiten, granar, maten och mysepysepysslet, bara jag slipper engagera mig i det. Och det känns bra. Faktum är att i år har jag aldrig känt mig lugnare än förut. Det är bara en enda julklapp som behövs fixas, sen är min insats gjord.

Men i morse försvann min jag-skiter-i-julen-attityd, tro det eller ej. No offence Rebecka, men er julgran såg förjävlig ut. Jag klandrar henne inte, hon fick göra det under tidspress med minstingen.
Där sitter jag och stirrar på en sne julgran som ser ut precis som den borde göra. Blivit klädd under stress med hjälp av en femåring.
Jag tänker inte mer på det och fortsätter knappa på min dator, men sen lår en tanke mig. Är det här vad jag ska sitta och kolla på varje morgon, det där? Nej fy och fan.
Så efter att Rebban dragit tog jag, J-A-G, tog ner alltihopa och klädde om granen. Jajemensan. Fin blev den också, det fick jag höra.

Sen att pappa trodde att han kunde lura mig till att pynta resten av huset var en miss.

Pappa: Det finns en karto...
Jag: Äej fifan! Jag tänker inte göra ett skit efter det här.
Pappa: Du har gjort din livsinsats nu eller?
Jag: Aa, ungefär.

Julstämningen är på topp

Det sista ljuset ska tändas i morgon och så här ser adventljusstaken ut hos mamma...

...och så här hos pappa.

Livet leker.....

Frukost: Mandarin, pepparkakor, kladdkaka, pepparkakor.

Jag är vild, galet vild.

Förbannad som få

Igår var en sån dag som alla bara kunde dö. Dock slutade den bra.
Idag började dagen bra, men förvandlades fort till en dag när alla bara kan strypa sig själva, långsamt. Tack.

Hur har dagen flytit på?

Vaknar.
Somnar om.
Vaknar.
Somnar om.
Vaknar.
Funderar på att strunta i dagens enda lektion.
Ligger kvar och funderar.
Funderar fortfarande.
Sliter mitt trötta ass upp ur sängen.
Tänker göra frukost.
Mår illa, det blir ingen frulle.
Fryser i väntan på en sen buss.
Stapplar upp för skolans 90 graders backe.
Får reda på att lektionen är inställd.
Tänker att det här händer inte.
Åker hem och förbereder mig mentalt på att sitta barnvakt.
En timme innan det är dags får jag reda på att minstingen är sjuk.
SJUK!
Det innebär en sömnlös natt.
Jag blir illa tvungen att avboka mitt besök som skulle hålla mig sällskap.
Vad gör alla andra? De ska ut.
Vad gör jag i morgon?
Ingenting, för jag ska jobba på söndag.

Vad hände med att alla fredagar är underbara? För den här suger stjärt.

Nu är även min blogg komplett, man måste väl nästan ha kommenterat henne för att få kalla sin blogg för en blogg?

Isabella Löwengrip, är det så hon heter? Även kallad Blondinbella, väldigt originellt och påhittigt. Har faktiskt stött på den här bruden på en middag. Man kan säga att jag ofrivilligt genast placerade in henne i ett fack. Jag försöker att inte döma andra på en gång och jag kämpade verkligen emot, jag gjorde det! Men monstret inuti mig fick övertaget, tänkte några elaka tankar, mådde finfint för en sekund för att sen känna mig kall och naken. Nej jag måste sluta ljuga, jag mådde hur bra som helst hela kvällen.

Vad hände undrar ni?

Jag kommer in i hallen. Hänger av mig jackan. Alla som redan var där har nu hunnit komma för att hälsa. Och vi hälsar, tja, tja, tjena, shit, hej och sen kommer vi till fröken Löwengrip.
Vi sträcker fram händerna för att utföra hälsningen, tar tag i varandras händer och, OCH, människan tar satts och niger. Hon niger samtidigt som hon presenterar sig. NIGER!?

Luci-aaah-vaka-aaAAAAH!

Kvällen till ära är det dagen före Lucia, det vill säga it's fucking luciavaka tonight assholes! En halvt oplanerad utgång är nu inplanerad och jag är minst sagt lycklig, i och med att det kommer inte bli någe partaje för mig i helgen. Nej, den bjuder på jobb och barnvaktssittande.

Min insats för exaktilus 365 dagar sen såg ut så här, jag siktar på att prestera ungefär lika mycket i morgon.

Helst hade jag suttit hemma och pillat mig i naveln, men sen kom jag på att någon god själ måste ge sig ut och vaka över Lucia.
Se till så att... hon blir... vakad... över... typ. Men hey, sån är jag. Tänker på andra för mig själv. Men känn dig inte dålig för det, alla kan inte vara bäst.

Twice

Förlåt mig, jag hade missuppfattat hela situationen. Det är klart som korvspat att Kamilla är säker som en gnu och taggad som en mört på att ingå i rollen som en TMNT. Shit två ursäkter på en och samma dag, snacka om givmild.

Det är fröken Nathalie och Sarah som skall peppas sönder och samma för att sedan återuppstå som en äkta turtle ninja, svik oss inte grabbar. Det kommer inte bli en vacker syn. Det kommer Kamilla se till.

Hej jag heter Sara Andersson är 18 år och kan fortfarande inte äta Calipo

Silence, I kill you!

I förbifarten skulle jag bara vilja be Tessans pojkvän om ursäkt för att jag boxade dig i magen och tog din cheesebrugare i helgen. Inte så snällt någonstans.

It's Messias, bitch!

Här lovar Carolina att hon ska kalla mig för Messias om jag lyckas göra denna min. Gjorde ett tappert försök i lördags, tycker i och för sig att det inte var så mycket till försök, utan att jag rålyckades.

Men det tyckte inte Carolina. Hon klagade istället två hela gånger och sa att jag skulle göra om skiten. Till slut sa jag ifrån, för det gjorde ont som fan och började värka i hela ansiktet. Hävdar fortfarande att jag lyckades.

TMNT

Titta! Det där kan vara jag det 15:e april, på vår slutskiva. Temat är skurkar & hjältar. Jag är hur ivrig som helst. Kan inte bärga mig, längtar tills jag får hoppa omkring som en teenage mutant ninja turtels en hel kväll. Hoppas att förslaget bara går igenom hos dom tre andra stjärtarna. Kamilla, don't you banga nu!

Att bero på en viss gästbloggning

Som vi alla märkte fick Johanna och Kamilla chansen till en gästbloggning, det vill säga världens chans till att göra nånting stort! Allt eller inget.
Dom körde på inget. Jag klandrar dom inte, jag om någon har råkat ut för ideetorka. Därför ska dom få en ny chans, använd den väl denna gång. Säg till när ni är redo, okej?

Tjo och Tjim

Så vaknar vi upp, jag och min baksmälla, med stearin i håret. Jag minns precis hur det gick till, låtsades bara om att om jag blundade riktigt hårt så skulle det försvinna av sig själv. Men icke! Sjuttioelva sms fattigare är jag också, jäklar vad flitig jag blir med mobilen efter ett par öl. Svor gjorde jag också, skickade sms till höger och vänster fullproppade med en massa svordomar.

Trevlig jag var. Ungefär lika trevlig som när jag sa till en kille att tar han nackgrepp på min kompis en gång till så skär jag av honom halsen och pissar i den. Inga kommentarer. Han skrattade lite, men hade inget att säga till sitt försvar. Skylldig som ett litet barn var han. Senare drog han in mig på toaletten på två röda sekund, förstår fortfarande inte hur det gick till, för att säga att han hade flickvän. Tack hej.

Så här såg jag ut igår...

... och så här ser jag ut idag. Men det skiter väl ni i.

Johi und Kami gästbloggerish

Heeeeeiijjj på deeeiiiijj!
Vi e nog inge bra bloggare men jo förresten d e vi!

It's Sara, bitch!

Kvällen går i alkoholens tecken. Fannielisouse and Johannieshameless bjuder upp till dans och det ska tjockas på med middag och utgång. Båda har fyllt 18, den ena tidigare än den andra, men hur som haver det spelar ingen roll. Nu är det fest, här ska firas, här ska sjungas och framför allt - här ska dansas.

Tjarå!

See you soon, my Ayia little Napa

Sitter och läser gamla inlägg från tiden då jag precis var hemkommen från Ayia Napa, och till och med denna äckliga påminnelse gör det alldeles pirrigt i magen. Snart, snart är vi tillbaka i landet där man får grisa och samtidigt smälta in. Kan det bli bättre? Svar nej, det kan det inte.

Yataah!

När jag blir vuxen, HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Nej men seröst. När jag blir vuxen, då ska jag också se till att skaffa mig ett jobb som ger mig så här mycket fritid.

Och bra betalt. Tjäna storkosingen och inte behöva arbeta. Det avslutar vi med ett Hiro Nakamura skrik, Yataaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!

Dagens kommentar

Idag undrade vår religionslärare vad vi tyckte att definitionen av en vuxen var, alltså när är man vuxen? Vad "får" man inte göra och vad "måste" man göra? Alla började prata på en gång. Vissa med varandra, andra om vad som händer i helgen och ja, det tjattrades på en hel del. El lärare försöker återfå allas uppmärksamhet genom att ställa en fråga direkt till Malin.

"Malin, vad anses som barnsligt i din ålder? Vad får man inte göra?"

"Va? Eh, jag vet inte. Jag brukar hoppa i vattenpölar."

Så rätt, så jävla rätt.

This is England

Den hade allt. Musiken, skådespelarna och historien.

Från början till slut.

Fy och fan

Jag är förstörd.
Jag är sliten.
Jag är oförstådd.
Jag ser inga tecken på vilja till samarbete.
Jag är barnvakt, med andra ord jag är väldigt när ett sammanbrott.

Öl. Funderar på att gå och köpa öl. 20 minuter fram och tillbaka tar det, kan man lämna en femåring hemma så länge? Om man inte säger till när man går kanske det går i alla fall tio minuter innan hon märker något och kanske ytterligare två innan hon inser att jag inte är hemma. Det blir åtta minuter i panik... hm. Det borde funka.

Så in i norden

Var som sagt på studiebesök här om dagen, Nordiska museet rättare sagt. Det blev inget vanligt studiebesök för mig inte. Nej, annars brukar jag sjunka in i mitt vanliga komatillstånd, vara okontaktbar och inte ge någon slags respons på någonting.

Men igår blev det andra bullar. Sa hej och vinkade till alla fula kläder och skor, utmanade packet på "Sist den upp för trappen", ingen hakade. Synd för jag vann. Ställde frågor hit och dit, att det sen rörde sig om att jag undrade om Jasmine skulle med till Ayia Napa är en annan femma.

Jag undrade också vad den här var till för. Ingen annan undrade. Men jag var tvungen att veta. Petade, puttade och glodde för allt vad jag var värd, men ingenting hände.

Den ser ut att ha en knapp, men det är ingen knapp! Det störde mig like hell. Till slut när dessa gulingar dök upp här och var bakom varje hörn började resten av gänget också bli fundersamma. Törstande efter kunskap dansade vi omkring och visste inte riktigt hur detta skulle sluta. Det slutade med att jag och Johanna råkade ha sönder två stycken. Men vad gör det om hundra år.



För en gångs skulle gjorde Kamilla en tabbe som annars bara jag brukar göra. Hon snubblade på det enda föremålet i ett tomt rum. En stol. Var jag tvungen att ta kort? Ja, det var jag. Det här skall minnas.

Någons tappade godis

Nathalie: Åh nej stackars.

Kamilla: Åh nej.

Jag: Ha-ha! Klick

Dagens mest givande konversation

Har precis hämtat illbattingen från dagis, det tar ungefär fem minuter för oss att gå hem därifrån. Så här spenderade vi minuterna.

Jag: Gäsp
Ungen: Gäsp... Jag är trött som en sten.
Jag: Jag med.
Ungen: Och stenar snarkar.
Jag: Jag med.

Ungen: Dom har satt upp lampor dära! Pekar ut mot dagsgården där riktigt långa och till synes exklusiva lampor stod och inte lyste för tillfället.
Jag: Aa vad bra. Kanske lite läskigt när det är så mörkt som det är nu. Tycker du att det är läskigt med mörkret?
Ungen: När jag kollar in i starka lampor får jag ont i ögonen.
Jag: Ok.

Dom resterande två minuter gick hon och pekade ut i tomma intet och sa "Där är en grön fläck!...Och där är en grön fläck!....en till!....och där är en gul!!" Jag kollade varje gång men såg ingenting som ens skulle kunna tänkas vara färgade fläckar. Började genast fundera på vad hon kan ha fått i sig, och om någon skulle kunna ge samma sak.

Tur att det inte var för jäves, varsi Kammie.

Idag bjöds det på studiebesök och en kort skoldag, inte alltför illa må jag säga. Men får jag fråga vad som hände på hemvägen? Ja det får jag.
Bussen närmar sig hållplatsen Älta Gård, det är en såndär plats där alla eller åtminstone någon kliver av eller på. Alltid. Förutom idag.
Och precis, PRECIS PÅ PRICKEN NÄR DET ÄR FÖR SENT ATT PLINGA, säger Kamilla.

K: Här ska inte du av va?
Jag: Va (kollar ut) Joooh! (Räcker upp en han för att plinga, men inser att det inte är lönsamt och tar sorgset ner den igen) Men Kamillaaaaah....
K: (skrattar) Va??
Jag: Kunde du inte ha sagt det tidigare. Muttrade jag. Klassikern, skylla ifrån sig när det inte ens går att skylla på någon annan.

Jag bestämmer mig för att åka upp till mamma istället, jag var för hungrig, och hela vägen tills det är dags för henne att hoppa av skrattar hon. Och skrattar. Och Skrattar.
Men inte hade hon skrattat klart när hon väl hoppat av nej, två minuter senare får man ett sms där det stod såhär:

"Hahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahaha"

Vem är du? Vem är jag?

Idag blev jag upplyst om att ordet "negerhora" och "mongoluder" finns i mobilens T9, men inte "blöja." Var tvungen att testa. Det var sant. Carolina testade också, men på hennes mobil var det inte sant för hon har ingen SonyEricsson.

Det luktar jävulskap, är det någon uttråkad anställd som sitter och jävlas? Jag vill veta! Är brutalus el nyfikos på vem eller vilka som ansvarar för att lägga in dom färdigvalda orden i SonyEricssons mobiler, VEM!?

Skulle kunna ge bra mycket för att få veta tanken bakom valet av varje ord. Speciellt "Negerhora" och "Mongoluder."

På den..?

Uppdrag: Smälla kinderkapsel mot kroppen.
Status: Misslyckad.
Orsak: Hade glömt bort hur löjligt dyra kinderägg är.

Varför är jag fattig? Skit i de ru.