Drömmeri

För några veckor sedan drömde jag en dröm som vid sitt tillfälle kändes så verklig. När jag vaknade kände jag mig till och med helt nedstämd och tom tills jag insåg att det bara var en dröm. Och efter att jag insett detta vart jag helt förbluffad över hur verkligt det hade känts, det är helt overkligt vad den var verklig!

Det är inte första gången jag drömt att jag dött, nu när jag tänker efter har det varje gång berott på någon annan, alltså dödad. Jag behöver nödvändigvis inte ha dött varje gång men i alla fall blivit skadad - skjuten eller knivhuggen. Men det har varit mer i stil med "oj jag ser inte pistolen och jag hör inte skotten, men jag har blivit träffad två gånger" och så flög man därifrån.

Den här gången var allt lika glasklart och tydligt som efter Ewa Beadeckes lektion. Vapnet var där, det syntes och det lät. Kulans kraft gjorde också så att jag inte riktigt kunde hålla balansen utan jag nästan föll omkull. Det blödde från magen och jag hostade blod.

Efter att ha smällt scenen i några minuter blev jag riktigt fascinerad över hur verkligt det hela var och kände mig tvungen att berätta det för någon. Någon blev många. Bland annat Kamilla.

Jag: Asså jag har ju drömt att jag har dött förut men den...
Kamilla: Va?! Har du?
Jag:...jaaa, eller va? Vadå, har inte du det?
Kamilla: Nej...!

Och ungefär där smög sig en härlig liten känsla av oro över mig. Vad göra? Det som jag alltid gör när jag inte vet vad göra. Prata med mamma. Hon kanske vet vad det betyder, och om inte så lyckas man alltid få ett bra svar, tips eller råd angående vad som helst. Även om det inte hörde till frågan eller inte. Om inte annat än att bara känna sig mycket bättre än vad man gjorde innan. Japp, mamma fick det bli.

Hon började berätta om att hon hade en sån där verklighetstrogen dröm för 18 år sen, hon kommer ihåg den än idag i och med att den hade känts så verklig. Som min. Hon hade drömt att hon hade tre barn. Och inte nog med det. Flicka, pojke, flicka var det också, i samma ordning. En sanndröm var det ja. Som... min?
Så lite så där i efterhand när konversationen för slut för länge sen kom jag på att jag inte alls var så nöjd med resultatet. Jag menar skjuten? Är det vad jag kanske har att se fram emot. Nej du mamma, ingen guldstjärna i kanten för dig inte.