Ibland kan man vara lite för cool

Även igår körde jag med samurajstilen at work.
Men den här gången kan jag ju säga att jag höll handen en sisådär en mil ifrån kniven, och inte typ under bladet.

Det kändes lite bättre.

Så räknar vi till 10.

Vill ni att jag ställer er en fråga som jag sedan besvarar på en gång?

Tänkte väl det.


När får Sara psykbryt?


Sara får psykbryt när inte en, inte två, utan tre kunder kommer på en och samma dag och ber om muffisarna i mitten.

"Men kära du, då kanske du inte skulle ha börjat på ett café. Det kan hända att man säljer lite caféiga saker på ett café. Ca-fé.", kanske ni tänker då.

Men låt mig få berätta klart, kanske jag säger då.

Tänk er att till vänster har ni kanelbullar.
Höger om dessa, chokladmuffins.
Höger om dessa äppelmuffins.
Och sist men icke minst, lussebullar.

Alltså:

Kanelbullar. Chokladmuffins. Äppelmuffins. Lussebullar.


Ser ni vart jag försöker komma?

Ingen av dom satans jävla skitmuffisarna står i mitten.


Och jag frågar samt påpekar lite fint att dom inte använder sina ögon ordentligt.

"Vilken då? Äpple eller choklad?"

"Det står ingen i mitten, eller ja, båda står ju i mitten. Den till höger eller vänster?"

"Ljusa eller mörka?"


Vad. Tror. Ni. Jag. Får. För. Svar.?.

"Men den i mitten...!?"


"Jamensepåfan, det är klart att du ska få den som står i mitten! Så dumt av mig att inte förstå vad ytan mellan höger och vänster är!" Så låtsades jag ta en luftmuffins från ytan mellan choklad- och äppelmuffisarna. "Varsåjävlagod."

Sa jag.

Till mig själv.

Inombords.

R.I.P kära fingertopp

Det har varit en sann ära att ha fått lära känna dig.
Kommer att sakna det vi hade tillsammans.
Känns verkligen som om jag förlorat en del utav mig själv.


Önskar att jag aldrig hade lekt samuraj när jag skar upp bröd i ultraspeed...

Varför sitter jag på en buss och håller andan för?

För att av dom trehundrasjuttioelva lediga platserna väljer jag att sätta mig framför två gamlingar... Inte vad jag skulle kalla för en bra start på dagen.

Nu får vi se hur det här går.

Gick upp fem i morse.
Ikväll är det den omtalade personalfesten fär hela Gallerian.
Ska upp fem i morgon med.

Kommer jag att må fina fisken i morgon?

Förmodligen inte.


Kommer jag fortfarande att vara anställd i övermorgon?

Det återså att se.

Knegerliklapperibock

Jag är hemskt trött nu för tiden, eller mer exakt dom två senaste dagarna.
Har börjat knega vettni.
Jo förfan.
Så är det.

Sitter just och undrar hur lång tid det kommer ta för min kropp att vänja sig och gå upp vid fem. Och inte fjorton noll noll.

Huvamig, det är hela nio timmar som min kropp ligger efter, före...saknar. Va.

Attberopåinläggetinnan (det är inte jag som har laggt till den fula texten i början av klippet. Väldigt viktigt)

Ungefär så här.
Alla skrattar åt bebisen.
Sara skrattar åt mannen bakom kameran.

Kej mej ka ko ki

Vad är det för fel på mig? Kan jag undra ibland. Den här gången beror det på en reklam som jag konstigt nog finner väldigt rolig. Den är då inte tänkt att vara rolig, utan allvarlig. Det är Banverkets reklam.



Har funderat och kommit fram till att det måste bero på att min humor delvis ligger på ett barns nivå. Kan finna det underhållande med konstiga ord och ljud och plötsliga rörelser, man skulle kunna jämföra det med när vuxna sätter händerna framför ansiktet för att sen ta bort dom och säga något i stil med "picka-bu!" för att underhålla en liten bebis. Idag nöjer jag mig inte riktigt med det, nu är det när folk rasar i backen som gäller.

Ni kanske börjar ana vart det är i klippet som jag börjar skratta. Precis. När kvinnan smackas på av tåget och dör. Men hallå?, kanske ni tänker. Jag vet, men kan inte hjälpa det.

Snälla nån

Hoppsan hejsan vad mycket fel det blev i det senaste inlägget. Inte minst av allt glömde jag bort hela poängen, anledningen till att jag skrev inlägget! Jesus. Borde inte blogga när jag näst intill sover.

Katten gör mig tokig.

För katten har kolik.

Jam jam jam. Hela tiden. Ibland tar den lite pauser, för att hämta luft. Men jag ser i hennes lilla kolikögon att hon jamar ändå, fast ljudlöst. Och jag spänner hela kroppen för vilken sekund som helst kan hon börja jama igen.

Bryt i hjärnan, det får jag snart.

Här om dagen när jag trodde att jag var ensam hemma kommer kattsvinet in i köket och börjar tokjama. Den försöker nästan överrösta sig själv.

"MEN VAD VILL DU...", ska precis lägga till kattjävel när lillasyster traskar in i köket med stora ögon.

"Men Sa-ra, det är bara en katt...?"

Var nära inpå att säga "men hon börja", skiter i det och fortsätter med mitt. Ida fortsätter med sitt. Katten fortsätter med sitt. Jam jam jam.

Hej då hårfria kläder.

Den nya tillfälliga rekryteringen i familjen. Mamma tar hand om det lilla spektaklet tills ett hem den får ett hem.

Min analys: En liten grå katt med gröna ögon gigantiska ögon och platt ansikte. Inte som om den sprungit in i en vägg, men platt. Även detta en misslyckad katt som inte lärt sig jama. Och hon har en tendens att väcka mig mitt i natten genom att sitta en sisådär 20 centimer från min fejs och lukta katt.

Den har minst sagt gjort ett mindre bra första intryck hos moi. Men det ska vi nog klara av i alla fall.

Ochsålitegnällpådet

I söndags såg jag den nya bondfilmen. Under hela kalaset satt jag och nästan kände att någe inte stod rätt till. Det var inte förens långt efter filmens slut som jag kom på det. Kan ha varit min kompanjon som kom på det, har inte bestämt mig än, jag går ju inte på bio själv direkt, att jag går på bio över huvud taget är ju ett jävla mirakel. Håhåjaja.

"Men jag saknade ändå alla bondprylar i filmen...", sa han.

"Jamen JAAAAAAAAAAAA!" hör jag min mun säga. Sen känner jag i samma veva hur min arm svänger upp och hur mitt finger pekar mot himlen Ett ståtligt rakt finger var det. "Justeja, det var det som fattades!", säger min mun igen.

Sen lugnade jag mig.

Men hallå här. En bondfilm utan bondprylar. Det blir ju bara en vanlig actionrulle. Eller? Vart var mobilen som kunde vecklas ut till en bil? Pennan som kunde bomba sönder allt och lite till? Boken som kunde gömma pengar i ett litet fack?

Gör man en kladdkaka utan kladd?

Nej.

Då borde man inte göra en bondfilm utan bondprylar.

Phillie

Dr. Phil har väldigt mycket smink på sig såg jag alldeles nyss.
Det nästan kittlar i näsan på mig, känns som om pudret flyger genom tv-skärmen varje gång han pratar.

Vart får jag allt ifrån? G-löggen!

Idag släpps 08-glöggen. Glöggen för årgång 2008. 08. Glögg. Inga konstigheter. Allt är i sin ordning.

Eller?!

Jag skulle nog inte påstå det nej. För vad är det för smak på tvåtusenåttas glögg? Svar blåbär.

Blåbär? Blå-bär!

Blåbär är sommar.
Snö är vinter.
Jordgubbar är sommar.
Vantar och halsduk är vinter.
Smultron är sommar.
Tomtebloss är vinter.

Hellre en glögg med smak av, låt oss säga tomtefar....... Nej förresten, låt oss inte säga det. En mycket osmaklig bild dök just upp i mitt trötta huvud. Dåligt val. Hellre glögg med smak av julgran, klappar eller snö. Rätt smak på rätt årstid.

Är det för mycket begärt?

Mask

När det regnar fylls gator, trottoarer, stigar och annat dylikt av mask. Miljoner maskar överallt som bara ligger för dom är för långsamma för att fly undan döden.

Igår var en sådan kväll när det var extra mycket mask och det blev som väldigt jätte svårt att väja undan för varenda en, nästan frustrerande. Mörkret underlättade ju inte heller.

Så istället smetade jag på och tänke att nu är det bra skönt att man inte är buddhist.

En rysk ordningsvakt, bra skit.

Ikväll ska jag agera ordningsvakt.
Joda, visst ska jag det.
Även om det bara är på låtsas så betyder det fortfarande väldigt mycket för mig.
Kommer verkligen gå in för rollen.
Det gjorde jag förra gången också, men då fick jag lite klagomål och folk tyckte att jag hade varit otrevlig.
Och då tänkte jag, men hur ska jag kunna vara acceptabelt trevlig mot ett gäng fulla ynglingar som jag inte känner?
Alkohol blev svaret.
Ser framför mig hur jag står där smuttandes på min fickplunta i kylan och muttrar.
Bärandes på mitt givär och mössa med öronlappar.
Likt en äkta rysk soldat.
Och så ska jag säga "Njet" hela kvällen.
Njet njet njet.
Det är ett tungt ord det.

Ibland kan det bli lite fel minsann

Det är jobbigt med situationer där det råder allvar med stort A, stunder då det inte är särskilt smart att skratta, garva, fnissa, flina och allra minst märka ord. Ungefär precis som när mor min ger en ganska befogad tillsägelse, icke utskällning, en lugn och sansad tillsägelse med en röst av den där lite trötta storten "kommer-det-här-att-gå-in-nu-eller-ska-jag-återigen-behöva-säga-samma-sak-för-sjuhundrasjuttioelfte-gången-?"

Hon ville reda ut varför jag inte hade tagit hand om tvätten innan jag lämnade hemmet. Jag glömde, så enkelt var det. Sen att jag gjorde en ganska oskön tajming och glömde tvätten efter att vi hade hyst lite agg mot varandra var kanske inte det bästa. Fick klargöra att det bara var en enkel vanlig glömning och ingen som helst trulig pulig protest.

"Ja jag tänkte väl... För det kändes lite som ett finger i näsan...", svarar lilla mamma.

Jo, ja, ne...va? Ett finger i näsan, vad försöker kvinnan säga nu? Har hon komponerat ett eget talesätt som hon nyligen börjat använda sig utav? I sånafall är det inte särskilt bra, för jag fattar ingenting.

Jag satt som ett frågetecken och visste inte riktigt vad, tills jag förstod att mamma hade sagt fel.

Nu var detta ingen gapande utskällning som innehöll spott och fräs, då brukar jag undvika att märka personens felsägningar i och med att det ofta leder till en mer förargad och kanske lite mer förnärmad person. Finns risk för att gapandet forsätter onödigt mycket längre då. Och det vill man ju inte.

Jag hade precis bestämt mig för att låta det glida förbi när jag hör mamma säga:

"Nämen, ha ha, ett finger i näsan, ha ha, jag menar självklart ett finger i ansiktet (och syftar på fuck-you-tecknet) ha ha"

Vi luftade våra lungor lite. Och jag kan fortfarande inte släppa bilden av hur det skulle se ut under en verbal fight mellan mor och dotter där det är tänkt att den truliga tonåringen skriker "Men du fattar ju ingenting jävla kärringjävel!" samtidigt som hon stormar ut och smäller igen dörren, ISTÄLLET argt och bestämt stoppar upp fingret i mammas näsa. Och hur modern inser allvaret i sin dotters handling, drar efter andan och säger med en litet tilltäppt röst "Nu är det kokta fläsket stekt...!"


Ja herregud. Hur uttråkad är inte jag...

En mindre katastrof

Låt mig få säga er en sak. Jag var kung på att koka ägg. Bäst. Bästaste. Jag fick alltid äran att avnjuta varje ägg precis som jag ville ha det.

Var.

Jag säger var för att jag tydligen inte är det längre. Något har hänt. Och jag vet fan inte vad. Men det är andra gången som mitt ägg ser ut som om det blivit misshandlat av en shotgun med hjärnan hängandes utanför skalet.

Blir en aningens osugen på ägget då, måste jag erkänna.

nej nej nej nej

Den jobbigaste sorten av väntan, väntan på ett samtal. Jag som började så bra i morse. Skulle ringa angående ett jobb. Så självsäker. Så fit for fight. Näst intill langade upp fötterna på bordet och vägde på stolen, men lugnade ner mig.

Jag skulle ringa honom.

Han skulle svara när jag ringde.

Men så blev inte fallet. Telefonsvararen är vad som blev. Och nu är allt åt helvete. Sitter ju på helspänn och bara väntar. Det kan ringa när som helst. Nu, snart, senare, om 3 minter och 7 sekunder. Han kanske inte ringer alls! Jag kanske måste ringa upp igen om några timmar, kan man göra det eller är det fel?

Flyttar ständigt runt mobilen och tänker hela tiden på att lägga den med displayen nedåt, ljudet måste kunna strömma fritt ur högtalarna (heter det högtalare på en mobil?), det går inte för sig att missa detta samtal. Icke!

En tanke är att ha mobilen på mig. I någon ficka. Men risken finns att jag blir så skrämd av vibrationerna när det väl ringer, om det ringer, herregud, att jag blir helt stirrig när jag svarar. Flög i taket när posten damp ner. Inga bra varningssignaler.

Vågar inte gå på toaletten heller. Tänk om jag tappar mobilen i toaletten. Eller ännu värre, tänk om det ringer när jag sitter och kissar och blir så glad när det ringer att jag tänker "Yes, äntligen. nu är det över", och jag glömmer att jag är upptagen med att kissa och reser mig upp för snabbt och det kommer kiss överallt.

Satan. Nu blev jag kissnödig.

Det här kommer att bli en lång dag...

"#¤%&YHGFDWQWErfgb

Döda mig..............snälla.

Fredag, vin och Traffic

Ja jävlar i min lilla låda, idag är det fredag.
Ikväll bär det av till inget mindre än Traffic, säger jag och låtsas veta precis vad jag pratar om.
Det gör jag inte.
Men det gör Isabelle, det är hon som har lurat med mig dit.
Isabelle.
Min barndomsvän.
Vi har känt varandra sen vi var mycket små.
Det hela började med att hon ville komma över och klappa familjens kanin.
En stor jävel, typ vädur eller någonting.

Bosse-Jum-Jum.

Det var hans namn det.
Klart det var jag som döpte honom, jag fick äran av mor min.
Att döpa familjens kanin.
Ingen som helst aning om hur jag kan ha tänkats tänka när jag klämde fram det namnet.
Inte mamma heller.
Hon kanse till och med ångrade sig en aning.
Men ett löfte ska hållas.
Bosse-Jum-Jum blev det.

Så en vinterdag när jag ligger i en snöfylld hängmatta ute i trädgården och chillar (ja, jag har nog i stort sett varit vrickad i hela mitt liv) traskar Isabelle förbi.
Stannar upp.
Frågar.

"Får jag klappa din kanin?"

"Kan du väl få.", svarar jag.

En jävla golddigger den där Isabelle.
Fast alla barn har nog en liten golddigger i sig.
Man kunde ju köpa en kompis för en klubba.
Sen var det inget mer med det, och vi blev bästaste bästisar i hela gullevärlden.

Hon är rolig hon.

Nu kör vi.

Vilket jävla antiklimax...

...Här har man gått och längtat efter sitt ägg i hela sex minuter. Och när man kommer fram till kastrullen så ser det ut SÅDÄR.

God fucking morgon.

När ansträngningsnivån ligger på noll

Min och minstingens konversationer är nog vad man skulle kunna kalla för "inte så givande", eller om hon skulle vara lite äldre och lite mer förstående skulle det nog vara hon som skulle tycka att det var min respons i våra konversationer som är icke givande. Men nu är det inte så. Och hon nöjer sig.

Det här måste banne mig vara 3-i-topp som jag delar med mig av till miniplutten:


"Va tokigt"


"Åha/Aha/Nähä"


"Coolt"

Men kära du!

Finn två fel. Rött sitter där blått ska sitta och blått sitter där rött ska sitta.

Varför?

För vi har ett jävla stolpskott till vaktmästare.

Kommer med uppgiften att fixa den läckande kranen, men likt förbannat lämnar han ett nytt problem efter sig.

Man tror att man ska vänja sig fort, men då och då skållar jag händerna eller slänger svinkallt vatten i fejan...

Nä ni. Det känns inte allt för jävla bra att denna tomte har nycklarna till vårt kära hem. Inte alls.

När det kokar i kroppen...

För inte mindre än en minut sen skådade mitt friska och mitt mindre friska öga kanske det vidrigaste youtubeklippet jag sett i hela mitt liv.

En liten pojke som kanske inte kommer från den rikaste familjen ska öppna sin julklapp och börjar sakta men säkert inse att det han håller i kan vara det, det som han mest troligen önskar sig värsta mesta bästa i hela vida världen, barn är ju så, lever i nuet, OCH visst är det det. Ett X-Box.

Pojken kan inte förstå. Pojken är för glad. Pojken måste samla sig i några sekunder, bara sitter och är glad. Sedan fortsätter han att öppna kartongen. En kartong till ett X-Box som inte innehåller ett X-Box.

Istället ligger där i vidriga kläder. Äckliga kläder som inget vettigt barn önskar sig i någon form av present. Det finns till och med en låt som bevisar det.

Nu förstår pojken verkligen ingenting. Nu sitter han ännu stillare än vad han gjorde när han först trodde att han var den lyckligaste pojken som fanns. Nu fylld av tomhet.

Kollar på mor och far. Vad gör mor och far? Skrattar. Hånar. "Trodde du verkligen att det var ett X-Box?! Du vet ju att vi inte har råd med det, ha ha!" Och liknande geniala komplimanger stärker den lille som just sitter och får sin värld krossad. Inte bara drar farsgubben ett skämt som absolut inte ska genomföras mot barn, kanske vuxna och kanske vänner, men inte mot barn, dotter eller son. Utan nu sitter alla och garvar åt hur roligt det hela är och vilken dumsnut han har varit som verkligen kunde gå på den lätta.

Han sitter och sitter och sitter. Tyst och stilla. Säger inte ett ord, håller på att börja gråta men håller tillbaka.

Och här tänker jag "Aj mitt hjärta." Ja jag har känslor till er som sätter i halsen, typ lillasyster. Så käft!

Jag vill genast sätta mig på ett plan till USA, söka upp den lille parveln (skita i att det jag sett inte hände live), hålla om, trösta, hyscha. Säga att allt kommer att bli bra. När han lugnat ner sig en aning och insett att jag inte är en främling av den onda sorten tänkte jag mig att jag skulle fråga honom "Har du någonsin hört att man skall aldrig hämnas, att hämnd inte är någe att ha?" Då nickar pojken. "Det är den. Hämnden är ljuvlig...", säger jag.

Och så lägger jag upp värsta mesta bästa planen åt pojken som visar hur han kan döda hela sin skitfamilj.

Jag har rätt även när jag har fel

Bakis som jag är försöker jag texta det finaste jag kan på ett viktigt kuvert som ska iväg till en viktig person. Det är inte varje dag jag gör det inte. Därför frågar jag mamma tusenelva frågor för att försäkra mig om att allt blir perfekt. När sista momentet ska genomföras, skriva avsändaren, händer något oväntat. Okej, kanske inte allt för jävla oväntat.

Jag: Nämen vaihelvete!

Mamma:.....

Jag: 4!! Inte fan bor vi på nummer 4!? Eller gör vi?? Näe det är klart i fan att vi inte gör. Vi bor på 13, eller hur? Vart har jag fått 4 ifrån??

Mamma: Jag vet inte. Vi bor på 13.

Jag: Vänta! Jag kan ge mig fan på att det står ***** 4 på skylten mittemot som man ser från balkongen. Det kanske är där jag fått det från. Det är klart som fan att det är där jag har fått det ifrån!

(Och menar att jag har ett djävulskt minne för siffror som plockar på sig en massa information från höger och vänster utan att jag ens själv lägger märke till det eller behöver anstränga mig heller för den delen. Vem försker jag lura?)

Jag: Jag lovar att det är så. HA! (Reser mig från stolen och traskar ut på balkongen.)

Jag, igen, från balkong: Menvafa..! Det står ju inte alls 4 där! Det står ingenting, bara namnet på gatan!

Mamma: Försöker du hitta någon som kan bära ansvaret för felet du gjorde?

Jag:.........................................Jag kan väl bara kluddra över 4:an och skriva dit ett 13 brevid? Jag gör så.


Så var det inte mer med den saken. Klar för att stoppas undan och aldrig mer talas om.

Men duuuråååå!

Världens dummaste polis.
Så löd titeln till detta klipp.
Men då undrar jag vad ljushuvudet själv hade gjort i samma situation.
Åkt å köpt lite eltejp och sen sprungit runt bilden 48 varv?
Det hinner man ju inte.
Skjutit dom?
Det får man ju inte.

Det finns nog inte så mycket att göra i hans läge, men vad vet jag.
Jag är ingen gränspolis direkt.
Jag är en helt neutral Sara som lutar sig tillbaka knäpper händerna över magen.
Och njuter.
Kanske slänger bak huvudet lite och blottar gommen.
Replayar en gång eller två.

Vad är det för dag idag?

Igår gick jag omkring och sjöng på en och samma låt hela dagen. Om, och om, och om igen. Jag blev tokig. Men kunde inte sluta för det. Sen att jag har fått denna låt på hjärnan från en mobilsignal gör inte saken mycket bättre. Varför? För att personen mer eller mindre svarar vid samma ställe i låten. Vad händer då? Jag går egentligen inte omkring och sjunger på en och samma låt, utan på en och samma mening. Om, och om, och om igen. Tokig! Är vad jag blir.

"Väälkommen till våååran ö..."

Tystnad.

"Väälkommen till våååran ö..."

2 minuter går...

"Väälkommen till våååran ö..."

En stund senare...

Jajaja alla är så fucking välkommna till våran skitö, tänkte jag till slut. Men inte fan slutade låten sjunga sig själv i skallen för det.

Idag är en ny dag. Låten är borta. Skönt. Ersatt med en ny. Lite finare, lite bättre. Jag har komponerat den själv. Det säger väl allt. Så här går den.

"Freeeeeeeedag. Fredag. Fredag. Fredag. Fredaaaaaaaaaaaag. FREDAG-G-G-G-G! Ge mig ett F - F! Ge mig ett R -R! Ge mig ett.... Ge mig ett FREDAG! Freeeeeeeeeeeeeeeee-heeeeeeeeeeeeee-daaaaaaaaaaa-haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag! Fredag, fredag, fredag, fredag!!"

En Anna några järn senare

Det var en gång en Anna.
Jag tror hon hette Anna, har faktiskt ingen aning.
Är rätt dålig på namn.
Anna är kompis med Angela, min kusin.
Angela delade med sig av en väldigt fin anekdot som Anna skapat, men som Angela själv inte vittnat till.
Annars hade hon nog ingripit.
Min kusin är en väldigt god människa.
Ej av den elaka sorten.

Hur som haver!

Anna är ute och slänger runt sig själv på krogen.
Spritkonsumtion på hög nivå.
Lite för hög nivå.
Anna stapplar hem.
Utan skor på fötterna, i Sveriges sköna vinterkyla, för dom har hon på händerna.
Och med sina händer "går" hon med skorna längs med husens väggar.
En vänlig själ som känner igen lilla Anna och tror sig veta var hon bor ringer polisen och ber dom skjutsa hem henne.
Polis kommer.
Polis skjutsar.
Anna ringer ett telefonsamtal, klockan fyra på natten.
Så här lyder konversationen:

Anna: Tuuuuut-tuuuuuuuuut-tuuut-tuuuuuuuuut-tuuuut!

Vännina: Anna är det du?!

Anna: Tuuuuuuuuuuuut-tuuuuut-tuuuuuuuuuuuuuut-tuuut-tuuuuuuuuuuuuuuut!

Vännina: Vad händer Anna? Mår du bra?

Anna: Tuuuuuuuuuuuut-tuuuuuuuuut-tuuuuuuuuuuuuuuuuut!

Vännina: Kan du svara!

Anna tutar lite till.
Kanske för att berätta att hon åker polisbil.
Men ingen vet.
Sedan lägger hon på.

På morgonen vaknar hon, tack och lov i sin säng.
Naken.
Kläderna hittar hon lite var stans i lägenheten.
Men inte riktigt alla.
En titt ut i trapphuset avslöjar att hon kan ha börjat klä av sig för läggdags en aningens för tidigt.
Där ligger linne och BH.


Ojsanhejsan vad Sara skrattade, jag skrattade mig nästan till en hostattack.
Men sen tänkte jag "Gud, låt mig aldrig göra en Anna."
Fast gubben finns ju inte.
Så det lär väl gå åt helvete.

Dagens outfit:

Brustet blodkärl.

crap

Mamma kommer hem efter en trevlig och givande dag på jobbet.

"Men vafa...! Har inte katten fått mat?? (två, tre sekunder tystnad) Saaaaaaaaaaaaaraaa!?!"

As. Min strategi angående utfodrandet av katten har blivit avslöjad. Och inte nog med det, jag skäms också.

Saker som är äckliga:

Kattmat.
Lukt = äcklig. Utseendet = äcklig. Konsistens = äcklig. Smak = ...inget av det som nämnts tidigare talar för att denna punkt skulle kunna vara positiv.
Därför serverar jag aldrig katten mat heller. Jag lyckas alltid hålla mig undan när skålens innehåll börjar lida mot sitt slut. Om mamma ber mig mata katten säger jag "Ok" men gör det ändå inte, går istället min väg när kusten är klar. Elakt, svar ja. Men har bar skett ett fåtal tillfällen. OCH, har vi inte istället en Sara som slipper bli äcklad? Svar ja.
Hoppas bara inte mamma åker iväg en längre period och lämnar mig kvar som kattvakt. Vi vet ju alla hur det kommer att gå. Då skulle Mikael Persbrant kunna kliva in i lägenheten och säga precis så som han gör i trailern till sin nya serie. "Den här katten jamar inte mer."

Barn.
Barn är ömtåliga, nerbajsade, nerkissade, outbildade, förstår ingenting, jag förstår inte dom, klär sig precis som dom vill, sluga jävlar, ordervägrande, saknar förstånd... Ni inser nog att den här listan kan bli hur lång som helst.

Fiskbullar.
Se beskrivning kattmat.

Åka kommunalt en fredag eller lördagskväll i nyktert tillstånd.
Alla alkoholiserade kroppar sitter och ångar ut sina giftodörer ur alla tänkbara öppningar. Ibland i fast, eller ja mer flytande form. Det stinker med andra ord. Folk uttrycker sin idioti både verbalt och med andra metoder. En del tror till och med att dom är kungen själv och att som kungen själv får man bete sig hur som helst.

Allt detta lyckas jag på något vänster missa efter ett glas vin eller så.

.

Nypåstigna, säger konduktören. Dunk dunk, säger skallen. Ett par trosor i finaste modell följer med, hakat sig fast i plånbokens trasiga dragkedja. Först rebell, tänker inte ta bort. Herrn har väl sett damunderkläder förut. Fast inte mina, mitt på ljusa dan, på roslagsbanan. Generad. Ångrar sig. Tar bort. Visar SL-kort. Konduktör står kvar. Tittar osäkert upp. Duktiga konduktören ville bara ta sig en titt i ögonen mina, se efter om flicka skäms, analysera om hon är på väg hem efter nattens bravader. Smink i halva ansiktet och stinker gammal sprit. Svaret blir ja. Dröjer sig kvar i två evigheter. Kan ha varit två sekunder, men det känns som två evigheters evigheter. Skakar på sitt fula huvud och återgår till arbete. Jag kan då inte skaka på mitt huvud, för tungt, för fullt med nackspärr. Sovit på en rutig soffa i alldeles för få och alldeles för många timmar på en och samma gång. Törstig. Hungrig. Rapar, smakar kebab. Då åt man tydligen kebab igår da. Börjar sakta men säkert undra om jag blivit för gammal för det här. Om jag har missat mitt bästföredatum och vägrar inse att jag dricker sur mjölk. Kanske borde vakna. Bli vuxen. På allvar...

Jamen visst är det lördag.

Det har berättats så fina fyllehistorier för mig dom senaste dagarna.
Ni ska också få höra, jag lovar.
Men nu ska jag iväg och skapa min egen.
















































höh.

Det blir inte roligare än vad man göre.

Mamma tycker att jag använder för mycket diskmedel.

Jag tycker att mamma är tråkig.

Nämen hallååå?

"...sen har jag värsta superimmunförsvaret, blir aldrig sjuk och återhämtar mig snabbast i hela vida världen! Så bli inte ledsen eller förvånad om det inte går lika bra för dig..."

Detta sms kan vi hitta i min utkorg. Klargjorde, inget skryt, för en god vän att jag då minsann aldrig bli sjuk. A l d r i g.

Det gick en sisådär 24 timmar och nu sitter jag här hostig och jävlig.

Vad fan hände? Hur ska jag tolka detta?

Dagen efter

Alkohol. Ibland kan det var lite jobbigt dagen efter. En del gånger mycket jobbigt. Hur många gånger ska en människa behöva ligga i fosterställning och tycka synd om sig själv, läsa i sin utkorg och inse att det här är inte riktigt bra någonstans eller för den delen behöva kartlägga hela sin utekväll dagen efter via ringda samtal, utgångna och inkomna sms?

Jobbigt. Jobbigt. Jobbigt.

Usch och blä.

Skam.

Ågren.

Dö.

Jafyfan. Man har ju lyckats skapa en hel del mästerverk i nattens dimma. Ni kanske sitter och ruvar på en och annan "Mona Lisa" ni. Sitter framför skärmen med antingen gråt eller flin i ansiktet ditt.

Men min fd. arbetskollega, som jag jobbade med i exakt fyra timmar innan hon slutatde efter första dagen, slår nog oss flesta med hästlängder. Jag säger bara Norge. Kvinnan vaknade upp i NORGE. Lilla mamma ringer och frågar vart hon håller hus. Oslo blir svaret.

Varken pengar, pass, legg eller kort.

Jag blev minst sagt imponerad. Skrattade högt och tydligt, slängde bak med hela huvudet, vidöppen mun och applåderande händer.

Sen blev jag lika glad över att chefen vår, som även hon närvarade under lunchen, är ung och rolig. Vill ju inte ge en felaktig bild av mig själv som en dum omogen icke-ansvarstagande skit.

För det är jag inte.

Ibland kan man undra: Vad hände nu?

Om, OM, jag ska fråga lillasyster hur det kommer sig att hon väljer att lägga sin huvudbonad på golvet, vid kattlådan, så nära så att den nästan skedar med bajset. Peka med mitt rakaste finger och fråga om det var planerat, om det känns spännande, om jag kanske har missat något viktigt. Vill veta. Vill försöka förstå.

Sen ska jag kalla henne för Bajshuvud en tid framöver. Vare sig hon godkänner det eller ej. För vill man inte bli kallad för Bajshuvud ska man banneme inte beblanda sin mössa som kommer att sitta på hjässan ett fåtal centimeter från ansiktet med bajs.

Dagens kommentar tar mamma

"Undra om hon har lite ADHD, fast baklänges..."

omviskulletaochrewindalite?

Det är inte lätt när det är svårt.
När det är tråkigt så är det fan inte roligt.
Och satan i helvete vad man känner sig dum när man inte är smart.



....har jag märkt.

Här har vi honom, den lille räven.

Frlördag?

Det känns bra att när klockan var 2:35 i natt existerade ingen veckodag för mig.
Det var varken fredag eller lördag.
Fredag var igår och lördag skulle det bli sen.
Men inget utav dom.
Ibland har man inte riktigt alla hästar inne, men det är inget man erkänner.

Vad mer?
Jo, jag vaknade upp med en mindre buddhastaty i väskan min.
Jomenvisstserru.
Där har vi äkta lycka.
En riktigt fin trofé vill jag lova.
Och tung.
För att släpa omkring på en hel kväll så vägde den en liten del, insåg jag.
Den vart ju som lite tyngre i slutet, inte alls lika lätt som den var under dom första sekunderna.
Men det var det värt - oja!

Barn, igår var det fredag...

...tänk på det nästa gång. För i morgon är det lördag.

Piller mig hit och piller mig dit

Detta lilla gudomliga piller som kom att existera på vår jord likt en julklapp från kanske världens mest överskattade gubbe, Gud. Eller så insåg en skärpt jävel att vi utan snoppar vill kunna ligga med dom med snoppar utan att konsekvensen blir en äcklig liten ungdumming för det. Och nånstans nångång börjades det pyttsa ut kondomer, spiraler, p-piller och gud vet vad. Han vet inte så mycket nu för tiden.

Men detta piller. Detta gudomliga lilla piller har väckt en liten fråga i min hjärna. Och själva manualen som tillkommer slängde jag nog så fort jag såg den, ibland tenderar min manliga sida att ta över en aningens för mycket.

Kan det vara så att detta lilla piller kan messa up huden man bär över sitt ansikte?

Kan det vara så att jag har kommit till en punkt där jag inte kan älska mitt lilla piller till fullo utan att samtidigt hata det på ett litet hörn?

Man borde veta bättre

Jag kan tycka att det var lite ostrategiskt av mig att bestämma sig för att vilja använda internet när man vill när internet inte finns i vägguttaget. Att börja blogga alltså.

Men nu har det blitt ändring på det också.

Det ändras på mycket nu för tiden.

Nu. Sleepytime.

Dagens observation.

Det finns ett hål i marken mitt på torget... Ett hål med tre träd i. Ingenting annat. Och jag kan likt förbannat inte låta bli att störa mig på det. Inte på den geniala idén att sätta ut ett hål i marken mitt på ett torg, folk kan få sätta ut hål bäst dom vill bara jag slipper gräva eller rasa ner i dom. Men varför bygga ett hål utan en tanke på att ha någonting i det? DET förstår jag inte. Och nej träd hör i n t e till den kategorin. Jag förväntar mig ett lejon eller en björn. Eller åtminstoned att det är till för att slänga ner oönskat folk.

Ja, nä. Jag blir då inte riktigt klok på det hela. Om inte annat får jag göra något åt saken själv och slänga ner en katt eller människa någon natt när jag är på sara-kirrar-humör.

En liten fråga så här på småtimmarna.

Hur lat kan en kär familjemedlem vara? Och missförstå mig inte för jag är nog bland den lataste topp-tio jag känner, men nog fan skulle jag orka lyfta ner detta 1 gram tunga as (som nog orsakat oändligt många raseriutbrott endast av sin blåtta närvaro) och ja, JA, jag tänker fortsätta att skriva utan punkter och fortsätta att låtsas som ingenting utan bara traska in här efter en sisådär tre månader av tysthet utan en förklaring, utan ett förlåt - skulle du fråga eller påpeka något skulle jag antagligen bara skylla allt på dig, så låt oss låta bli, låt oss låta mig försöka igen, är ni med mig? Klart ni är! PUNKT

3, 2, 1, NOLL!

Klockan är inte ens nio och alkoholen pumpar redan i mitt blod. Nu kör vi, full fart!

4

Aa jag vet inte hur eran söndag ser ut, meneee jag klagar inte.

4

Fy-ra.
FYRA sketna dagar kvar.
Det är bara en dag mer än vad jag spenderade på projektarbetet, det är ingenting!
Hur fort kommer inte det här gå?
Poff kommer det säga, sen ligger man där med brutalaste baksmällan och arbetslös.
Men det ser vi fram emot, eller hur?
Eller hur?!
Hjälp.

Nej nu måste jag rusa. Ska iväg och vanadalisera några lakan.

5

En ny regel har införts i mitt liv. Aldrig, aldrig, aldrig mer att jag någonsin åker in till stan för att inkasera oviktiga såväl som viktiga saker på en löningshelg. Det finns inte på min karta längre. Om en dag på stan under löningshelgen vore min vän på Facebook hade jag gått in och tagit bort den på dirr, det är typ det värsta man kan göra där vad jag har förstått.

Varför?

Svaret är enkelt.

Jag gillar inte människor. Människor är vidriga.

6

Kamilla: Vill du ha cola?

Jag: Aafan!

Kamilla:...

Jag:...

Kamilla: Det finns där nere.

7

Dö. Det är vad jag vill göra... eller möjligtvis orsaka någon annans.

8

Kan det vara en tvångstanke jag har?
Jag vet inte.
Men näst intill varje gång jag shoppar godis, främst lösvikt, äter jag upp allt.
Allt.
På en gång.
Det spelar ingen roll om suget dog efter halva påsen eller om det trycker på i halsen så att jag knappt kan hålla emot.

Ikväll var en sådan kväll.

Halva påsen kvar.
Och jag är nöjd.
Knäpper händerna och lägger dom belåtet över magen, andas ut i en ljudlig suck.
Riktigt njuter.
Det går en sisådär fem sekunder, sen börjas det.
Sneglar lite på påsen.
Äsch, en till kan jag ta.
Eller tre.
Sa jag tre?
Jag menar sju.
Nu är det riktigt jävla tokfullt i magen.
Höggravid för hela slanten.
Här kan man nästan tro att jag ska sluta.
Men det gör jag ju inte.
Det bara går inte.
Får värsta ågrensattacken av bara tanken på att lämna kvar godiset.
Då kommer det ju att finnas kvar godis i morgon och det innebär att jag kommer att äta godis två dagar i rad, det går inte alls för sig!
Bättre att få i sig skiten nu på en gång så har man det avklarat.
Kom igen, bara åtta godisar kvar.
Det bildas svettpärlor i pannan min och tårarna är inte långt borta.
Förfan Sara, don't be such a pussy!
Tre bitar kvar.
Hjärtat slår på högvarv.
Andningspaus.
Långsam in och långsamt ut.
Annars är det mer än bara luft som kommer ut på tillbakavägen.

När påsen tillslut är tom skulle man kunna tro att jag är tillfredsställd
Men det är jag inte.
För jag mår illa.
Jätteilla.
Hur kan man vara glad och spyfärdig på samma gång?
Det går ju inte.
Men ändå har jag inte slutat efter 19 år.

8

Jag är ledsen.
Mycket ledsen.
Plakatbilden jag har legat och ruvat på i veckor kan inte användas.
Katastrof.
Dubbel katastrof!
Nödlösning gäller.
Gillar jag nödlösningar?
Svar nej.

9

Även fast jag

alldeles

just

precis

nyligen

skrev att det är inte mindre än nio dagar kvar och ingen beställning av mitt plakat har skickats in, slås jag inte av tanken att jag kanske står där utan svinplakatet.
Nej nej!
För all del.
Jag kör vidare utan problem.
Pang bomb på ba.
Bra där.
Skärpning, nu!

9

Nio dagar kvar och vi har fortfarande inte kirrat mitt plakat, mitt kära plakat.
Blir rörd av bara tanken på det.
Det kommer bli så bra.
För bra.

10

Kom just på en sak.
Det är bara tio dagar kvar tills jag tar studenten.
Vad hände där, lixom?

En liten liten fråga.

Hypotetiskt. Om du skulle slå nattklubbschefen till din favoritklubb i skrevet, varpå denne skulle få riktigt ganska ont, skulle du gå tillbaka nästa helg och be om ursäkt eller hålla dig undan ett tag och sen be om ursäkt?

Hypotetiskt.


Få höra. Hur skulle ni har gjort.

Inte coolt...

"Jag blir så trött på mig själv", har jag sagt mest hela dagen idag.

Det finns ju en anledning till det.

"Sara fick en karatefyllaaaaaa!", har jag fått sjunget för mig i morse.

Det finns det ju också en anledning till.

Omogen Frukt

Sadu skiva?

Jag frös i hundra år och lite till. Sen när jag äntligen kommer in i Mc-underbara-Donalds värme beställer jag en glass. En glass. Nu, en och en halv timme senare, är det fortfarande helt kallt i magen.

Hur känns det?

Inte så bra.

Gör inte om det, Sara.

Ok.

Tack.

Man tager vad man haver

Hur fattig är Sara Andersson?

Det kan jag tala om för er. Jag använder handkrämen till ansiktet, eftersom den äkta varan är slut. Den ni.

Björn Gustafsson as Lenny Starfighter

Då är det bara att börja räkna ner tills the big day is here, som jag brukar säga.

Lördag.

När man går på krogen är det viktigt att ha kul... Full fart.

Inte torsdag...

T som i...

Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag! Torsdag!

Guess What!?

TOHO-SHDAHA!

På torsdah på torsdah på torsdah!

Efter en veckas konstant drickande tog jag det otroligt mogna beslutet att stanna hemma helgen som var och även vara vit en vecka framåt. Torsdag till torsdag alltså. Snart har jag completat the mission, bortsett från ett glas öl och ett glas vin men dom gills inte för jag blundade när jag drack dom.

Nu på torsdag är det skiva. Nu på torsdag är det fira. Nu på torsdag, det är allt jag tänkter på just nu. Det kommer att bli ruskigt bra vill jag tro. TORSDAG!







....toooorsdaag.

Varsågod Ida!

Tänkte underlätta för dig till nästa gång. Så här ser filmen ut.

Min syster

Igår vart jag jätte trakaserad av mamma och syster.

Igår var jag inte så smart.

Trött. Sliten.

Allt stod stilla i mitt huvud.

Meningar påbörjades för att aldrig avslutas.

Ord byttes ut. Hittades på.

Jag orbajsade hela dagen och kvällen.

Sen drar det ihops sig för min del.

Dags att göra staden osäker.

Men hinner precis höra att syster min ska hyra Guldkompassen.

Alldeles för tidigt i morse hasar jag mig upp ur sängen.

Släpar mig ut i köket.

Där ligger en film.

Men inte Guldkompassen inte.

Jag: Skulle du inte se Guldkompassen?

Syster: Joo.

Jag: Men det här är ju inte den.

Syster: Nej.... Märkte det.

Jag: Va?

Syster: Jag trodde att det var den.

Jag:....HA-HA! Va?! Hur kunde du tro att det här var Guldkompassen?!

Syster:....

Jag: Hahahahaha! Va?? Hur kunde du det?!

Syster:....

Jag: Står det någonstans på den att den heter det? Hahaha!

Mamma: Ge henne lite lite uppmärksamhet. Hon vill ha credd för att idag är det hon som inte är dum.

15:e April - Skurkar vs. Hjältar

TMNT
Bättre sent än aldrig.

Tuff, Tuffare, Sara Andersson

Min gosiga plats

Sarah, Mongo, Kamilla

Två minnesvärda stunder under min och Kamillas hemgång. Båda när jag samtalar med främlingar.

Minnesvärd stund 1. - Slussen vid bussarna.

Främling: Ursäkta mig!

Vi: Aa?

Främling: Ni vet inte nåt ställe man kan dra till nu?

Kamilla: Vadå för typ av ställe?

Främling: Något hak eller så?

Jag: Asså det är nog inte så mycket som är öppet nu en tisdagkväll efter två. Vi har inte så stor koll på haken heller.

Främling (som för övrigt inte stör sig på att han rådfrågar två stycken ninja turtles): Aha, aa men tack för hjälpen i alla fall.

Jag: Ninja!

Främling: Vänder sig om och går utan att säga hejdå tilbaka.

Minnesvärd stund 2. - Kiosk

Kioskman: Coca-cola eller coca-cola light?

Jag: Vanlig cola. Duvet, en ninja som jag kan ju inte dricka light!

Kioskman: Smäller ner en vanlig cola framför nosen på mig och visar inga tecken på att vilja konversera tillbaka.

Vad är det för fel på människor undrar jag. Helt rubbade.

Sa du skiva?

Igår var skiva.
Igår var kul.
Temat var djungel.
Jag klädde ut mig till en djungelblomma.
Djungelgrön.
Ett djungelblad.
Och djungelrosa i nyllet.
Bladet var pricken över i:et.
Det var fint.
Alla ville låna, och det fick dom.
Men sen tog jag tillbaka min ögonsten.
Och varje gång kunde man skymta en djup besvikelse.
Men jag var nöjd.
Ända fram tills ett stort svartmålat ansikte och två svartmålade händer anföll mig.
Infödingen tar tag i min skalle och trycker sin kind mot min och ginder runt.
Jag hann inte reagera för fem öre.
Helt försvarslös.
Och svart.
I halva ansiktet.

Sen tog jag mina hästar och drog vidare.
Bortamatch.
Vilket ledde till att jag har traskat runt i stan och ätit lunch i form som en blomma idag.
Det var fint.
Vissa kollade.
Andra låtsades som om det regnade.
En del skämdes tror jag.
Åt mig.
Jag förstår inte varför.
Det är ju inte varje dag man får vara en blomma, varför inte njuta utav det?

Sen åkte jag hem och somnade utomhus i solen.
Sova utomhus, oslagbart.
Idag har varit en bra dag.

Vad bra att jag kämpade mig upp ur sängen och gick till lektionen...

Hur många hjärnceller har jag förlorat på endast tre dagar? Det skulle jag vilja veta. För det känns...

Fredag, utgång.
Lördag, utgång.
Söndag, utgång.

Måndag, mår jag som jag förtjänar.

Konserverad Frukt

Jamen vi säger så

- Vad associerar du till när du hör ordet satanism?

- En röd arg gubbe

- Djävulen?

- Neej, en röd arg gubbe! Arrrghhh! Samtidigt viftar hon med händerna i luften.

Hej? Va? Vem? Då?

Då var man uppe igen.
Alldeles för få timmar efter att man la sig inatt.
Luktar inge vidare gott.
Ser inge vidare fräsch ut.
Kommer inte direkt att steppa mig igenom dagen.
Har inte en aning om vad jag skriver här...
Det står stilla i huvudet.
Och allting snurrar, som min gode vän Fanny brukar säga.

TMNT

En helt vanlig tisdag...eller vad säger vi?

En Söndag

För ett antal helger sedan bestämde jag mig för att göra någonting som jag inte har gjort på mycket länge. Låna alkohol av farsgubben. Jesus, det var inte igår man gjorde det inte. Men inte hade jag förlorat fingerfärdigheten för det.

Jag skulle iväg på fecke och hade bestämt mig för att ikväll ska jag ta det lugnt och inte dricka. Råkar få syn på backen med Heineken ute i tvättstugan och undrar hur många öl man kan dricka och ändå påstå sig ha haft en lugn och nykter kväll. Två kom jag fram till.

Väl medveten om att det fanns en chans att han fortfarand räknade sina små som om vi fortfarande gick i högstadiet plockar jag bort allt som står på kartongen och kör ett testlyft. Jajamensan nog var det fler än hälften här i. Nog ska två Heineken inte göra ett så stort väsen av sig om dom försvinner.

Ställer tillbaka allting som stod runt omkring och på kartongen med dom små guldklimparna i. Ställer mig upp och stirrar. Fan! Det är någonting som inte stämmer. Flyttar papperskassen som stod ovanpå några centimeter åt vänster. Perfekt.

En trevlig kväll plus många timmar senare sitter vi och äter frukost. Jag, pappa och pappas flickvän... särbo? Särbo blir nog bra.

Särbo: Hur har det gått med den alkoholfria helgen?

Frågan var ställd till pappa. Dom verkar ha ingått i någon pakt där dom ska hålla en vit period tillsammans. Ännu anar jag icke oråd.

Pappa: Det har gått bra.
Särbo: Har du inte druckit någonting?
Pappa: Men nej!
Särbo: Nu ljuger du! Då ska jag räkna ölen i sånna fall.
Pappa: Aa men gör det då! Fan att du ska va så jävla jobbig.

Ungefär här förstår jag att jag inte ligger så bra till och börjar tänka "Satans helvetes jävla skit. Det var då själva fan att just denna gång jag bestämmer mig för att ta två sketna öl har dom ingåt i en svinpakt. Helvete!"

Jag åt upp fortare än fort och undrar om jag kan packa min saker lika snabbt. Det var ju ändå dagen jag skulle upp till mamma, det skulle inte se alltför genomskinligt ut om jag stack. Fem minuter senare är jag nästan klar men det var ändå försent. Jag hör hur det börjar raffsas och klirras ute i tvättsugan.

Särbo: 7!! 7!! Det saknas 7 och inte 5! Du har ju visst druckit!!
Pappa: Vafa... Jag lovar jag har inte druckit.... Det måste ha varit någon av ungarna!

Klamp, klamp, klamp! Han kommer närmre och närmre.

"Kom igen nu, ta det som en man. Du tog faktiskt någonting utan att fråga om lov. Någonting som du vet är ett känsligt ämne. Säg bara förlåt och att du betalar för dom. Visa att du är vuxen. Annars kommer ju faktiskt han att få skiten för någonting som du har gjort."

Pappa: Har du tagit några öl av mig Sara?!
Jag: Nej.

Jarr!

Jag måste ta en bild varje gång jag vill blogga från mobilen. Så jag tänkte att här får ni en fin gardinbild.

Fast nu mår jag litte bättre. Varsågod, tropisk frukt!

Åh neij

Jag har fått spritpenna på ögonlocket. Är vi förvånade?

Nej.

Grinig, grinigare, Sara Andersson

Huvudvärk, smack!
IG i Engelska C, smack!
Strul med klasskivan, smack!
En väldigt dålig start på helgen, smack!

Fyra käftsmällar på en dag.
Det är nog precis vad jag klarar av för att inte bryta ihop.

Sex år och redan uppkäftig

Minstingen: Vad står det här Sara? Pekar på en bricka på min nyckelring.
Jag: Bajs.
Minstingen: Va?! Står det BAJS?
Jag: Jepp. Skitstolt. Den fick jag av min mamma.
Minstingen:... Gav din mamma dig bajs? Höjer på ögonbrynen.
Jag: Nej det gjorde hon inte!! Stampar in på mitt rum och smäller igen dörren.

Kom igen, vi kör en liten lek!

Hur många trianglar ser du?

Hej igen

Det här håller inte längre. Hur lite jag än vill att min fader ska hitta denna gobit kan jag inte hålla den inlåst, den behöver frihet. Som ni kanske märkte låste jag bloggen, medvetet men i panik, jag fick nämligen höra att fader min skulle googla namnet - mitt supernamn - för att få se den kända bilden. En bild som blivit fyra. Men fotografen känner, tro det eller ej, igen mig nu och jag kan ju inte helt plötsligt byta namn. Så jag får stå mitt kast Kan i och för sig inte påstå att jag inte gillar det.

Problemet var då, som egentligen inte är något problem i sig, att jag inte såg någon anledning till varför han skulle få skåda denna vackra bild. Jag vägrade. Han kan inte ta ett nej. Han påstår sig inneha konstan att googla. Jag häpnar. Inga problem tänkte jag, för jag har redan testat och bilden kommer inte upp när man googlar mitt supernamn.

Men det stannar inte här nej. För vad kommer upp allra allra först om man googlar mitt supernamn, jo, självklart denna sida. Jag slutar häpna och börjar hyperventilera, slänger mig på datorn och blockar skiten.

Nu är den uppblockad. Det får bära eller brista. Hej då.











Bajs.

Svårt att sova

Det var ett litet ta sedan jag möblerade om. Sist jag gjorde det bestämde jag mig för att ställa sängen framför mina två inbyggda garderober, det var ju ändå så länge sen jag öppnade dom och skiten som ligger där inne använder jag ju ändå aldrig. Kläderna som jag behöver dom ligger på golvet, eller i soffan, eller i resväskan. Så garderoben den kunde jag lika gärna bomma igen.

En annan gång bestämde jag mig för att hänga upp en klänning på tork i en galge på garderobsdörren. Klänningen användes och åkte senare ner på golvet, men galgen den hänger kvar. Det går alltså
Inte att stänga dörren helt och hållet.

Inser nu att det är dags att ta ner den. För när jag ligger här och inte kan sova, vrider och vänder, vänder och vrider, och till slut hamnar mitt ansikte precis i öppningen av en garderob. Garderober ska va stängda, varför är inte min det undrar jag. Juste, galgen. Puttar lite på dörren, inge vidare resultat.

Fan. Skönt att somna nu..

Här har vi honom...

...6 kilosboven i sängdramat. Han är biff, riktigt jävla biff. Så jag vågar som riktigt inte säga till honom. Kamilla vad ska jag göra!?

Man lär sig av sina misstag

Lär er något av mitt misstag igår och glöm aldrig en rakhyvel i väskan. Det är inte alls skönt för fingrarna när man rafsar runt efter busskortet. Det kan tre jack i mitt lillfinger intyga om.

Lillasyster lärde sig något annat. Hon kommer nog aldrig mer ringa mig när hon anar att jag är ute och ränner på krogen. Hörselskadad är ett passande ord på hur hon känner sig nu.

Sense

Vi lät bartendern bestämma.. Den vart god tyckte Sarah, den till vänster men det hade ni kanske listat ut.

Kamilla jag är ledsen...

...men så här ser din gamla säng ut nu. Men vadå jag fick ha den hel i alla fal två veckor. Så det är ju kul.

Dagen efter

Ida: Vad kul att du fyller 19 Sara

Jag: Aa, jag fick nog precis allt vad en nittonåring kan önska sig!

Känns det bra? Ja, det gör det!

Jag hade en tanke, den gick så här: Ska vi köra ikväll? Och sedan gjorde vi det. Nu har vi körit. Nu är jag trött. Nu ska jag vila upp mig. För i morgon... då jävlar i mig!

Här har vi den lille rackaren! Är han inte fin?

Kan det kanske bli en tredje?

Idag har jag upplevt två tillfällen av ren lycka, båda framförda av Kamilla. Inte illa pinkat! Man kan säga att jag är i gott behov av lyckotillfällen nu, då jag sitter hemma och sliter på mitt nyss påbörjade projektarbete. När det ska vara inne? I morgon, men det ska du skita i.

1. Hemleverans av studentmössan av Kamilla i egen hög person. Ack så vacker den var.

2. Fick konstaterat att mingelbilden är nu uppe... (konstpaus)... med "Sara Ninja Andersson" skrivet under mig. Jag höll nästan på att börja gråta. Det här är vackert!

Testing, testing. Första inlägget från mobilen.

Jag vill bara uppmärksamma er på att min gamla mobil finns att köpa nu. Den är i gott skick, kanske använt den en eller två gånger. Anledningen till att jag säljer den är för att jag råkade köpa den i fel storlek. Angående priset så är jag öppen för förslag. Som sagt så gott som oanvänd!

Håll tummarna!

Jag och syster har handlat mat. Statoilmat, snabbmat, micromat. Visste redan vad jag och min mage ville ha, tar alltid samma sak om tillfälle ges. Mexikansk tacopaj, det må jag säga det är fina grejer. Älskar den!
Sen blir jag lite tveksam. En ful liten tanke dyker upp och jag börjar tänka "Men jag tar ju alltid den där. Tänk om skaldjurspajen är minst lika god och så går jag misste om det, bara för att jag tar det säkra valet framför det osäkra. Nä nu ska vi vara lite spontana och köra på en skaldjurpaj!"

Nu sitter jag här med en äcklig bajspaj och längtar efter min mexican lover... det var ju skit. Hoppas bara att glassen inte är lika äcklig, för den har jag heller aldrig ätit. Det skulle vara ännu mera skit.

Ring vettja!

Då var den nya mobilen igång, det kan inte bli bättre!

Idag är dagen då det var 19 år sedan jag föddes...

...den 1 April. Och jag är ett skämt, ett stort skämt! Så, då var det sagt. Vad skönt. Då har jag besparat er denna kraftansträngning och jag behöver inte höra det någe mer idag, right? Vi får se hur många jag orkar höra. Jag tror nog jag kommer orka med ganska många dumheter ändå, det är ju ändå min födelsedag, dock en onödig sådan, men ändå!

Vad har hänt än så länge?

Klockan ringer vid åtta och jag jublar tyst för mig själv att nu blir det snooza i en halvtimme för hela slanten. Men icke. Lillasyster är inne på två röda och jag kunde vinka hej då till min snoozning. Fast hon hade en macka med sig med ett ljus i så det gjorde ingenting. Det var rätt fint faktiskt.

Mamma har ringt och sjungit i telefonen. Det var också fint.

Och igår kom det in en tjej som inte inser att hon har kommit till fel klassrum med fel klass i. Hon sätter sig och sitter lektionen ut, hon och sitta röda ansikte. Det var också jätte fint. Fast hon sa i och för sig inte grattis, men jag räknar det som en present i alla fall.

Vad tänker ni andra göra idag, hur ska ni överträffa detta? Jag väntar med spänning.

Helt crazy

Då har vi förflyttat oss från pappa och trasig diskmaskin till mamma och trasig spis. Middagen bestod av macka, macka, flingor.

Livet leker.

Inget undantag idag inte

Satans helvetes jävla skit. Skit! Skit! Skit! Det här var inte bra. Den gamla mobilen med SIM-kort ligger hemma hos Fanny, och hon bor två evigeheter bort. Fan! Söndagar är skit.

M-m-m-mobiiil

Söndagar är piss. Söndagar suger alltid. Det bara är så. Alla söndagar förutom idag, idag är en bra dag. En sjuhelvetesbra dag skulle jag vilja säga. För idag är det sol och idag har jag åter en mobil igen, en alldeles ny och fin. Nu har det gått exakt 16 timmar och den skall invigas nu, på dirr!

Hel och vete

Tack. Tack för ingen jävla ting! Kamilla fick man ta tag på själv, nån hjälp från er fick man ju inte. Fy fan för er. Fyfan.

Ungefär hur stor koll har jag på saker och ting?

Natasha: Så hur ska du göra på tisdag da?
Jag: (Fattar ingenting - Natasha ser, Natasha fixar)
Natasha: Asså blir det middag eller fest.. utgång?
Jag: Va??
Natasha: Men du fyller ju år..?!
Jag: Vem? Jag!?

Jag tystnar genast och börjar räkna. Vänta här nu jag fyller år i april, fan jag fyller år den första april det är ju direkt efter mars. Vad är det för månad nu? Det är mars, det är slutet av mars! Helvete!

Jag: Det stämmer ju.... Inte undra på att pappa har tjatat så förbannat om vad jag önskar mig.

Dagens två problem

Problem 1. Frukost. Frukost, frukost, frukost. Vad fan ska man äta till frukost? Jag satt och funderade på det i ungefär en timme. Och plötsligt så händer det, jag råkar hitta mitt biogodis från igår. Då var det löst.

Problem 2. Jag är ju då fortfarande mobillös, det gör mig lite smått sinnesjuk kan jag få be och tala om. Det hjälper ju inte direkt att jag verkligen måste få tag på fröken Odelius, nu, eller att hemtelefonen är spärrad för mobilsamtal.
Men då kom jag att tänka på er! Mina vänner, ni som har det eftertraktade mobilnummret kan ni ta och slänga iväg ett sms till Millson och be henne ringa mig? Jag är hos pappa. Tack tack!

Tidningsmannen

Med en salig blandning av ågren och lyckorus släpade jag min tunga kropp till bussen i morse. En man kommer i farandes i full galopp. Busschauffören väntar, mannen går på. Efter några stationer har han fått nog och tackar för sig och bestämmer sig för att gå av i sista sekund, tror jag, tror busschauffören. Återigen väntar chaffisen och öppnar den nyss stängda dörren för den galopperande mannen som har ställt sig framför den.

"Neij, neij, neij!"

Han viftar med handen samtidigt som han närainpå ryter fram sitt nejande. Han var aplack. Geniet ska inte av, han förberedde sig bara. Vad har han och va sur för undrar jag, man behöver väl inte vara Einstein för att räkna ut att chaffisen kommer att tro att du ska av om du slänger dig framför dörren.

Bussen brummar vidare till nästa hållplats. Och här skulle man kunna tro att han ska av, geniet. Men det ska han inte. Dörrarna öppnas och då, då tänder det till. En stormegajävla suck frustar han fram samtidigt som han försöker döda busschauffören med blicken och sen smäller han med morgontidningen sin i räcket så att det tjongar till i hela bussen, sen blir det till att vandra långt bak i bussen med arga kliv.

Jag satt och fattade ingenting. Va?.....elller.......va?, tänkte jag. Jag säger då det, folk är ju dumma i huvudet. Jag förstår om chaffisar kan vara surmuttor, idag fick jag full förståelse för det.


Sedan fick jag förståelse för tidningsmannen. Under mitt bussbyte sitter jag och njuter av solens värme för fulla muggar. Får jag sitta ifred? Nej, ett sällskap på fyra kontorsnissar kommer och ställer sig, och vart ställer dom sig? Mitt framför mig. Det blir tvärkallt och jag börjar huttra. Dom anade inte vad dom stod och gjorde sig skyldiga till. Då kan jag säga att jag hade jag velat ha en tidning och tjongat i deras skallar. Det hade suttit fint.

Idag har jag varit en mycket förstående människa. Det känns bra.

Sa du utgång?

19:20 26 mars lämnar jag huset.

12:10 27 mars rasar jag in.

Jag hör ingenting, jag ser ingenting, jag känner ingenting. Och jag tamefan fattar ingen-ting. Idag får man ha tålamod med mig.

Att bero på ingenting...

...Årets sågning måste väl ändå gå till Carola och Andreas, vad jag förstod var många besvikna på valet att pussla ihop dom. Med frukost i min hand slår jag på tv:n. Vad ser jag? Carola... och Andreas... i så ska det låta... och dom förlorar. Jag skrattar än.

...Så har bror min kirrat en blogg, han heter Alex men kallas för Alexander. Det här kommer att bli seriösa grejer, jag lovar, jag har det på känn!

Aset, min så kallade mobil

Ropa inte hej förrän du är över bäcken, finns det något som heter.
Jag om någon vet vad det innebär.
Men inte idag tydligen.
I tron om aset har börjat leva igen börjar jag bekräfta det till min omgivning.
Och vad händer en timme senare när jag ska svara på ett sms?
Aset dör, igen!
Vad sker tio minuter senare?
Aset sätter på sig själv.

Så nu avvaktar vi och ser vart situationen leder.

Det känns inte som om jag behöver påpeka ironin i det hela...men jag gör det i alla fall.

Har nyligen haft besök av en scientolog på religionen och fastnade därför framför en dokumentär på kanal 9 om just hjärntvättarnas hjärntvättare.

Är det något som scientologer avskyr är det psykologer och mediciner, det är satan själv. Sjukdomar som schizofreni ska botas med vitaminer och på annan naturlig väg men absolut inte med påhittade mediciner som enligt dom inte har någon verkan.

Den här dokumentären hade speciellt riktat in sig på en familj, mamma, pappa, barn, där föräldrarna var scientologer och sonen var schizofren Sonen började se och höra saker som mamma och pappa varken kunde höra eller se och man förstod att något var fel, men ville absolut inte ha med psykologer att göra med. Dom lurar dig med sin påhittade mediciner.

Tillslut blir Jeremy så sjuk att han knivhugger sin mamma Elli 77 gånger i tron om att hon var ute efter honom, på grund av sin sjukdom.

Barasåattduvet

Huset höll. Bra lokal, bra musik och dessutom en utegård. I like.

Men hur såg matschemat ut för de kommande timmarna?

Start - Hemma hos mig.
Cheesecake
Vin
Cider

Huset
Öl
Shot

Resande fot
Pommes
Cola

Efterfest - Hos Fanny
Zoo
Tutti frutti
Chips
Köttbullar, makaroner och sweet hot chilisause
Gott & Blandat
Chips
Gott & Blandat

Frukost
Vatten
Yoghurt
Gott & Blandat

Två bussresor senare - Åter hemma
Vatten, vatten, vatten
Knäckemacka och ost
Idas godis
Middag 1 Kyckling, pasta, sås
Middag 2 Kött, klyftpotatis, fetaost, sås
Godis
Cheesecake
Muffin
Muffin

Däckad.

Vad upp?

Hej Töntar! Vad händer? Var ni tillräckligt starka och smarta för att klara av testet eller?!




....inte jag heller.

Låt oss köra ikväll

Någon måste ju ta på sig uppgiften att kolla om Huset håller, och då tänkte vi "Ska saker och ting bli av måste man göra det själv." Så där hittar ni oss ikväll.

Nog.

Varför velar vintern? Och varför kan inte våren bestämma sig för att nu får det vara nog, nog med dumheterna?

Vad hände nu?

Jag hade tänkt lägga ut två fina historier med varsina tillhörande bilder. Men dessa två bilder ligger i mobilen, så det sket sig ju.

Någonting annat som också är skit är Melpo, min blivande bostad i två hälsosamma veckor om inte allt för många månader. Hotell Melpo och Kalypso är partajsarhotellen i Ayia Napa, fullproppade med ungdomar, musik, alkohol och energi. Det går helt enkelt till på deras, vårat vis. Gillar man inte läget håller man sig undan, annars söker man upp dessa två byggnader innan och efter utgång.

Nu är det så att en hel näve med fåglar har viskat i mitt öra att detta Melpo skall göras om till ett familjehotell, Blue-fucking-star vill man börja kalla det. Detta ombyte sker förens efter vännerna och jag har bokat och kommer att vara klappat och klart tills vi sätter våra fötter på cypriotisk asfalt.

Min enda fråga är: Varför? Varför i jävlar mig varför?

Det finnes ingen vettig anledning för en familj att frivilligt vilja åka ner till en stad fullpackad med fulla och packade ungdummingar som beter sig dumt. Vi har dessutom satsat på balkongernas balkong i år, en superior. Tror personalen att man ska kunna hyscha och peka på den fina bluestarskylten och säga "Det här är faktiskt ett familjehotell, det är dags att sänka, klockan är 9.01!"

Dom tror sig få slut på allt ljud och förstörelse som tidigare avfärdats med en böter varpå slutsumman är som en fis i vinden efter en splittning. Men nu kommer allting självklart att upphöra när nya "ajabajaregler" förts in. Givetvis kommer ingen att trotsa bara för sakens skull nu när det är extra extra förbjudet.

Vem är det som har hittat på dessa dumheter? Vilka bajsnödiga människor är det som har tänkt så obegåvat?

Ännu en mobil avverkad.

Vad skönt att min mobil dog alldeles precis nu.
Lagom till helgen och allt.
En ruskig jävla tajming.
Precis när jag sätter mig för att ringa årets viktigaste samtal.
Och gissa om jag har nummret endast i mobilen?
Jajamensan.
Den är död.
Kaputt.
Finito.
Helt förbannat jävla svart.
Men slutar jag att trycka på knappen för det?
Nepp.
"Kanske den funkar nura?"
"Fast nu måste den ju ändå funka..."
"Men kom igen då förihelvete! FUNKA!!"

Ingen som vet

Forest Gump, Johnny Cash, Rambo. Något av dessa namn heter han i alla fall, katten alltså. Den svarta katten som strosar omkring här hemma. Den som egentligen inte är vår men bor här ändå. Den katten.

Vet ni vad han alltid gör? Han kallar på ens uppmärksamhet och när han har fått dig till att göra det han vill, nämligen att följa efter honom, traskar han framför dig i en kanske två tre meter sen tvärstannar han så att man mer eller mindre snubblar på honom eller tvärlägger sig ner så att man trampar på han.

Varför? Varför gör han så?

Rättvisan har riktigt strålat idag, eller vad tycker du Kamilla?

16:04 Kamilla ringer mig för att berätta att hon har blivit nära inpå dränkt av en jävel till förare som inte hade vett nog att undvika en vattenpöl.

21:30 Jag ringer Kamilla för att berätta att jag har hittat en hundring.

En inte helt vanlig söndag

Vart är jag nu?
Jag är hemma.
Varför är jag inte på jobbet?
Jag har slutat.
Det tar vi och firar med ett glas vatten, eller sju.
Du kan ju gissa vart jag var igår.
Och det var kul, det vill jag lova.

Nordmännen

Vandrar 1: Ska vi ta och vandra?
Vandrar 2: Fast vi har ju ingenstans att gå...

Fredag och Branvakt är två ord som inte ska stå i samma mening.

Det är fredag och min planer gick i utgångens tecken. Inte pappas. Pappa hade andra planer, för mig. Barnvakt heter det. Och etfersom det ligger en saftig avbetalning och väntar hade jag mer eller mindre inte så mycket att säga till om.

Men vad gör det om hundra år. Jag har övertalat Natasha att solidaritetssitta med mig och en flaska vin.

en risig torsdag

Få se, hur har vi mått idag?

Försovning stod på schemat, därav det risiga ansiktet och det risiga håret. En av mina två viktigaste lektioner är precis på torsdagsmornarna och hade inget val, det fick bli knuten jag sov i och facet jag vaknade upp med. Sket fullständigt i spegeln, ville ärligt talat inte veta hur jag såg ut. Och kläderna? Dom som låg övers i högen på golvet, min garderob dåra. Började alltså vid noll och har därefter bara sjunkit till minus.

Efter middagens ansträngningar att trycka ner lite mer pizza där det egentligen inte fanns någon plats kvar satte sina spår. Helt utmattad gör jag mig beredd för att i lugn och ro smälta maten. Men icke.

Bror: Sara kom hit får jag ta ett kort på dig.
Jag: Nu? Men jag...
Bror: Vadå? Du vadå??
Jag:...är ful?
Bror: Precis!

Jag tar mig en tänkare likt Winnie The Pooh och efter 2 kanske 3 sekunder är jag klar.

Jag: Ah, är det pojkarna i klassen din som undrar nu igen?
Bror: Och nu ska vi få ett slut på det!

Han såg sin chans, men jag kunde tyvärr inte bjuda på den. Skulle jag vinna på det? Svar nej. Är jag då intresserad? Svar nej.

Dagens Fråga

Fick en väldigt svår nästan lite småsluga fråga här om dagen. Om du stod i en hiss med en annan person av de motsatta könet, bara ni två, vad skulle du välja att göra då? Ja, du måste välja en.

A) Lägga av en ljudliga jävla mök, men luktfri.
B) Köra en smygare som luktar satan.

Den är svår. Fick höra hur ens plan skulle vara att köra på den luktfria och hosta samtidigt som man släppte lös den lille jäkiln, den luktfria alltså. Men den skulle ju jag köra på som för det mesta inte kan göra två saker samtidigt. Jag skulle säkerligen prutta först och sen börja hosta, vilket inte skulle förbättra det hela precis.

Nej låt mig höra nu, hur skulle ni göra?

Studiedag, vad göra?

Det är studiedag, det vill säga ingen mat kommer att serveras idag inte. Öppnar kylen och det lilla (o)ätbara som finns där gör så att det ser ännu tommare ut. Burkar med ruttna rödbetor, schweppes som gick ut 2007 och lite smör. När fan gav vi upp våra storhandlingar? Det skulle jag vilja veta.

Öppnar frysen. Den är fullproppad av en massa..nånting. Det går inte att urskilja vad då "snötäcket" runt varje isklump lixom försvårar det hela en aning. Nämen hejsan lilla glassen, ligger du här och fryser?

Lunchen är räddad.

Det var söndag och det var i väntan på en buss...

...två fjortisar i lightversion slår sig ner och jag kan ha missförstått henne men jag tror att den ena tyckte att det var kallt. Men jag vet inte riktigt.

Tjej 1: Fyfan vad kallt det är
Tjej 2: Mm...
Tjej 1: Åååhh va kallt det vaaahhh!
Tjej 2:....

Hon tog till och med i och började hacka tänder men fortfarande ingen respons från vännen sin, då jävlar åkte mobilen upp.

Tjej 1: Sitter och väntar på bussen och det är skiiit kallt! Kom hit! Jag fryyyyyyser!

P.P.A.S.A.M (personen på andra sidan av mobilen)

Tjej 1: Men jo! Vet du hur kallt det är eller!? Stampar likt Stampe själv med fötterna i marken för att än en gång understryka hur kallt det är.

P.P.A.S.A.M

Tjej 1: Men jag skiiiter i om du har shorts!! Kom hit i alla fall! Åhhhh fyfan va kallt det är!!

P.P.A.S.A.M

Tjej 1: JaAAg är inte fjortiiiis!! Ååå kallt kallt!! Kom hit annars åker vi hem! Va kallt det är!!.. Hallå...? Hallå!?

Kontentan:
1. Jag är inte förvånad att personen la på.
2. Varför utropstecken efter varje mening? Det är så dom pratar!!
3. Min lust att be henne och hålla käften var brutalt stor men jag orkade inte, det var för kallt.

Dagens underhållning

Idag har jag stimulerat mina skrattgropar genom att ständigt lägga på i Natashas öra. Barnslig? Jag? Neeeeej nej.

Det vankades utgång

Dunk dunk. Huvudet dunkar något så brutalt. Men vafan, en alvedon på det sen mår vi lika bra som vi gjorde igår kväll.

Allt är i sin ordning.

Men vadå, varför förbjöds denna reklam? Käka taskig fisk och dansa i gyttja, mer svenskt kan det knappast bli... ?