...den 1 April. Och jag är ett skämt, ett stort skämt! Så, då var det sagt. Vad skönt. Då har jag besparat er denna kraftansträngning och jag behöver inte höra det någe mer idag, right? Vi får se hur många jag orkar höra. Jag tror nog jag kommer orka med ganska många dumheter ändå, det är ju ändå min födelsedag, dock en onödig sådan, men ändå!
Vad har hänt än så länge?
Klockan ringer vid åtta och jag jublar tyst för mig själv att nu blir det snooza i en halvtimme för hela slanten. Men icke. Lillasyster är inne på två röda och jag kunde vinka hej då till min snoozning. Fast hon hade en macka med sig med ett ljus i så det gjorde ingenting. Det var rätt fint faktiskt.
Mamma har ringt och sjungit i telefonen. Det var också fint.
Och igår kom det in en tjej som inte inser att hon har kommit till fel klassrum med fel klass i. Hon sätter sig och sitter lektionen ut, hon och sitta röda ansikte. Det var också jätte fint. Fast hon sa i och för sig inte grattis, men jag räknar det som en present i alla fall.
Vad tänker ni andra göra idag, hur ska ni överträffa detta? Jag väntar med spänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar