8

Kan det vara en tvångstanke jag har?
Jag vet inte.
Men näst intill varje gång jag shoppar godis, främst lösvikt, äter jag upp allt.
Allt.
På en gång.
Det spelar ingen roll om suget dog efter halva påsen eller om det trycker på i halsen så att jag knappt kan hålla emot.

Ikväll var en sådan kväll.

Halva påsen kvar.
Och jag är nöjd.
Knäpper händerna och lägger dom belåtet över magen, andas ut i en ljudlig suck.
Riktigt njuter.
Det går en sisådär fem sekunder, sen börjas det.
Sneglar lite på påsen.
Äsch, en till kan jag ta.
Eller tre.
Sa jag tre?
Jag menar sju.
Nu är det riktigt jävla tokfullt i magen.
Höggravid för hela slanten.
Här kan man nästan tro att jag ska sluta.
Men det gör jag ju inte.
Det bara går inte.
Får värsta ågrensattacken av bara tanken på att lämna kvar godiset.
Då kommer det ju att finnas kvar godis i morgon och det innebär att jag kommer att äta godis två dagar i rad, det går inte alls för sig!
Bättre att få i sig skiten nu på en gång så har man det avklarat.
Kom igen, bara åtta godisar kvar.
Det bildas svettpärlor i pannan min och tårarna är inte långt borta.
Förfan Sara, don't be such a pussy!
Tre bitar kvar.
Hjärtat slår på högvarv.
Andningspaus.
Långsam in och långsamt ut.
Annars är det mer än bara luft som kommer ut på tillbakavägen.

När påsen tillslut är tom skulle man kunna tro att jag är tillfredsställd
Men det är jag inte.
För jag mår illa.
Jätteilla.
Hur kan man vara glad och spyfärdig på samma gång?
Det går ju inte.
Men ändå har jag inte slutat efter 19 år.