Ja jävlar i min lilla låda, idag är det fredag.
Ikväll bär det av till inget mindre än Traffic, säger jag och låtsas veta precis vad jag pratar om.
Det gör jag inte.
Men det gör Isabelle, det är hon som har lurat med mig dit.
Isabelle.
Min barndomsvän.
Vi har känt varandra sen vi var mycket små.
Det hela började med att hon ville komma över och klappa familjens kanin.
En stor jävel, typ vädur eller någonting.
Bosse-Jum-Jum.
Det var hans namn det.
Klart det var jag som döpte honom, jag fick äran av mor min.
Att döpa familjens kanin.
Ingen som helst aning om hur jag kan ha tänkats tänka när jag klämde fram det namnet.
Inte mamma heller.
Hon kanse till och med ångrade sig en aning.
Men ett löfte ska hållas.
Bosse-Jum-Jum blev det.
Så en vinterdag när jag ligger i en snöfylld hängmatta ute i trädgården och chillar (ja, jag har nog i stort sett varit vrickad i hela mitt liv) traskar Isabelle förbi.
Stannar upp.
Frågar.
"Får jag klappa din kanin?"
"Kan du väl få.", svarar jag.
En jävla golddigger den där Isabelle.
Fast alla barn har nog en liten golddigger i sig.
Man kunde ju köpa en kompis för en klubba.
Sen var det inget mer med det, och vi blev bästaste bästisar i hela gullevärlden.
Hon är rolig hon.
Nu kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar