Du borde sätta dig ner, och ramla inte omkull nu, men jag, Sara "lat-det-löser-sig-sen" Andersson har kirrat sig ett jobb. Efter en sisådär 2 ½ års ursäktande av "När jag har skrivit mitt CV då jävlar" eller "Idag ska jag skriva mitt CV det första jag gör när jag kommer hem".
Hur gick det? Jo tack visst gick det bra eftersom de vill ha mig där i fortsättningen, men om jag sammanfattar mig så här: efter att ha arbetet i en restaurang, kommer jag ha väldigt svårt för att sätta mig ner och äta i en. Tolka det precis hur du vill, men jag säger bara fiifaan.
Vad har vi haft för trevliga kunder idag da? En riktig skojare sa när han beställde en månadsöl "fast kan jag inte få den färskare", sa jag att han sa det varje gång han beställde en? Nej, men det gjorde han. En jävel till komiker.
Fast hellre dessa misslyckade skämtare än surkärringar och gubbjävlar.
Fick in ett sällskap på tre personer, antagligen mamma, pappa och deras vuxne son.
Har du någonsin fått känna på känslan att någon klär av dig med blicken? Om du byter ut kläderna till kroppsdelar så fånger du ungefär precis den känslan jag fick när deras son kollade på mig. Många mysiga ögonblick. Varje gång jag kollade upp, bak eller åt sidan, vem mötte min blick om inte Mr. Styckmördare.
Nej nu måste jag gå och sätta mig och stirra på middagsmaten, aptiten är rätt låg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar