En gång för länge sedan fick Sara Fjärthine Andersson en tjobrakaridé hurvida hon skulle underhålla sig själv under familjeresan till självaste Turkland. Förutom att messa upp varje bild hennes far tog, skulle hon testa gränserna och dra i varje snöre. Det började i incheckningskön på Arlanda.
Pappa:....
Alex:....
Ida:....
Ungen:.....
Jag: Jag ska nog tatuera mig i Turkiet.
Alex och Ida lyfter blicken.
Pappa:.... (!!!!!)
Jag: Ett äpple......med en fjäril på...
Pappa: Ska du verkligen?
Jag: Som säger mums....
Pappa: ????!!!
Jag: I pannan.
Pappa:...Va! En djup, mycket djup tystnad. Jag nästan snubblade över den fasten jag stod stilla.
Detta driv följde med under hela resan. Vid ett tillfälle trodde pappa att jag var så seriös med att göra i alla fall någon slags tatuering så att han erbjöd med en suckande röst "Aah, här har du ju en tattoostudio, om du nu vill göra...."
Hela fucking grejen är att min lillasyster har pushat igenom att deras klasströjors tryck ska bestå av en fjäril, som sitter på ett äpple... och säger mums.
Jag fick veta det idag, och jag är rördare än rörd! Jag är stolt. Stolt är vad jag är!
Skål Ida, tamefan skål på dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar