Jag bakar sällan, eller jag bakar snarare aldrig. Den lusten dog för många år sedan. Varje gång lilla Natasha tjoar ur sig "Men kan vi inte baka nånting da?", hon älskar att baka, suckar och pustar jag. Är jag riktigt samarbetsvillig kan jag föreslå att hon bakar, jag väntar framför tv:n och sen så äter vi tillsammans. Det tycker jag är en bra deal. Jag kan inte riktigt förstå vart hon ser det tråkiga i det.
Men missförstå mig inte, jag är inte dålig på att baka. Jag kan baka, har bara tröttnat på det. Tills för någon dag sen, lusten för att baka chockade mig så kraftigt att jag nästan ramlade omkull. Efter att ha samlat mig satte jag igång och inom kort var tiden inne för att skåda mitt mästerverk. Allt var fint, förutom att mitt mästerverk inte var något mästerverk, det var ett skitverk. Nästan precis allt var som det inte fick vara. Så det var inte så fint trots allt.
Vad fan hände här, tänkte jag. Det är då inte jag som inte kan baka, det är klart som korvspad att det är fel på varorna eller ugnen. För jag kan baka.
Ibland väcks en sjuklig tävlingsinstinkt... eller mer en stolthet kanske, hurry som curry! Jag kunde i alla fall inte låta mig bli ägd av en kaka, AV EN KAKA!
Idag var det dags för hämnd. Efter att ha inhandlat ägg, mjöl, florsocker och margarin står jag hemma och glor på mina varor på köksbänken. Va i hel... Har jag glömt äggen?? Jag kan inte ha glömt äggen! Jag har säkert lagt in dom i kylen (öppnar kylen), nej det hade jag inte. Jag har säkert glömt dom i påsen (kollar i påsen), nej det hade jag inte. (Öppnar kylen igen) Fan! Jag kan inte ha glömt äggen i affären! Kan jag?
Efter ett samtal till Konsum fick jag det bekräftat att det hade jag visst det. Jag tänkte det är nog bara för att du har feber Sara, då kan man nog bli lite vimsig. Ja, så måste det vara. För inte glömmer jag ett par ägg på banden rakt under ögonen på mig som jag just betalt för, åh nej.
Jag förklarade att jag verkligen inte hade tid att komma och hämta dom nu, jag orkade helt enkelt inte gå tillbaka, Mr. Konsum-Dude sa bara "Men då lägger jag undan dom åt dig då Sara" och så var saken ur vägen.
Några timmar senare var jag på väg. Mitt uppe i att irritera mig över kassörskan att det var helt klart hennes fel att jag glömde äggen, avbröt en tanke mig. Vad skulle jag säga? "Ja hej, jag har lagt undan ett par ägg under namnet Sara."
Sen tänkte jag, jo men varför inte. Det är trots allt roligt att driva med folk, låt dom tro på fullaste allvar att jag går och lägger undan matvaror som om det vore en klädaffär.
Men självklart satt det en fd. klasskamrat som man inte har sätt på evigheters evigheter, som man aldrig någonsin har pratat med och allra minst skämtat med. Det hade funkat på en främling. Men inte på henne. Komma här och förstöra mitt skämt. Ja men då var den här dagen nerdragen på en normalnivå, den kunde ha blivit en rolig en. Men icke! Tack, tack för ingenting. Kundernas varor försöker hon sno också! Konspiration, det luktar konspiration. Få kunderna att betala för varor som de sedan inte får med sig hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar