Min moster kom på besök idag. Det var inget dåligt besök hon bjöd på heller. En stor vit fin stödkrage i plast hade hon runt halsen.Ni kan tänka er hur stora mina ögon blev när hon dök upp. Frågade vad som hade hänt och ord som "krockat" och "misshandlad" dök upp i mitt huvud.
Det visade sig att hon hade ramlat. Aha, från en stege tänkte jag. Nej, hon hade tydligen snubblat. Och det är absolut ingenting att skratta åt, doktorn sa att hon var inte alls långt ifrån att bryta nacken! Att hon ska vara tacksam för att hon kan gå på sina ben.
Så att vi skulle sätta oss ner och skratta åt det här är oacceptabelt.
Att jag skulle berätta att hon bara skulle ta sig ner till bryggan, från ett blött berg. På något kusligt vis snubblar till, att skorna flyger av hennes förskräckta fötter, att hon får upp en sådan fart att hon inte kan bromsa sig själv och sedan springer in i en båt i herkulesfart med huvudet före.
Nej det tänker jag inte sitta och göra, det kommer inte på frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar