Fredagar, packning och husbyte. Varannan fredag mamma, varannan fredag Satan.

Sådärja, då var man inte irriterad längre. Nu är jag förbannad. Vart fan är det jag har kommit? Är det något jävla skämt eller?!
Förra veckan lämnade jag detta hus och dess ägare butter, i och med att pappa inte förstår gränser. Han skulle inte känna igen en gräns även om den drogs tvärs över honom själv.
Han pushar in i det sista, skämtar om det som inte är roligt och trycker ner andra. Tillslut när han pushat så att han inte kan göra sig till ett större irritationsmoment, då pushar han lite till.

Som sagt lämnade jag huset i en mindre fight. Klargjorde väldigt tydligt att jag inte vill att pappa ska lägga sig mitt liv, nånstans, på något vis. Han kan få fråga, men inte lägga sig i. Han kan få fråga, men då får han också nöja sig med det svar han får och inte får.

Han spenderade en stor del av förra veckan jag var här nere med att försöka få fram ett svar vart, varför och hos vem jag sov borta hos, en viss dag. Vara barnslig och förlöjliga är hans stora knep. Han fick inget svar. Han förstod inte heller varför. Han tycker ju att respekt och tillit ska finnas där, jag borde öppna mig mer. Han undrade verkligen varför det inte fanns där. Försökte förklara att det är något en person förtjänar, det finns inte pang bom på där bara för att han titulerar sig som min far och jag som hans dotter.
Jag är faktiskt lite förvånad att jag ens förvånade mig över att inget av detta gick in i hans huvud.

Pappa kommer med bilen och plockar upp mig och mina saker.

Pappa: Hur mår du?
Jag: Bra
Pappa: Hur går det i skolan? Tufft?
Jag: Som vanligt.
Pappa: Hur mår du?
Jag: Va?! Du frågade ju nyss det?
Pappa: Jaa, men jag tänkte du såg så, jag undrade bara hur du verkligen mådde.
Jag: Men jag har ju redan svarat, varför fråga samma sak igen? Vad förväntade du dig att få för svar den här gången?

Sen slog han till, han passade på när jag redan hade börjat bli lite irriterad.

"Hur går det med kärleken?"

Va i helve... Jag blundar. Biter ihop käkarna. Knyter nävarna. Andas ut. Tittar upp igen.

Pappa: Fel fråga?
Jag: Ja. (och avslutade med en sjujäkla stor punkt)