söndag, september 02, 2007

Så nära, men ändå så långt borta

Har precis bäddat klart el säng. Nya lakan och hela köret.
Började faktiskt redan igår. Rev av lakanet och lät det segla genom luften. Inte många sekunder senare åkte örngotten av. Drog av påslakanet och det kändes som en befrielse.
Jäklar vilket flyt jag hade, duktig like hell var jag. Bestämde mig för något, tog tag i det och avslutade det... nästan. Jag svär jag hade tänkt göra det!
Sen kom nån sketen sak ivägen och min säng glömdes bort. Inte förens fram åt natten när jag skulle sussa söt. Bemöts jag av en tom och ledsen säng. Satans Helvetes Jävla Skit!
Inte kunde jag bädda den då heller, för mamma hade gått och lagt sig. I mammas rum ligger alla sängkläder. Hon sov för länge sen vid det laget.

Saaatans helvetes jääävla SKIT!

Jag svor en tyst stund för mig själv. Hoppade jämfota av ilska och drog mig i håret. Vilken jäkla miss! Här ska man vara duktig och göra fint för sig själv. Och så slutar det så här. Inte fan kunde jag skylla på någon heller...
Surmulet lufsade jag ner för trappen och hämtade en soffkudde och filt. Camping. På oskönt hög nivå.

Inga kommentarer: