Min kära far har köpt en yogaboll till mig. Har inte ens bett om en, så jag antar att han gjorde det istället för att säga "Börja träna, tjockis." Så jag tackar för den värmande gesten.
Lysande hallonrosa är den, den går alltså inte att missa. Inte när jag vaknar, och inte när jag går och lägger mig.
Sneglar fram och till baka på bollen och magen, som för länge sedan har sagt adjö till sina magmuskler. Vart fan tog dom vägen föresten? Ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar