Mamma och Ida kommer inte riktigt överens hör jag. Har ingen aning om vad det är som dom tycker att den andre inte förstår. Är inte så pass intresserad, men jag hör att allt inte är hundra.
Mamma har ett förundransvärt bra tålamod och hon är oftast väldigt pedagogisk.
Men idag, då brast det.
"Gå upp på ditt rum och slå dig själv i ansiktet! För jag tänkter inte sitta här och ta emot din neggoattityd, eller så lyssnar du på mig!"
Jag stirrar in i skärmen, antränger mig för allt jag är värd för att det inte ska synas att jag håller på och bryta ihop. Det drar i mungiporna. Ville bara brista ut i ett stort "HA HA", men då hade väl även jag fått orden om att gå upp och slå mig själv i ansiktet.
Ser framför mig hur lillasyster suckar ut ett långdraget "Ok", för att sedan luffsa upp på rummet. Dörren stängs och två sekunder senare hör man ett klatchande smack.
Det går åter två sekunder sen återvänder Ida och sin nye röde vän i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar