Att övningsköra är tråkigt. Man måste ha tålamod. Tålamod, det är ett främmande ord för mig. Gillar inte hur det låter och jag förstår inte vad det betyder.
Om jag hade kunnat köpt mig kunskaper och talanger, då hade jag gjort det på två röda.
För att inte ruttna totalt på det hela, tog jag mitt ansvar och såg till att jag fick mitt roliga.
Vi är ute och kör. Det är mörkt, det är kväll och det är inte en kotte ute. Är en halv minut hemifrån och ska precis svänga in på vår gata.
Jag får kärringstopp. Pinsamt.
Jag: Suck.
Pappa: Starta om...
Jag får kärringstopp igen. Va i helvete!
Jag:...
Pappa: Nu tar du det lugnt Sara och startar igen, snabbt.
Jag är lugn. Har varit det hela tiden, det finns ju inte en endaste bilist ute och vi står på en småväg.
Pappa blir dock mer och mer nervös. Kollar bak, kollar fram, andas ut.
Blir plötslig väldigt sugen på att "råka" få ett tredje stopp. Bara för att. Men skulle det vara värt det? Inser att det måste tas reda på.
Jag satte min jävulska plan i verk.
Pappa: Kom igen nu Sara. Nu gör du så här bara för att du är stressad! Nu lugnar du ner dig!!
Och hans armar flaxade runt överallt, stängde av motorn, satte på den igen, kollade bak, kollade fram och flaxade lite mer med armarna.
Jag hade inte hjärta nog att skratta rakt ut, men oj vad jag log inombords.
Jag kollade på honom, startade bilen, rullade iväg och tänkte "Det var lätt värt det."
1 kommentar:
hahaha..men sara de e juh inte bra att du gör sådär, när pappa skulle förklara de för mej (vilket jag inte enns bad om att få veta) förklarade han det som att du va största retardet som får ngt epelesianfall och att du alldrig lär ta körkort...haha , who am i kiddin? de e lika kul varje gång! :D <3
Skicka en kommentar