tisdag, augusti 21, 2007

Förvånad över att jag ens blev förvånad

Satt vid datan och pilla på tangenterna igår. Var precis nästan klar när jag känner en ett år yngre hand smälla till mitt hår. Sådär så att det nästan flyger runt ett varv.
Det var min lillebror. Jag ignorerar. Han bitchslapar mitt hår igen. Jag ignorerar. Han ger mina njurar lite uppmärksamhet. Jag ignorerar. Och plötsligt... plötsligt så händer det! Min lillebror börjar försiktigt och varsamt pilla mig i håret. Allt han behövde var att få visa sin manlighet en stund innan.
Jag spann som katten, hade ingen aning om vad han gjorde. Brydde mig inte heller, för skönt like hell var det.
Var egentligen klar på datan för länge sen. Men satt och verkade busy och låtsades som om min carebox var helt tom.
Missade två bussar på rad. Hade ju egentligen bråttom. Men det försökte jag glömma. När jag känner att han nästan är klar med flätan, stänger jag ner allting. Jag tar tag i en minimalt liten hårsamlig, på sisådär 7 stycken hårstrån. Konversationen goes like this.

Jag: Säg inte att det här är en fläta?!
Alex: Okej (Mycket glad)
Jag: Är det en fläta??
Alex: Japp!
Jag: Faaaaan.

Jag tar ner min hand och på nervägen känner jag något brutalt tovigt.

Jag: Och vad fan är det här då??
Alex: En dreadlock! (Mycket nöjd)
Jag: Den är ju kladdig jöh! Vad har du haft i?! Bäst för dig att det är wax!
Alex: Mm, jag har faktiskt ingen aning.
Jag: Alex!
Alex: Ja, det är wax... Fan vad bra den blev. (Fortfarande helt nöjd)

Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta. Hann i alla fall inte bestämma mig, för jag var tvungen att rusa iväg till bussen. Hade ju bråttom vare sig jag hade en risig frilla eller inte.

Så där gick jag. Med en enda dreadlock i håret, och luktade kille.

Inga kommentarer: