I say nöööthing

Jag har kommit på mig själv med att vara lite trotsig på sista tiden. Till exempel i Ayia Napa, när Grabbarna Grus Jocke ber mig och Kamilla att peka ut en person som han skulle ha sex med den kvällen. Millson börjar speja och spana in brud efter brud.
Jag pekade genast ut en lagom ful och rund kille. Jag var tvungen, han sa ju faktiskt person. Jag var helt enkelt tvungen.
Kamilla skrattar. Jag skrattar. Jocke är sur.

Eller som senast idag. Vi hade vår allra första bildlektion idag. Kursen gav mig ungfär det här intrycket: Hur många lektioner kan jag skolka utan att få ett ig?
Anyway. Hon ville att vi skulle ha det lite roligt och leka lite lekar. I mitt huvud ekar det ett stort "Nej!".
Jag trodde ju att vi skulle bli tvungna och drilla med en massa namnlekar. Typ slänga runt en boll och säga "Jag heter Sara, vad heter du?".
Så var inte planen. På något vis lyckades hon hitta på en ännu tråkigare "lek". Är fortfarande farsinerad över hur hon lyckades, fattar inte. Vi skulle på ett A3 papper rita en figur. Och pappret skulle delas in i olika stora sektioner, så att när man ritat sin figur skulle man klippa av hatten, ansiktet, kroppen, benen och fötterna. Hela bilder blir alltså till remsor. Finfina remsor som man ska byta med sin kära klasskamrat och sen sitta och fnissa åt dom roliga figurerna som bildas.

Jag visste genast vad jag ville rita. En vandrande pinne! Awesome, ett sträck med lite ben. Jag brukar sällan fråga om lov, jag vete fan varför jag gjorde det idag. Ville väl försökra mig om att jag inte gjorde fel, så att jag inte behövde göra om skiten en gång till. Dumt.
Så jag frågar om det måste vara en människa. Svaret var Ja.
Sitter sur i flera minuter och har ingen aning om vad jag ska rita. Den här "leken" sög. Ritar till sist en sur ninja. Kikar sen på Kamillas papper och ser att hon har ritat en väldigt osynlig figur. Hennes fantasi flödade inte precis. Kamilla lyckades pracka på mig sin uppgift i utbyte mot att hon kunde färglägga min ninja.

Efter att ha hört läraren uppmana alla elever om att det måste vara en människa, men att den jätte gärna får vara utklädd på något roligt vis. Bestämmer jag mig hämdlystet för att rita ingen mindre än självaste Barbapappa. Jag visste mycket väl att jag inte skulle komma undan med min förklaring att man kan inte klä ut sig till Barbapappa utan att sätta på sig en Barabapappadräkt.
Men jag var tvungen. Jag kunde inte låta bli. Ja, jag är helt enkelt jävligt crazy av mig. Helt tokig.
Frågan är nu bara om jag ska ta mig i kragen eller fortsätta löpa amok...