Skadeglädje. Att skratta åt någon annans skada eller misslyckanden. Ahh, finfina grejer.
Jag behöver inte ens bevittna händelsen, även om det är mycket roligare, utan det räcker med att jag hör vad som händer för att det ska dra i mina mungipor.
Idag bjöd min hund på en lungluftning. Det är så att det spelar ingen roll hur obråttom han har, han ska hur som helst spjuta upp för trappen med värsta farten. Alltid. Sen när han väl kommer upp kan han stå och fundera i en 10 minuter på vad han egentligen ska göra.
Anyway. Idag skulle han köra samma gamla visa, men något gick fel! Jag sitter med ryggen vänd åt trappan och hör endast hanns fyra små tassar smattra upp.
tripp-trapp-tripp-trapp-tri-PANG! (det där PANG ska beskriva fyra tassar och en kropp, en hund, som drasat ihop mitt i ett trappsteg. Och sedan fyra tassar som snabbt som attan försöker komma på plats igen)... följt av en oerhört kort tystnad.. för att åter igen tripp trappa sig upp igen.
Aa sen glömde jag säga att jag legat hemma sjuk idag och fann det hela väldigt roande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar