Jag hade väldigt bråttom när jag åkte till skolan idag. Behövde prata med en lärare innan hon drog sin kos, och som vanligt var jag inte ute i god tid.
När jag kastat mig av bussen och flugit fram över marken i några minuter stannar kvinnan framför mig helt plötsligt Hon hade stannat vid en liten väg, en väg som är så liten så att den knappt kan kallas för en väg. En skogsstig med ett utmålat övergångsställe är vad det är. Hon kollar till höger, hon kollar till vänster och hon ska kolla till höger igen.
Men är människan blind eller? Hon ser väl att det inte kommer en bil på långa vägar, tänkte jag och ska precis göra en omkörning. Mitt i filbytet ser jag hur hon stirrar på mig, jag tittar tillbaka och ser hur hennes läppar rör på sig. Jag tar ut musiken i öronen och hon hann precis avsluta sin mening, utan att jag hört ett skvatt. Jag höjer därför på ögonbrynen och hon tar till luft igen.
Kvinna/Tant: Aaaauuulaan, vaart ligger aaauulaaan?
Vafa... Jag är väl inte efterbliven heller?! Musik i öronen kallas det. Man hör inte ett skvatt då. Jag blir så trött på amatörer.
Jag: Neeeeeeej deeeet veeeeet jaaaaag innnteeeee!!
Var jag kusligt nära att svara, men jag hade för bråttom. Sa kort och bestämt "Nej" och traskade vidare med en elak tanke i huvudet, "Det vet jag visst det!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar