Allting är inte alltid vad det verkar

Tankarna förde mig tillbaka till midsommarafton. Inte så värst lyckad nej, men man ska se det från den ljusa sida. Nästa kan ju inte bli sämre!
Efter mycket om och men, dittan och dattan, hur och varför, anländer vi äntligen till the place to be. Som plåster på såren bjöds det även på shot och bubbel. Sakta men säkert började vi ta oss in i dimmans värld, somliga fortare än andra.

Sen var det dags för paus på el altano. Musiken pumpade som mest, och jag lyssnade med en viss förundran över hur en fest kan ha så bajsiga låtar.
Det blir en sekunds tystnad som övergår till kanske tre långa sekunder. Jag väntade spänt på vilken skitlåt som skulle bryta tystnaden när en arg medelålders röst gör det istället. Kunde inte höra vad han sa eftersom dörren var stäng. Men jag antog att det var en såndär fläschlåt där de ska snackas lite innan. Typ som Fågeln Roger där en snubbe goes like "Roger! Roger! Vart är du?"

Dock hade den här killen inte den snyggaste rösten, han lät förbannad och låten borde ha börjat vid det här laget. Men vad gjorde det, jag var full. Satt och gungade med huvudet i takt med babblet i alla fall.
Tills en kille glider ut och säger "Fan, grannen kom in och smällde till (vad han nu hette, husets ägare)!"
Det var ingen låt som hade satts på. Det var definitivt inget intro vi hade hört. Utan killens tokigt sura granne, inte bara tokigt sur. Han var tydligen tokigt tokig också.

Och där på andra sidan av de löjligt stora glasfönstrena hade vi fyra suttit och diggat till grannens uppläxning och käftsmällsutdelning.