Fredag den 8/6. Skolavslutning!

Det var då dags för skolavslutning och sommarlovet skulle invigas. The criminal crew bestämde att detta skulle ske på bästa sätt. Vad annars än med rusdryck. Alla körde på bubbel. Inte jag för rebell-sara var i farten! Intalade jag då mig själv när läget egentligen låg till så att jag var fattig och dessutom hade glömt säga till mamma i lagom god tid så att hon skulle kunna kirra en flarra. Otippat att Sara Andersson inte kunde planera.

Anyway, vi hade hittat mysigaste och bästelibästaste stället för ett förkrök innan avslutningsakten. När vi sitter där, herrar på täppen, och taggar till som allra mest inser vi att vi inte är dom enda som tänkt tanken.
Inpatrullerandes kommer ett litet nacka gäng och sätter sig på vår brygga. "Men Hallåå..!" kunde man klart och tydligt läsa i våra allas ansikten. Precis som om det hade hjälpt att vi snabbt som attan slängt oss upp och skrivigt våra namn längs med hela bryggan, men att vi insåg att någon sådan åtgärd har vi inte gjort och nu var det försent. Hjärnan fick en kalasidé och tyckte att vi kunde slänga oss upp och breda ut oss över den plats vi såg att dom spanade in. Men jag tog mitt förnuft till fånga och tyckte som jag egentligen tycker när jag är snäll, att alla kan dela på allt. Typ.



Vi hade ju faktiskt Nathalies coola mobil som sjöng för fulla muggar och vi lyssnade nöjt. Tills vi fick syn på killens minst sagt enorma bergsprängare. Precis som förutspått, vi hörde inte ett smack av vår musik. Till en sekunds lättnad insåg jag att det inte var endast skitmusik dom tänkt spela, en del låtar var rätt bra. Men den sekunden gick över lika fort som en sekund. Då jag insåg att dessa hade tänkt lyssna på varje låt i ungefär max en sekund. Vi fick lyssna på ett härligt massa blippande. Underbart.
Vi påbörjar, något gladare, vår färd till Nacka Gymnasium. Under denna färd kommer vi överens om något som vi i detta tillfälle tyckte skulle vara hur roligt som helst. När vi skulle bli tilldelade våra busskort eller bli önskade en glad sommar skulle vi leka Hipp Hipp och skrika "BUSSKORT" eller "SOMMAR", klappa tre snabba klapp och sedan stolt slå ut med armarna i luften. För er som inte fattar, gå och lägg er. Det är inte min förklaring det är fel på, i sånna fall är det ni som är tröga. I stort sätt skulle vi gapa så fort vi fick tillfälle. Dessa tillfällen kom inte. Vi fick inte vårt dumma busskort och vår mentor önskade inte oss någon glad sommar. Idiot.

Efter sommarvisor och magdans drog vi oss vidare in till Gamla Stan. Gjorde även ett stopp vid Maxi där vi inhandlade lunch och jag fyllde på mitt ölförråd. Heineken. Magen gillar!
När vi kände att vi var för balla för solen så drog vi oss hem. Jag traskar in säger till mamma som står och lagar mat att jag kan hjälpa henne, hon blir glad, jag går upp och lägger mig i min säng och sover en timme. Inte så uppskattat.

Jag vaknar. Jag käkar. Jag gör mig iordning. Jag och mitt bubbel på 1 och ½ härlig liter drar oss in till stan och möter upp folket. Vi har ett litet möte och bestämmer oss för att fortsätta in till Tanto. Där är det ganska mycket folk och ganska för mycket poliser för min smak. Dessa verkade efter en stunds iaktagande från min sida helt okej och verkade inte vara ute för och whina.
Allt blir mycket trevligt. Alla blir mer eller mindre fulla och under kvällens gång droppar det in mer och mer folk som slår sig ner vid vår erövring av mark. Bland annat några kända ansikten från klassen. Med andra ord, mycket mycket trevligt! Efter lite åkandes hit och dit slutar äventyret i min säng väldigt sent och jag somnar på en gång.

Endast Fanny, jag och Johanna vet hur galet vi hade när vi skulle öppna tha flaska. Som inte alls ser så stor ut på bilden. Snopet.

Här sitter jag och leker och tror att jag äger allt och alla. Men det enda jag äger är min nerspillda jacka. Inte så ballt.