För hon har tagit studenten...

Jag slocknar. Jag vaknar, och jag tänker vart fan är jag? Tog mig några sekunder och förstå att jag var hemma hos Natasha. Det var till och med planerat dagen innan att jag skulle sova där. Morgonförvirrning på allra högsta grad.
Vrider med stor möda på mitt fejs och där ligger en mosad nybliven (efterbliven) student. Hon raspar fram ett ovårdat: för jag har tagit studenten...

Ingen orkar prata eller skratta, så vi snoozar ett bra tag. När vi känner oss lite mer mänskliga så ägnar vi en tanke åt att känna efter hur huvud, kropp och tår mår. Inser förvånat att ingen av oss är fruktansvärt bakis. Huvud och mage strejkar inte idag inte. Skönt!
Men ganska snabbt insåg jag att hjärnan och munnen inte var särskilt samarbetsvilliga Hade tänkt säg till min alldeles så vuxna sängkamrat: Jäklar vad tiden går fort, snart sitter du där med volvo, villa och vovve. Min mun sa endast: Vilva, vovvo, vivve.
Natasha ifrågasätter inte, hon håller bara med. Inte så fort, men efter ett tag insåg jag att jag snackade som ett mofo. Gör då en ny insats, men det blir inte bättre än vilvo, volve, vovvo. Jag ger upp.
Nånstans mitt i allt kläcker Natasha morgonens kommentar: "Det är så jävla gott när vattnet är gott."

Efter att ha vilat oss ytterligare en stund efter morgonens ansträngning, att vakna. Går vi igenom gårdagen.
Resumé: Vi hade s j u k t k u l!

• Efter utspringet fick vi gapa och skrika i takt till musiken.
• Under mottagningen proppade vi våra magar med godaste maten, massa tårta och drickan flödade.
• Sen var det raka vägen till The Bank. Kvällen vart ju inte sämre av att vi var uppskrivna på listan, spara en hundring som kan läggas på drickbart istället. Sara hurrar! Sedan fick vi och gänget glida in på vippen. Det var också ganska onajs, oh yeh.
• Det höll på och bli bråk som jag stoppade och jag vart kvällens hjälte. I alla fall enligt mig.
• Det bjöds ytterligare på dricka, jag tackar och tar emot. Måste ju ställa upp för laget.
• Alla var taggade och vårt gäng ägde dansgolvet, enligt oss i alla fall.
• Väl hemma så käkar jag det godaste fyllekäket jag ätit på länge, serbisk mat. I like!

Sen var det dags för frukost, det vill säga macka, mjölk och tårta. En ganska svårslagen frukost.
Resten av dagen bestod av slapp, slapp och bara slapp. Sedan bar det iväg till Jansjöö som bjudit upp till ett 18års firande, i efterskott dåra.
Även där bjöds det på det goda, inkluderat dricka. Som jag drack av fast jag intalat mig själv att ikväll skulle jag tacka nej. Inte hade jag en tanke på att jag skulle lyckas bli taggad efter gårdagen inte. Så ganska oiordninggjord och felklädd sitter jag drickandes och lyssnar på musik. Ganska svårt för mig att inte bli taggad.
Kan avrunda det hela med att det sved äckligt mycket att vinka farväl till flickorna som trippade iväg mot bussens riktning.
Nångång mitt i allt detta kläcker Emma kvällens kommentar: "Måste man va en ingenjör för och fimpa eller?" (Då hon missar askkoppen).

Skål