Jag har blöta fötter, strumpor och skor. Har hunnit njuta av min friheten i en och en halv regnig timme medans alla andra har gjort det i snart 3 veckor. Idag hade vi slutprovet i sommarkursen MaB och jag är ett nervvrak, att skriva ett prov vars resultat har en avgörande effekt på hela ditt betyg är ingen rolig erfarenhet. Jag har (tyvärr) många. Och det är lika oskönt varje gång.
Jag har planerat att sola stjärten av mig så fort matteveckorna var slut. Idag regnar det. Konstant. Det regnade när jag vaknade, det regnar fortfarande. Det regnade när jag gick till skolan, och regnet gjorde sig väldigt påmint när jag gick därifrån.
Hann precis med halvbussen hem, tajmar in den likt en kung. Så när jag ser min röda springare komma inrullandes tar jag ett lyckligt kliv fram. Till min fasa ser jag att denna jätte skapar en brutal våg. Jag gör en snabb undanmanöver genom att snubbla tillbaka det kliv som jag just tagit fram. Men misslyckas. Mina fötter fick smaka på vattnet och var nu blötare än blöt.
Busschauffören tror självklart att jag inte ska med bussen och brummar på. Jag ser precis vad som håller på att hända och med panikslagna ögon springer jag fram den långa metern. Han stannar. Jag stannar. Idioten kör (!?) och jag mulnar till och ska precis knacka på fönstret. Egentligen hade jag velat lyfta upp hela bussen och kasta iväg den 178 mil, men jag valde att inte göra det. Jag kliver på och kollar på honom som om han vore en idiot. Han gjorde det samma. Busschaufförer. Jag säger då det.
Det var mycket som hade kunnat gått bättre idag, men det gör ingenting. För när jag väl satt på den varma bussen och lyssnade på min partymusik slog tanken mig, att nu är det fan sommarlov, och jag kunde inte låta bli att le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar