Några kommentarer jag droppade som liten. Charmig eller pain in the ass, skillnaden är hårfin. Är själv ganska nöjd med mina insatser.
1. Mamma står i badrummet och gör sig iordning för kvällen och jag står bakom och kollar på sådär som barn gör. Efter ett tag suckar jag en lätt och utdragen suck med kärlek i ögonen. Därpå säger jag, även där med kärlek i rösten: "Gud vad ful du är mamma".
Än idag är detta ett mysterium.
2. Första gången jag ser en totalrakad kille och jag brister ut i ett högt och förvånat: "Titta mamma! Ett ägg!"
3. Antagligen första gången jag ser en biffig och hårig karl, då jag även där brister ut i ett lagom roligt högt: "Oj titta där, en apa!"
4. Jag är med mamma och handlar. I konsumkön ser jag en lagom rund tant. Mamma hade precis gått igenom med mig hur barn går till eftersom hon hade min lillebror i magen. Nej inte minuterna innan, menar självklart någon dag innan. Jag drog slusattsen att alla tjocka är gravida. Anyway minime går fram till denne tant och frågar på ett sådant tillgjort sätt som vuxna pratar med barn: "Vad har du i magen? Vad haar du i magen?"
En förskräckt tant föröker undvika mig och frågan i och med att låtsas att jag inte finns. Det var ganska uppenbart att jag fanns på riktigt med min fråga hängandes i luften. Det kunde alla inne i konsum intyga, så som folket stod och stirra. Alla förutom mamma. Hon stod och kollade mot motsatta håll och funderade på hur hon skulle skjuta sig själv.
Så där hade vi en tant med tomatfejs, en mamma som inte villa vara där hon var och två långa köer som följde incidenten så diskret dom kunde.
5. Det elakaste jag ändå måste ha sagt, även denna kommentar tilldelades min kära mor, var en kväll innan jag och syskonen skulle läggas. Jag hade betett mig konstigt dom senaste timmarna och mamma märkte att jag var ledsen. Hon frågade hur det stod till och jag brast ut i ett långt och skärande: "Jag vill inte att du ska dööö!"
Mamma blir tyst och svarar sen snabbt att hon inte alls kommer att dö. Vet inte hur hon hade tänkt planera det framöver, men det var så hon svarade i alla fall. Det går knappt en sekund och jag brister nu ut med tårar nedrullandes för kinderna: "Joooo, kolla på alla rynkorna!" och nyper också tag i pannan för att verkligen understryka vad det var jag menade.
Mamma blir nu ännu tystare, tystare än tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar