Allt jag ville göra denna dag var att lägga mig ner i fosterställning och gråta. Jag lovar, hade du googlat ordet trött igår då hade det tamefan dykt upp en bild på mig. Som jag slet. Som jag höll på att gå under. I princip all energi gick åt till klara av att stå och andas på en och samma gång. Ibland gick inte ens det.
Ändå är jag trevlig nog att fråga en man och hans cappucino om dom ville ha vatten.
Vi serverar alltid vatten till kaffet. Där stod inget vatten.
Jag får inte ens ett mummel till svar. Samtidigt som jag häller upp ett glas vatten och ställer fram det, frågar jag igen.
"MEN DU HAR REDAN FRÅGAT TVÅ GÅNGER, JAG VILL INTE HA NÅ VATTEN! VAD ÄR DITT PROBLEM?! HARU NÅ SOCKER ELLER?"
Det är just detta tillfälle jag har väntat på sedan jag börjat. Någon gång måste det ju komma någon riktigt tappad människa, men jag visste ju bara inte när. Och jag var så inte beredd. Så inte fit for fight. Så no ammo.
Hjärnan är på semester och leverar svaret på tok för sent. Jag skulle kunna offra min lilltå om jag kunde spola tillbaka tiden och säga:
"Va? Om vi har vatten?"
2 kommentarer:
haha sicken stolle, är det då så svårt att säga "nej tack" och gå vidare liksom.
Har stött på endel jobbiga kunder i mina år inom branschen med kan jag säga.
Hittade in till din blogg av en slump, gillar ditt sätt att skriva och stannar kvar :D
bugar och bockar må jag säga
Skicka en kommentar