"Oooj...!"
Detta välbekanta regelbundet återkommande "oj."
Det har ju gått ett bra tag sedan jag hörde det sist eller själv åstadkom ett, så min syster tog tag i saken och fyllde i luckan.
Jag vänder mig om för att finna henne med internetsladden i handen. En trasad internetsladd.
Jaha. Nähä. Tänkte jag, för att sammanfatta min tankegång.
Så nu sitter jag här och internettar med en hand, för den andra måste se till så att källan till min guldgruva inte åker ur jacket.
Ja. Nä. För att sammanfatta hur jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar