Sitter och blir underhållen av mina två små narrar, mor och syster. Fast det vet dom inte riktigt om.
Jag släppte en liten kommentar i storlek av en fis. Det är ingen fis längre, det är Tjernobyl.
Ida kan inte stänga dörrar på ett tyst vis. När Ida tycker att hon stänger en dörr tyst får jag ett samtal från Skåne dagen efter där dom undrar om vi kan dämpa oss lite.
Mamma håller med.
Jag fortsätter skämta.
Jag skrattar åt mina egna skämt.
Mamma också, fast bara lite. För sen frågar hon "Men allvarligt Ida, vet du inte hur man stänger en dörr tyst?", och då visste jag att nu är det kokta fläsket stekt. Allt urartade till en lektion i hur man stänger en dörr ljudlöst, på högskolenivå.
Jag ska inte ljuga, nog försökte flickan nog. Men inte fan gav det någe resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar