Måndag morgon och jag blir väckt. Min första tanke var: Veeem är det som frivilligt kommer in i mitt rum när jag har sovmorgon och vill dö?
Det var lillasyster som tror att hon är kung på och smyga. Det är hon inte. Jag försöker med alla mina krafter att kolla så surt på henne som jag förmår. Tydligen så misslyckas jag eftersom hon försiktigt frågar när jag ska upp istället för fly ut ur mitt rum. Stött och trött raspar jag fram "När klockan ringer" eftersom att min hjärna inte kan tänka åt mig på morgonen.
Vilset börjar jag leta efter min kära mobil, men inser att jag redan har den i handen. Förvånat kollar jag på klockan och inser att den är en halvtimme för mycket. Med andra ord jag har försovit mig. Måste lägga mobilen minst två meter från sängen, annars stänger jag av larmet i sömnen.
Sedan gör Ida sitt andra sköna move den morgonen och kläcker ur sig: Asså drack du mycket igår eller? Jag ler lite för mig själv när jag hör hur ball hon faktiskt är och säger lugnt: Nej nej, jag drack ingenting. Hennes respons blir: Aha!? Och mitt leende försvinner illa kvickt: What? Ser jag så risig ut!? Kollar mig i spegeln och...japp det gör jag.
Inte nog med det. Det var även Rudolf varning på näsan och resten av fejset mitt. Får sluta tro att jag kan ligga och steka utan att se ut som en tomat två sekunder senare. Vill bli brun, inte röd. Men har man sämst pigment så har man.
När jag står och glor på vraket i spegeln känns det som om det är något som inte stämmer. Jag tittar närmre och ja, vraket är inget vrak utan ser mer ut som ett fån.
När jag låg och tana igår. Nej, när jag låg och kämpade i solen för att inte få tårar i ögonen och dö av tristess. Eftersom att jag då inte är skillad nog att kunna blunda mot solen utan att tycka att det känns som om jag har det brinnande klotet innanför ögonlocken, skulle jag bara ha mina glajor en li-hi-ten, sjukt liten stund. Oj vilken tabbe. Jag fick märken efter brillorna. Fån-igt FULT!
Gårdag var i alla fall hur mysig som helst. Poker, chips, coca-cola och vi satt utomhus hela kvällen. Sommar!
Jag och Natasha kunde i och för sig ha gjort lite snyggare entré än vad vi lyckades göra. Hennes vän Nikola mötte oss eftersom vi inte visste vart han bodde. När vi var framme vid målet, som är omringat av buskar och en grindöppning, stannar vi upp. Vet inte vad söta Natasha tänkte på, men för mig fall det bara naturligt att han skulle gå först. Jag menar det var ju hans hus. Jag inser att nu har vi stått här i två sekunder och ingen har öppnat grinden, jag skulle precis göra en insats när Nikola tar till ton. Då stannar jag upp i min rörelse, eftersom ibland har jag en tendens till att inte kunna gör två saker samtidigt. Lyssna och agera till expempel. Nikola säger: Japp det här är då en grind, om ni undrar, och dom öppnar man så häär. Så svänger han upp grinden och sjunger ut i ett glatt voilá. Underbart första intryck. Men jag kunde ju inget annat än garva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar