Tänkte faktiskt dela med mig av ett svidande minne som tog mig evigheter att acceptera. Jag, Kamilla och två personer till, som antagligen var för tråkiga för att komma ihåg, var ute och promenixa lite. Hade kirrat nånting från Statoil om inte mitt minne sviker mig.
Som sagt vi går, pratar och skrattar. Det blir tyst och jag glider in i mina tankar för en stund och 2 sekunder senare: PANG!
Vad händer? Jo, jag går med lagom rolig fart rakt in i en skylt och mitt huvud dog. Vart fan kom den ifrån? När jag förvånat insett vad som just skett, blir jag förbannad. Kamilla skrattar. Kamilla skrattar lite till. Och Kamilla kan inte sluta skratta 27 minuter senare.
Dummare har jag aldrig kännt mig. Jag menar det var inte så att jag pratade med någon och gick in i skylten. Jag hade inte förbundna ögon eller gick baklänges och jag var inte full. Det var ingen som ropade på mig och fick mig att vända mig om och på så sätt missa skylten. Utan den stod där, jag gick och jag fick en bula i huvudet. Tror nog att skylten också fick en buckla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar