Nej nej nej, vad hände nu? Pappa ställde just frågan som jag har slutat att oroa mig för att få för flera dagar sen: "Grannen sa att det var lite livat här i helgen, den helgen när jag var borta."
Det var inte ens en fråga ser jag nu, men jag svarade fort som fan på den i alla fall: "Vah, vad sa du?" Det var heller inget svar på pappas icke-fråga.
Inser snabbt hur skyldig jag låter och byter om till the-chill-voice-I-couldn't-care-less tonen och säger nåt i stil med att: "Jaa, jag har väl sagt att vi var här efter Sarahs tjejmiddag?"
Pappa blir genast lite kaxigare och säger: "Jaaa, men ni va väl inte 15-20 stycken heller, du sa att ni var 8 stycken!" Nu var vi i och för sig lååångt över 20 personer, men det behöver inte pappa veta nej.
Varför måste han komma nu, en och en halv vecka senare!? Och vad i helvete har Lars till grannjävel med vad jag gör hos pappa och göra? Vi är endast grannar, pappa och han hälsar typ på varandra när dom hämtar posten och slänger soporna. Fan fan fan. Jag som nästan trodde att jag var safe, smygar mästarn duvet.
Vart genast en gnutta religös, måste be sönder mig för att pappa inte ska ta tillbaka det han just idag av alla dagar lovat. Nämligen låna mig resterande pengar som kommer saknas i sommar till min kära Ayia Napa resa. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar