Hej alla stjärtmökar! Idag är det Fredagen den 13:e och jag tänkte tillägna detta inlägg till Nathalie Andersson. Min kära lilla Nathalie, hon tycks alltid råka ut för allt det vardagliga vanliga som du bara inte vill ska hända dig till det mest bisarra som du absolut inte kan förstå varför det händer just dig.
För två eller tre år sedan vart jag, Kamilla och Nathalie brutalt sugna på Godissvampens godsaker. Vi bestämde oss för att göra ett försök att hinna innan det stängde. Bussarna gick helt galna tider, vi skulle aldrig hinna gå och någon moppe hade vi inte. Så det blev till och bika dit. För att ta oss till vårt mål på snabbast möjligast sätt var vi tvungna och cykla genom knarkar-kyrkogården, på Fredagen den 13:e. Bara det säger hur osugna vi var på deras godis.
Kommer inte ihåg vem eller när det var som någon av oss pikade att på hela dagen så har det gått helt galant för fröken Andersson. Väl inne i affären plockade vi våra förnödenheter och precis när vi ska kirra candyt kommer Nathalie på att hon är jättesugen på glass. Och inte vilken glass som helst. Det skulle vara Magnum Classic. Hon letar, hon letar och hon börjar leta helt febrilt. "Nej! Den finns inte!"
Men där tog det inte slut, hon var verkligen tvungen att ha den här Magnum Classic. En aning ledsen söker hon upp en personalare som med möda letar efter denna saknade glass. Mot alla odds hittar hon en, den sista.
En Sara, en Kamilla och en mycket glad Nathalie hoppar upp på sina bikar och drar iväg. Det är inte ofta vi cyklar och det här var ett sådant tillfälle då det var ett tag sen. Alla riktigt lyser i tron om att vi äger allt och alla på våra cyklar och låtsas att vi åker på feta motorcyklarna, men ingen vågar säga nåt om det. Vinden blåser och farten ökar. Man kunde nästan känna smaken av friheten i munnen, och den där känslan av att testa gränserna dyker upp.
Nathalie kände det nog mest av alla. Hon drar ut på vägen och ökar farten. Jag ser att hon redan har börjat mumsa på sin glass, och inser inte förns då hur sugen hon egentligen var på den.
Hon glider upp jämsides med mig. Jag nickar så som alla tuffingar gör och säger "Ooh, cooling!". Nathalie flinar och nickar tillbaka. Två sekunder senare: PANG och helvete vad det PANGA!
Stackars Natta sladde till på någonting och flög över cykeln med stålhästen över sig. Hon lyckades spara några centimeter av huden som inte blev uppskrapad. Reseten av huden var sönder och blodig.
Jag och Kamilla står som två fån och vet inte vart vi ska ta vägen eller göra. Med munnar och ögon stora som lerduvor säger någon av hos hur gick det?!
Hon flyger upp, borstar av sig och säger att det är ingen fara det gick bra. Med samma ton som att det var ju tur att jag inte dog i alla fall. Jag själv hade ju vart sur resten av kvällen och kanske kvidit en kvart. Men inte Nathalie. När alla tre är överens om att hon inte dog och mår bra, säger hon: "Neeej, min glaaass!" Och plockar upp en nergrusad Magnum Classic några meter bort. Den hade lyckats landa i den enda lilla grushög på hela vägen. Jag och Odelius bryter ut i skratt. Denna incident kan få mig att garva än idag. Fan vad allt gick åt helvet på bara två sekunder.
For you my Nathalie, just for you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar